Jag hade med mig min polare Väzzz på bokrean idag. Det var inte lätt det…Jag gillar att vända och läsa baksidor, tumma, lägga tillbaka, ta upp igen, tumma lite till. Ja – ni förstår. Väzzz var måttligt intresserad. Han gjorde en snabb scanning av utbudet och insåg att några nya böcker om helt okända primtal inte föreföll finnas i utbudet, inte heller någon djuplodande bok som på ett enkelt och snabbt sätt förklarar hela stringteorin på bara 4200 sidor.  Nej, Väzzz var mera intresserad av lunchen som skulle intagas efter själva bokrundan. (Pizzalunch, hans egen fru vaktar makens midjemått med nitisk nogrannhet, så det gäller att passa på när man för en gångs skull fått fatt i polarens fru istället, vilket han alltså hade just idag).  Vi måste sett ut som ett udda par. Folk tittade snett på oss. Först kom jag, medelålders kvinna i stram kostym och högklackat, fullastad med böcker och armbågandes fram till bord och hyllor för att eventuellt fylla på eller möjligen stuva om, med Väzzz, en medelålders man i nitar och läder på släp i rockskörten. Mannen klagandes högljutt. ”Måste du? Ska du ha den eller inte? Men HOHOOO, den där dissade du ju i förra affären, det minns jag tydligt…”

Ja, såna saker. Måste jag säga att det lägger sordin på själva bokreaupplevelsen?

Eller, ja… alltså! Det ÄR ju samma böcker i alla butikerna, och jag HAR tagit i (och lagt tillbaka) så gott som varenda en av dem, men det är ju inte det som är GREJEN, grejen är… Ja, vad är grejen nu igen…?