NCIS

Detta måste vara en av de underligaste serierna som någonsin hållit i 6 säsonger (and counting)! Det första som slog mig när jag såg första avsnittet av NCIS var: Vad tusan rökte seriens skapare när de kom på den här idén?!

Författarna har tagit alla klichéer och stereotyper som finns och sedan gjort ett koncentrat av detta. De har sedan använt sig av detta klibbiga koncentrat när de har skapat seriens karaktärer:

Vi har Macho chefen (Gibbs)

Playboyen (Tony)

Nördgeniet (Timothy)

Femme fatalen (Ziva)

Det underliga geniet (Abby)

De komiska sidekickarna (Ducky och Palmer)

 

Sno sedan hela upplägget från CSI men lägg till ett eget modernt bildspråk/klippning och du har NCIS… Det hela låter onekligen som en riktig kalkonserien… Det är dock här tvisten kommer… Det är det inte! Den är faktiskt till och med riktigt bra… Det underligaste av allt?! Den blir till och med bättre för varje säsong som går!!! En utveckling som inte är alltför vanlig idag.

Det geniala med en serie som endast består av stereotyper är att man kan gömma in så mycket annat i storyn. Det är lite som med Harry Potter och Star Trek… Om man berättar en historia som utspelar sig i en omgivning som så uppenbart inte är verklig så kan man ”get away” med väldigt mycket mer än annars…

Säsong 6 går just nu på TV3 men om du inte har följt serien från början tycker jag du borde köpa/hyra DVD-boxarna och se serien från början!

Detta inlägg är publicerat under Film/Tv av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.