Om läskramp och andra epidemier…

Jessica beklagade sig över läsmotvilja häromdagen. Det är riktigt otäcka saker för oss som är svårt litteraturberoende. När en rökare blir riktigt förkyld vill denne som regel inte röka, det smakar helt enkelt inte. Finns det paralleller att dra här? Är jag att betrakta som sjuk om jag inte ids läsa? I familjens ögon, JA, helt klart!

Men, hur ställer sig Försäkringskassan till saken? Är det ok att sjukskriva sig själv en vecka utan läkarintyg och hoppas att man mot slutet av veckan iallafall orkat med baksidestexten och därmed är på bättringsvägen? Om det skulle visa sig mer långvarit…kommer Dr Johansson då, full av sympati, att skriva ett sjukintyg till mig, och vad kommer det att stå i det? ”Svår läskramp för vilket ordinerats långa sittningar i läsfåtöljen, framför brasan, under duntäcket, en kopp varm choklad och gärna en katt i knäet” kanske ?

Ja, jag undrar bara, nu när försäkringskassan inte hinner med sina ärenden. Kanhända har vi nu nått pudelns kärna? Det är förstås en släng av läskramp de lider av, hela bunten? Allt enligt principen…Äh. det var så många ord i den här föräldrapenningsansökan… jag tar hand om den när jag känner  att lästarmen börjar dra igen!…

Detta inlägg är publicerat under Allmänt och märkt , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.