Detta är Ahlstedts fjärde deckare om Sören Högström och Fatima Wallinder. Jag har dock endast läst en tidigare bok av Ahlstedt och det var föregångaren till Ragnhildsholmen, Den röda damcykeln.

Mordet på Ragnhildsholmen öppnar starkt (mycket bättre öppning än Damcykeln). Av någon, för mig okänd, anledning lyckas dock inte Ahlstedt gripa tag i mig lika starkt som han gjorde sist.

Mordet på Ragnhildsholmen är en helt okej deckare, inget snack om saken. Handlingen är av den komplicerade typen (vilket jag gillar) och scenerna i boken är snyggt ihopklippta. Dialogen är precis som i Damcykeln, inte naturlig, men har en egen stil och är dessutom charmig (vilket jag också gillar). Så vad är det då som inte riktigt stämmer… Ja, det är 10 000:- frågan…

…Jag har inte svaret.

.

Ragnhildsholmen är underhållande och absolut inte dålig, men den känns på något sätt som en deckare som vill mer än vad den i sluttampen klarar av att leverera. Jag är inte säker, men jag tror faktiskt att den hade mått bra av att vara en 100 sidor längre (!)

Läsvärd bok, men inte lika bra som föregångaren, Den röda damcykeln.

Boken är ett recensionsexemplar