Nu har flera av mina kollegor recenserat Gillian Flynns böcker och plötsligt slog det mig att jag inte har recenserat Mörka platser än! Joachim gillade verkligen den och Sara hade bara gott att säga om Sharp Objects och Linda gillar en annan av Flynns böcker, nämligen Gone Girl. Jag måste sälla mig till skaran och hylla Gillian Flynn, helt enkelt, för hennes bok Mörka platser ÄR bra och jag ser verkligen fram emot att läsa fler av hennes böcker.

Handlingen

Eftersom Mörka platser redan har recenserats här en gång så tänker jag inte gå så djupt in på själva handlingen utan bara dra en kort summering:

En kall natt i Kinnakee mördas en ung mamma tillsammans med två av sina döttrar i sitt hem. Den yngsta dottern Libby lyckas fly och hon pekar sedan ut sin äldre bror Ben som mördaren. 25 år senare blir Libby uppsökt av en grupp entusiaster som hävdar att hennes bror faktiskt är oskyldig. Mot sin vilja men lockad av pengarna så börjar Libby rota i det förflutna igen. Är den rätte mördaren verkligen bakom lås och bom? Eller har hon begått en hemskt misstag?

Mina egna tankar

Som jag avslöjade tidigare så gillade jag verkligen Mörka platser. Det är en sådan där bok som liksom är som gjord för att bli film. Jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt men det är hur spänningen byggs upp som gör att den verkligen är perfekt. Som läsare så vet man att något inte stämmer men det är omöjligt att veta exakt vad.

Som huvudkaraktär så är Libby väldigt intressant. Det finns inget som är stereotypsikt med henne och hon är långt ifrån den heroiska överlevaren. Istället är hon ganska småsint och bryr sig bara om pengar: hon är typen som rotar igenom sina barndomsprylar för att hitta något skräp att sälja till den som hostar upp nog mycket pengar. Hade det inte varit för hennes sorgliga förflutna så skulle man inte ha mycket sympati för henne och på något sätt så gillar jag den kontrasten. Det är verkligen inte vanligt att kvinnliga karaktärer är såpass osympatiska. Speciellt inte när de har ”hjälterollen” i handligen.