Denna recension var egentligen tänkt för Terrorhuset, men hann inte komma upp där. Tyckte det var dumt att slänga bort den så den får komma upp här istället.
Mörkersikt består av sju noveller. Efter att ha läst en ofantlig mängd med Sherlock Holmes noveller har jag verkligen börjat gilla formatet, det är väldigt behändigt!
Mörkersikt beskrivs på omslaget som en skrämmande och fantasikittlande bok, det förstnämnda stämmer dock inte alls (iaf inte enligt mig). Istället för skrämmande är den närmast ”mysryslig” vilket här är menat som något väldigt positivt. Novellerna är dessutom lättsmälta och oftast underhållande.
Det enda negativa jag har att säga om Mörkersikt är att den saknar en enhetlig ”stil” (även inom en och samma novell). Dialogen kan t ex växla från att vara ganska realistiskt skriven, till att bli väldigt stolpigt på en och samma sida. Språket är vanligen är enkelt och lättläst, men ibland känns det som Words synonymordbok har varit framme och stökat till det.
Det svåra med att skriva något som är mysrysligt är att klara av den fina balansgången mellan vad som är fantasikittlande och vad som bara är töntigt. Källström klarar dock av detta ganska bra, för det mesta. Själv tycker jag dock att den första novellen som handlar om en manlig advokat som samlar på dockskåp inte riktigt håller sig kvar på ”linan”.
En klart läsvärd bok!