Jag har satt tänderna i en liten tunn kriminalliknande roman. Det är inte precis en deckare, och den har ingen egentlig problemlösare. Ja, om man inte räknar sig själv, vilket jag tror man förväntas göra. ”Lucianas långsamma död” heter historien, och är skriven på vacker svenska. Eller snarare översatt till vacker svenska. Författaren är sydamerikan och jag sörjer lite över att jag inte kunnat läsa boken på originalspråk, men jag hade tappat för mycket, och då är översättningen förstås milsvitt bättre! Jag försöker bestämma mig för hur jag ska beskriva boken för er andra. Recensera känns som ett övergrepp på något så ömtåligt. Återkommer när jag läst färdigt och tänkt över innehållet.