Jag går igenom en Marple-fas just nu. Det hela började med att jag fick 4 Marplefilmer med Margaret Rutherford som Miss Marple. Den första av dessa filmer jag såg var Murder, She Said. En film löst baserad på 4.50 from Paddington.

Jag har faktiskt sett Murder, She Said en gång tidigare, för över 20 år sedan. Det var faktiskt min första kontakt med Miss Marple. Margaret Rutherford ÄR därmed Marple för mig… eller hon har i alla fall varit det. Nu när jag sett otaliga andra adaptioner av böckerna och dessutom LÄST många av dem, måste jag erkänna att min bild över en perfekt Marple har ändrats något.

Inte bara titeln utan både handlingen och Miss Marple själv skiljer sig kraftigt åt från boken i denna film. Handlingen har kryddats upp med många komiska inslag och Miss Marple kan här närmast beskrivas som klämkäck(!). Produktionen är dock väldigt snygg (till skillnad från Marple-serien som producerades under 80-talet. En recension av den kommer senare). Här och där märks dock filmens ålder, en del scener blir pinsamt dåliga, men så är det ju med nästan alla gamla filmer.

Margaret Rutherfords man har även fått en roll i hennes Marplefilmer  som en påhittat rollfigur vid namn ”Mr Stringer”. Han blir i mångt och mycket som en Dr Watson liknande sidekick (även om Mr Stringer är mycket fegare och ofta endast används som comic relief).

Detta är verkligen inte Agatha Christies Marple, men ganska underhållande ändå 🙂