London, Nr 20, Savile Row

Vi sitter vid ett av fönsterborden på Restaurang Sartoria och avnjuter en Guiness innan middagen . Det är dagen efter Lucia 2009 och vi funderar över den kända gatan.

”Visst var det väl något MER med Savile Row än bara skräddargrejen?”

Det krävs en och annan påtår och en lysande Fettuccine Alfredo* för att till slut ha nått ner till kritaperioden på hjärnkontoret . Maken hinner först. Som vanligt.

JUST det, den gode Phileas Fogg bodde här! På nummer 7.

Ni vet – han som med Jules Vernes hjälp tog med oss alla på ett äventyr

som heter duga – Jorden runt på 80 dagar.

Intresseklubben noterar…Vad kan man göra av den informationen? Inte mycket, tänker du.

Johooo då !

Man kan till exempel gör om äventyret i egen anda – Morden runt på 80 dagar !

Var är då en bättre start än London? Nu i mars månad drar vi igång en resa i deckarens tecken, häng på från början!

* Fettuccine Alfredo kommer under mars månad att dyka upp i ”Deckarmat” för den som är intresserad .

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.