Mats Ahlstedt är verksam som både författare och journalist. Han har till dagens datum skrivit 6 deckare. Den senaste, Dockmakarens dotter, kom i år. Läs Joachims recension av Den Röda damcykeln…

Har nio av tio läsare fel?

”9 av 10 böcker som lånas ut på biblioteken är deckare.

Jag vet bibliotek som jobbar under parollen – inte paroll som i paroll, inga plakat.

Det är en post-itlapp på anslagstavlan i fikarummet:

”För varje låntagare som vill låna en deckare, föreslå två riktiga böcker som är lika spännande.

Det är folkbildning, det är fint.

Bra idé för alla bibliotek att ta efter.”

Citatet är hämtat från Bodil Malmstens blogg Finistère. Kursiveringen är min egen.

Nio av tio låntagare föredrar alltså att läsa sådant som inte är riktig litteratur.

Det är nämligen så att ”litteratur handlar om stil, om hur en annan person ser och formulerar världen och vilka olika villkor folk lever under”, enligt Bodil Malmsten.

Har nio av tio läsare dålig smak? Tycker inte om riktig litteratur? Tror inte det.

Själv anser jag att det jag skriver är riktig litteratur. Det finns ingen motsättning mellan att skriva kriminalromaner och formulera vilka olika villkor folk lever under. Tvärtom ‒ är det inte precis det vi gör? Deckargenren har väl aldrig varit så rik, dynamisk och mångfacetterad som nu, med en spännvidd som sträcker sig från pusseldeckare till skräckromantik och allt däremellan. En spegel av samtiden och det samhälle vi lever i som sällan dagens skönlitteratur når upp till.

Nio av tio läsare kanske inte har fel, trots allt.

Fjodor Dostojevskijs ”Brott och straff” (1866) är en av världens mest berömda ‒ och lästa ‒ böcker. Kriminalroman? Definitivt. Ämnesord: filosofi, mord, psykologi, religion och spänning.

Det kanske är dags att sluta hålla så hårt på etiketten, att låsa in böcker i ett fack? En bra bok är en bra bok oavsett vilken genre den tillhör.

Jag frestas att citera en av mina favoritförfattare, Håkan Nesser: ”Döden alltid närvarande i kriminalromanerna, och när Döden är närvarande, ställer vi de viktiga frågorna om livet.”

Mina egna böcker (sex så här långt) innehåller ett grundtema som har direkt bäring på vårt samhälle och många av dess tillkortakommanden, både historiskt och i nutid. Den senaste ”Dockmakarens dotter” handlar (som så många andra kriminalromaner idag) om mäns våld mot kvinnor, men ställer även andra moraliska frågor på sin spets. Bakgrunden är Vietnamkriget och den svenska Vietnamrörelsen. Den handlar om hämnd, men också om svek såväl mot enskilda personer som mot ett helt folk.

Det är den första delen i en trilogi om fängelseprästen Johannes Brobeck.

Ämnesord: filosofi, mord, psykologi, religion och spänning …

Mats Ahlstedt