Handlingen är ganska enkel, Med slutna ögon är en traditionell ”mördare-är-ute-efter-huvudpersonen-historia”. Det som särskiljer just den här boken från de andra i samma genre är främst tre saker:

För det första huvudpersonen som nästan kan sägas lida av en personlighetsklyvning. Elisabeth (eller Bettey som hon ibland ”blir”) är dessutom väldigt svår att placera i ett fack. Karaktärens handlande känns ofta helt irrationellt, vilket fungerar i just detta fall då hennes psyke är så trasigt.

Det andra som särskiljer denna bok är språket. Ullström verkar älska ord, främst adjektiv och adverb, för boken bokstavligt talat kryllar av dem. Jag vet inte om jag håller med Stephen King som en gång sa att ”The road to hell is paved with adjectives.” men det drar ned tempot något enormt och dessutom blir man som läsare lätt trött i huvudet efter ett tag.

Det tredje som särskiljer boken är redigeringen, ja eller snarare bristande redigering. Boken är på 470 sidor och nästan en tredjedel tillför inte storyn något. Dessutom finns det alldeles för mycket upprepningar och logistik/logik-problem. Jag hade definitivt rekommenderat att Ullström skaffade sig en bättre redaktör! För Med slutna ögon har sina stunder, men de drunknar tyvärr i allt brus.