Dvalan

Publicerat av

Dvalan

Dvalan är Camilla Grebes uppföljare till Husdjuret som faktiskt är en hyfsat fristående deckare. Vi får träffa flera personer från Husdjuret men skiftar fokus från polisen Malin till polisen Manfred.

 

Manfred och hans team arbetar med ett mordfall där en ung man har hittats i havet. Strax efter hittas ett till och det står klart att någon torterat offren innan de dumpats. Samtidigt ligger Manfreds dotter i koma efter en olycka i hemmet. Parallellt får vi även följa Samuel, en strulpelle och slacker i övre tonåren, som hamnar i rejäl knipa när hans mamma slänger knarkpåsarna han skulle leverera åt en fruktad gangster. På flykt tar han ett arbete som assistent åt Jonas som vårdas i hemmet av sin mamma Rakel. Samuels mamma Pernilla, en jobbig tjatmorsa, enligt Samuel, kämpar med sin son som aldrig lyckas sköta sig. Nu står hon inför ett vägval. Följa kyrkan och församlingens uppmaning att släppa sonen eller följa modersinstinkten och göra allt vad hon kan för att försöka hjälpa sin son trots hans brister.

 
Titeln sätter temat och här talar vi om dvala på många olika plan. Manfreds dotter ligger bokstavligen i dvala på sjukhuset men Manfred och hans fru går också in i en form av dvala av maktlöshet i väntan på att hon ska vakna men på olika sätt. Pernilla börjar vakna ur en form av social dvala skapad av församlingen hon är medlem när hon tvingas göra vissa val. Jonas mamma Rakel är i sin dvala, förlamad av sorg, över sonen som förlamats efter en olycka. Sociala medier kopplas också till temat och Camilla Grebe har onekligen en poäng. Sociala medier har en tendens att försätta folk i en form av dvala blinda för saker som sker i nuet samtidigt som narcissismen frodas.

 

Husdjuret kammade hem två tunga priser förra året. Dels Svenska Deckarakademins bästa kriminalroman och dels det skandinaviska priset Glasnyckeln. Dvalan är en riktigt bra deckare även om jag nog tycker att Husdjuret var snäppet bättre med lite mer driv och spänning. Det som gör Camilla Grebes böcker så bra är framför allt två saker. Det är alltid psykologiskt intressant med väl genomarbetade karaktärer men framför allt är hon kanske skickligast i Sverige på att skapa en ”Åh fan känsla”. Man blir överraskad och är det något jag längtar efter när jag läser deckare är det att bli överraskad. Jag vill bli lurad och tänka tanken, så klart! Det värsta som finns är när man listat ut vem mördaren är endast några kapitel in i boken eller att det är någon som man på riktigt aldrig har en chans att lista ut.

 

Med Dvalan visar Camilla Grebe åter igen att hon är en tungviktare i deckarsverige och jag ser fram emot bok nr tre i serien.

Intervju – Lina Bengtsdotter

Publicerat av

Hej Lina! Välkommen till Deckarhuset!


 

LinaCopyright/fotograf: Gabriel Liljevall

 

 

För den som inte läst dina böcker, vem är Charlie och vad handlar din nya bok Francesca om kortfattat. (Recensioner av båda böckerna finns här på deckarhuset)

Min huvudkaraktär, Charlie Lager, är en kvicktänkt kriminalkommissarie, en svagstark ung kvinna som lever efter sina egna ramar. Charlie växte upp med en psykiskt sjuk mamma minnen från uppväxten plågar henne. Hon hanterar sina barndomstrauman genom att självmedicinera, något som ställer till det för henne både privat- och i arbetslivet.

I Francesca återvänder Charlie till Gullspång (där hon själv växte upp) efter att hon fått höra talas om tonårsflickan Francesca som försvann därifrån för snart trettio år sedan. Något i det gamla olösta fallet påverkar Charlie och snart plågas hon också av märkliga drömmar om sin mamma Betty och diffusa minnen från uppväxten. Vad betyder drömmarna? Finns det en koppling mellan dem och Francesca? När vännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar att hon börjar gräva i fallet.

 

 

Du har ju minst sagt börjat din deckarkarriär på ett, nästan sensationellt sätt och fått flera utmärkelser och nyligen kom Annabelle som var din debut, på andra plats i ”Årets bok”. Vad tror du själv har varit framgångsreceptet för debuten?

Oj, det är så svårt att svara på. Det är nog en mix av tur, hårt jobb, satsning från förlaget och förhoppningsvis också att jag skriver på ett sätt som läsare uppskattar.

 

 

Hur ser en typisk arbetsvecka ut för dig?

Jag har ju mina barn varannan vecka så det ser lite olika ut. Nu är det ju också mer hektiskt än vanligt i och med lanseringen av Francesca. Oftast försöker jag skriva på förmiddagarna och ägna eftermiddagarna åt annat som hör författarlivet till, intervjuer, förbereda samtal på bibliotek och sådant.

 

 

Vad fick dig att börja skriva och framför allt hur kommer det sig att det blev just deckare?

Jag har skrivit berättelser sedan jag var väldigt liten, före skolåldern till och med, så jag minns inte vad som fick mig att börja. Det är bara något som jag alltid gjort.

Att det blev deckare var inte alls planen från början, då jag först skrev en fiktiv uppväxtskildring. Den räckte inte riktigt ända fram och det var när jag beklagade mig över det som en barndomsvän sa att jag borde skriva något åt spänningshållet istället. Och då gjorde jag det.

 

 

Kan du känna lite extra press på att dina kommande böcker (om det blir några) ska bli lika bra efter att du har fått så mycket positiv kritik på de Annabelle och Francesca? Och hur hanterar du i så fall det?

Jag är faktiskt förvånad över att jag inte kände mer press inför bok två för jag är tyvärr en lättstressad person med höga krav på mig själv. När jag började med Francesca var det svårt först. Jag började reflektera för mycket och tänka på vad folk ville ha. Efter en tid fick jag nog och tänkte att ingen kommer ju att dö om jag så aldrig mer skriver en rad. Jag ville inte förstöra skrivglädjen med en massa oro så jag försökte att tänka bort läsare och recensioner för att bara gå in i min fiktiva värld så som jag älskar att göra. Det fungerade.

 

 

Jag brukar vilja föreställa mig författare när de arbetar. Var sitter du när du skriver? Hur ser det ut? Är det olika platser eller flexibelt? Arbetar du koncentrerat och disciplinerat vissa klockslag eller när andan faller på?

När jag jobbar hemma sitter jag vid köksbordet, men jag kan skriva nästan överallt eftersom jag är van att ta varje tillfälle jag kan (sedan jag jobbade heltid som lärare). Jag försöker vara disciplinerad, men har inga krav på antal tecken eller så. Inte heller sitter jag i flera timmar i streck och skriver. Jag måste ha ganska mycket pauser.

 

 

Du är ju också lärare i svenska och psykologi och huvudpersonen i dina böcker – Charlie – har ju milt sagt ett och annat att ta tag i på det psykologiska planet. Jag funderar lite på om du har tänkt ut olika psykologiska fenomen och skapat karaktärer efter det eller skapade du karaktärerna först och så ”utvecklade” de sina problem eller vävde du in psykologin för att det skulle passa handlingen?

Allting börjar med mina karaktärer och jag tänker inte ut dem innan alls faktiskt. Inte heller tänker jag ut handlingen så mycket. Berättelsen föds när jag har fingrarna på tangenterna.

 

 

 

En fråga som jag ställde mig när jag läste Francesca var varför du inte nämnde Francesca i Annabelle? Det hade ju varit naturligt eftersom Francesca precis som Annabelle försvann mystiskt.  Den frågan ställer sig även huvudkaraktären i boken. Kan det vara så att du inte hade planerat boken Francesca när du skrev boken? Eller tänkte du inte på att du kunde plantera in det Francesca redan där?

Haha, jag hade inte planerat det. Det har också sina nackdelar att vara oplanerad.

 

 

 

Har du tänkt dig fler böcker om Charlie (snälla säg ja!) och vet du redan nu hur många?

Jag är snäll och säger ja. Det är en tredje bok på gång i detta nu. Sedan vet jag inte riktigt vad som händer med Charlie, men jag har kontrakt på en fristående bok också, en spänningsroman.

 

 

 

Här kommer 5 snabba frågor som du gärna får utveckla men du får bara välja ett av alternativen!

 

Pusseldeckare eller hårdkokt?
Mer roman med spänningsmoment. 

 

Sorterad bokhylla eller osorterad bokhylla?
Åh vill ha sorterad, men har osorterad tyvärr

 

Arbeta bara som lärare eller arbeta bara som författare?
Om jag måste välja, bara författare, men helst författare som hoppar in som lärare ibland på grund av att det är väldigt givande.

 

Streamingtjänst eller Tablå-TV?
Streamingtjänst

 

Brittiska kriminalserier eller amerikanska kriminalserier?
Brittiska tror jag

 

 

Om dina böcker någon gång skulle filmatiseras och du fick välja vem som skulle spela Charlie, vem skulle du välja då?

Oj, så svårt. Jag skulle helst vilja ha någon okänd talang, gärna med en  touch av västgötska i talet.

 

 

På sistone kan man nästan säga att det går en trend i deckarvärlden att man skildrar mindre orter som platser man helst vill fly från. Dina böcker innehåller också lite flyktlängtan från orten. Själv noterar jag att det är väldigt många deckarförfattare och andra kulturmänniskor som själva kommer från mindre orter men sen hamnar i storstäder. Är det något du reflekterat över och vad tänker du i så fall kring det?

Ja, det är verkligen något jag tänker på. Den här känslan av att inte riktigt höra hemma någonstans. En elev sa en gång att det är så väldigt mycket orten i mig, och det stämmer, samtidigt har jag ju påverkats av att bo i stan och leva en annan typ av liv än jag kanske skulle ha gjort om jag stannat. Jag tror att många känner som jag och att det hör till tonåringens psyke att vilja bryta sig loss var man än växer upp. 

 

 

Nämn en författare som…

 

…inspirerat dig
Sylvia Plath, Karin Boye

 

…du beundrar
Alice Munro

 

 

…du skulle vilja träffa
Selma Lagerlöf

 

 

Nämn den bok som…
…du önskar du hade skrivit
…som alla borde läsa minst en gång
…som påverkat dig allra mest
”Glaskupan” av Sylvia Plath

 

 

Vad läser du just nu?

”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg.

 

 

 

Om du ska läsa en bok och är ensam hemma en kväll vad läser du, var läser du, och har du något tillbehör i form av mat, dryck, musik osv?

I min soffa eller i sängen. Ingen musik och inget att äta, bara jag och boken.

 

 

Tack Lina!

Vintereld

Publicerat av

vintereld-sara

 

Kunde inte låta bli att försöka placera in mig själv i boken… 

 

Det är något speciellt med böcker som man blir uppslukad av  och den här boken, ja hela serien, är verkligen böcker att uppslukas av. Böcker man vill bli en del av och vill läsa klart fort. Det här den tredje delen av fyra i serien om fyra årstider, Slutet av sommaren, Höstdåd och nu Vintereld, och består befriande nog av, på riktigt fristående böcker, (Kan ha en hel utläggning om böcker som falskt marknadsförs som fristående….) men det finns några tjocka röda trådar som gör att de ändå är väldigt lika.

 

 

*De utspelar sig alla i Skåne

 

*Kontrasten mellan storstad/liten ort. Återvändaren/storstadsbon besöker den lilla orten. Några blev kvar efter tonåren, några stack så fort de kunde

 

*De har (hittills) kvinnliga huvudkaraktärer som alla har saker i sitt förflutna de måste göra upp med/försonas med

 

*Det finns ett mysterium med kopplingar till ett brott i det förflutna

 

*Tonårsnostalgi Mysteriet i det förflutna är kopplat till ett tonårsgäng med en eller flera konflikter/spänningar i gruppen.

 

 

I den här boken tvingas Laura återvända till sin hemort när hon ärver en nedgången stugby efter hennes faster. Stugbyn betyder både lycka och sorg för Laura. Lycka då hon spenderade många fantastiska somrar med sin faster där, sorg för att hennes bästa vän dog där i en brand vid Lucia i tonåren. Branden skadade även Laura och blev upplösningen på fasterns lilla ”Goonies-gäng”. Hon återvänder till begravningen på en blixtvisit och planerar att sälja stugbyn så fort som möjligt men hålls kvar av två saker. Det är något som inte stämmer med fasterns död och så kanske, kanske får hon se sin ungdoms kärlek igen.

 

 

Stilen är som i de andra två böckerna melankolisk och psykologisk vilket kan kännas konstigt om man inte läst de två andra böckerna i serien utan att ha läst någon av hans andra serier som skiljer sig totalt från de här. Geim-serien är (eller var när den kom i alla fall) helt nyskapande och modern med ett ungdomligt talspråk och häftiga huvudkaraktärer. Sen kom UltiMatum och MemoRandom, två stenhårt kokta deckare och sen det här….! Anders de la Motte är sannerligen en allkonstnär. Får se vad han hittar på efter den här serien. Men först ser jag fram emot den avslutande delen lika mycket som årstiden den ska handla om – vår!

 

 

Tanke: Det skulle vara lite kul och spännande om huvudpersonen var en kille i den fjärde boken.

Symbolens skugga av J.F Hansson

Publicerat av

symbolens skugga

Efter den tumultartade upplösningen på Valåsens gods, huset som sprängdes på Limhamn och mellanlandningen på skyddsgården i Dörröd skickas Marcus och kollegorna utomlands för att förbereda sig inför kampen mot organisationen. Under arbetet med att kartlägga och komma underfund med hur allt hänger ihop inser de snart att brödraskapets nätverk, resurser och historik är långt mer skrämmande än de först trott. Det börjar även gå upp för dem att de befinner sig mitt i en utstuderad plan vars förödande konsekvenser kommer bli oöverskådliga om den sätts i verket. Marcus, Sara, Peter och Maria kastas in i en febrig kamp mot klockan för att förhindra en stundande katastrof. Kommer de hinna i tid? Och vem kan de egentligen lita på?

Blodsbandskrönikan

Symbolens skugga är uppföljaren till Osynlig makt och den andra delen i trilogin Blodsbandskrönikan. Liksom debutromanen är även denna utgiven på eget förlag.

Händelser i dåtid knyts samman med nutiden, hemliga brödraskap och konspirationsteorier får fullt utlopp. Precis som första boken är den helt klart läsvärd, vi känner igen de oväntade vändningarna och det höga tempot och jag tycker att den här är några snäpp bättre än den första delen och dessutom mer fokuserad.

Mission Impossible

Vi får en förklaring till varför serien kallas Blodsbandskrönikan, men jag tycker att drömsekvenserna som binder dåtiden till nutiden är lite för ”mycket” och de kunde ha utelämnats. Det är händelserna i nutid som är bäst och som riktigt lyfter boken, de ger mig Mission Impossible-vibbar, speciellt kampen mot klockan för att förhindra en katastrof.

Jag ser fram emot den tredje och sista delen och hoppas att vi inte behöver vänta alltför länge, vi vill ju veta hur det går!

Francesca

Publicerat av

42293457_10156230158868113_4281825301664628736_n

Det är inte alltid man är lika nyfiken på uppföljaren till en debut men den här såg jag fram emot att få läsa! Huvudpersonen Charline (Charlie) Lager är samma som i debuten. Hon är en trasig kvinna med många problem men trots sitt missbruk. som innefattar både alkohol, tabletter och sex, är hon en duktig polisutredare. Missbruket härstammar från Charlies uppväxt i Gullspång med en mamma som kort och gott inte var lämplig som mamma. En hel del avslöjades i förra boken men det finns gott om hemligheter kvar i det förflutna satt nysta i.

 

När Charlie återvänder till sin hemort för att hjälpa sin krisande vän Susanne stöter hon på ett gammalt fall. Tonårsflickan  Francesca försvann 20 år tidigare och Charlie frågar sig varför ingen nämnde det här fallet i samband med Annabelle-fallet. Det undrar jag också det hade varit snyggt om det hintades om det i Annabelle men jag kan ju ha missat det? Kanske är det för att flickan var från en ”fin” familj och inte riktigt hörde hemma i samhället. Eller så visste inte Lina att det skulle bli en bok nr två när hon skrev Annabelle? Helt klart är det något jag kommer fråga i vår kommande intervju med Lina, håll utkik efter den!

 

Charlie börjar självklart nysta i fallet som lades ner som ”flicka troligen försvunnen frivilligt”. Samtidigt plågas hon av minnen från sin mamma och barndom men hon har också vaga minnesbilder av något som har med Francesca att göra men vad? Invånarna som laddar för den årliga skördefesten är inte odelat förtjusta i Charlies grävande och någon eller några går långt för att förhindra ett avslöjande.

 

Lina är en riktigt bra författare och en mästare på att skildra karaktärer på djupet men så är Lina också utbildad lärare i psykologi så intresset för det mänskliga psyket har nog funnits där ett tag. Många kallar hennes stil suggestiv, själv tror jag att jag kallade hennes stil poetiskt när jag skrev om Annabelle. Att läsa boken under ett strömavbrott kändes helt rätt! Trots bra stämning och ett driv som gjorde att jag slukade boken fort finns det ett par saker som kändes lite väl uppenbara storymässigt. Hade jag fått den där aha-upplevelsen som man alltid strävar efter när det gäller mysterium hade den här boken varit i absoluta toppklass. Nu håller den ”bara” toppklass. Som tur är har Lina bäddat för nya hemligheter och avslöjanden i en tredje bok för en sak är klar! Det känns inte som varken vi eller Lina är färdiga med Charlie Lager.

 

Fundering….

Som jag påpekat tidigare verkar det vara en trend att skildra småstad kontra storstad och Lina göra det bra och med stor kärlek till sin hembygd och folket i den, inget snack om det. Ändå kan jag känna att småorter och framför allt bruksorter skildras lite väl dystert rent generellt i deckare. Visst gör deckartemat sitt till men ändå… alla kan väl inte längta bort från den lilla orten för att bosätta sig i Stockholm, eller? Ska väl påpeka att jag själv är uppvuxen i en förort till Göteborg så jag kanske är ute och cyklar….

 

 

Intervju – Jonas Moström

Publicerat av

 Hej Jonas, välkommen till Deckarhuset!

Foto: Ulla Montan

Foto: Ulla Montan

 

Jag har precis läst din senaste bok Skuggorna ruva och skrivit en recension som nu finns på Deckarhuset. Hur ser du generellt på recensioner? Vad betyder de för dig? Spelar de stor roll? Blir du nervös inför recensioner? Läser du dem?  Minns du någon recension som betytt mycket för dig eller påverkade dig mycket positivt eller negativt? Brukar du läsa recensioner om andras böcker?

Tack. Jag läser alla recensioner jag ser. Ofta får jag nya idéer om hur jag kan utveckla mitt skrivande. Lite pirrigt är det alltid innan – man vill ju att folk ska uppskatta det man kämpar så hårt för. Den recension jag minns bäst är när Dagens Nyheter skrev positivt om min debut DÖDENS PENDEL.

 

 

 

Du är ju också läkare. Arbetar du fortfarande som det och hur mycket? Hur ser en arbetsvecka ut för dig arbetsmässigt fördelat på arbete, skrivande, och fritid? Har du någon hobby (som inte har med böcker att göra)?

Jag arbetar halvtid som husläkare på Kungsholmen i Stockholm. Jag skriver hemma på förmiddagarna och går sedan till vårdcentralen. Det är en perfekt mix. Jag skriver bäst på morgonen och sedan vill jag ut och träffa mina kollegor och patienter (och få inspiration). Jag har ingen hobby men tycker om att se teveserier och gå på teater.

 

 

 

 

Vad fick dig att börja skriva och framför allt hur kommer det sig att det blev just deckare?
Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig. Jag har spelat lokalrevy, steppat och sänt in låtar till Melodifestivalen (ingen har kommit med). Inför min första bok hade jag en unik mordmetod som inte går att spåra. Jag arbetade på sjukhuset i Sundsvall och tänkte att en läkare och en polis vore en perfekt deckarduo. Deckare var självklart eftersom jag älskar spänning (Deckarhusets kommentar – i flera av Jonas böcker är läkaren Erik Jensen en av huvudpersonerna bredvid polisen Johan Axberg)

 

 

 

 

Jag brukar vilja föreställa mig författare när de arbetar. Var sitter du när du skriver? Hur ser det ut? Är det olika platser eller flexibelt? Arbetar du koncentrerat och disciplinerat vissa klockslag eller när andan faller på?


Helst sitter jag hemma vid mitt skrivbord från 08.00-11.00. Har även en laptop och jag skriver på caféer eller där möjlighet ges. Det viktiga är att skriva lite varje dag för att hålla igång maskineriet. Jag är väldigt disciplinerad (som alla författare som ger ut en bok per år).

 

 

 

 

Jag är lite extra nyfiken på just karaktärer just nu eftersom jag tänker att det måste vara svårt att hitta karaktärer som känns ”nya” om du förstår vad jag menar. Speciellt i deckargenren där det finns rätt mycket stereotyper (vilket nödvändigtvis inte är fel). Om man tänker på dina huvudkaraktärer i de senaste böckerna (Johan och Nathalie) hur kom du på dem?
Johan ”fanns” sedan Sundsvallsserien om 8 böcker. Han är en praktisk, bohemisk polis som efter år av singelliv bestämt sig för att bilda familj med sin ungdomskärlek Carolina. När jag bestämde mig för en ny serie behövde jag en person som var Johans konstrast. Det blev Nathalie Svensson som är en fåfäng, analytisk psykiatriker som vid 45-år ålder bestämmer sig för att skilja sig och leva livet som en fri kvinna.

 

 

 

 

I vilken ordning skapar du dina böcker eller sker det parallellt? T.ex. Intrig Ev. problem eller teman, karaktärer (specifika för boken inte huvudkaraktärer som följer med serien) miljö, dialog, något annat.
Varje bok måste ha något som är nytt. Efter 13 böcker är alla grepp använda så det gäller att finna lusten med en ny miljö, nya karaktärer eller teman (ofta skriver jag om ämnen kopplade till sjukvård).

 

Jag skriver först en översikt över personer, miljöer och väder. Sedan skriver jag en kapitelsynops med cliffhangers och allt. Sedan börjar själva skrivandet.

 

 

 

Gör du någon research inför dina böcker och hur mycket? Besöker du t.ex. platserna i boken?
Jag vill alltid besöka platsen jag skriver om. Det krävs för att få rätt känsla. Sedan finns ju alltid Googlemaps där man kan vandra runt och friska upp minnet.

 

 

 

Här kommer 5 snabba frågor som du gärna får utveckla men du får bara välja ett av alternativen!

 

Pusseldeckare eller hårdkokt

Pusseldeckare. Bättre hjärngymnastik och jag gillar inte spekulativt våld.

 

Sorterad bokhylla /osorterad bokhylla

Sorterad = tideffektivt. Tyvärr är det jobbigt att hålla ordning så hemma är det en intuitiv ordning = en fullständig röra

 

Arbeta bara som läkare / Arbeta bara som författare

Det optimala är växelbruket. Blir en bättre läkare av att skriva och tvärtom

 

Streamingtjänst eller Tablå-TV?

Streaming. Bättre utbud

 

Brittiska kriminalserier eller amerikanska kriminalserier

Jag är svag för amerikanska. Kanske för att det är längre från min vardag.

 

 

 

Vad driver dig att skriva? Är det att skapa en så bra mordgåta som möjligt, vill du få fram någon form av budskap, ren underhållning – det vill säga att så många som möjligt ska vilja läsa mina böcker, ”jag bara måste skriva”, en kombination eller något annat?
En kombination av alla svar. Jag vill ta upp för- och nackdelar med det ämne jag skriver om -ex aktiv dödshjälp. Överlåter till läsaren att känna och tänka.

 

 

 

Vad vill du att läsarna ska få med sig när de läser Skuggorna ruva?
Känslan av spänning, skildringen av stad kontra landsbygd, sympati för karaktärerna och även förstå de som avviker från det normala.

 

 

 

Om man bortser från den här senaste boken vilken bok är du mest nöjd med att du har skrivit?
Midnattsflickor som fick Stora Ljudbokspriset 2016. Det var roligt att återvända till min gamla studentstad Uppsala.

 

 

 

Vad läser du just nu?
Ulf Lundells VARDAGAR och MITTVATTEN av Arne Dahl

 

 

 

Om du ska läsa en bok och är ensam hemma en kväll vad läser du, var läser du, och har du något tillbehör (mat, dryck, musik i bakgrunden osv)
Ligger i soffan och läser. Äter aldrig när jag läser, det stör koncentrationen. Jag lyssnar ungefär en timme per dag på ljudböcker/poddar.

 

 

 

Hur ser du på alla bokbloggare jämfört med traditionella medier när det gäller att nå ut till folk?
Jag har ingen större koll, men man börjar bli en udda fågel som fortfarande har papperstidning kvar på frukostbordet. Bokbloggandet är bra för den demokratiska spridningen – alla som vill kan skriva vilket är fantastiskt.

 

 

 

Nämn en författare som…

 

…inspirerat dig – John Steinbeck

…du beundrar  – Jo Nesbö

…du tycker förtjänar lyftas fram mer – Pass jag tycker att de som är bra uppmärksammas. Jag har en väldigt allmängiltig smak.

…är överskattad  – Vill inte peka ut någon men det finns en hel del eftersom genren är så kommersiell.

…du skulle vilja träffa – Dennis Lehane

 

 

Nämn den bok som…

 

…du önskar du hade skrivit  – Mystic River av Dennis Lehane

…som alla borde läsa minst en gång – Möss och Människor av Steinbeck

…som påverkat dig allra mest – God natt Mister Tom av Michelle Magorian

 

 

 

Har du någon favoritkriminalserie eller film?
Favoriter kommer och går. De två första säsongerna av Homeland är fortfarande den bästa teveserie jag sett.

 

 

 

Vem fick det första exemplaret av en bok när din senaste bok kommer från tryckeriet (borträknat förlagsfolk)
Min svärmor Rose Lagercrantz

 

 

 

Kommer du till bokmässan i Göteborg? I så fall hoppas jag vi ses där!
Tyvärr. I år tar jag en paus efter 12 år i rad.

Skuggorna ruva…

Publicerat av

skuggornaruvaDet känns lite fel att läsa den här boken nu i september… Boken utspelar sig i smällkalla Norrland med minus 30 grader i december. Jag har knappt hunnit vänja mig vid att det är höst och har ingen lust att bli påmind om mörkare tider. Ni ser ju själva, omslaget passar inte till vår gröna gräsmatta! Nåja, läsvärd är den helt klart och man kan ju alltid bunkra upp och spara den lagom tills lucia.

 

Jonas Moström har ju skrivit ganska många böcker och de flesta av dem med polisen Johan Axberg. De senaste fyra  (det här är den femte) böckerna har han haft lite fokus på en annan karaktär – Nathalie Svensson – en kvinnlig läkare/psykolog som precis som Johan Axberg ingår i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp. Jag gillar Johan men kan identifiera mig lite mer med Nathalie som jag gillar skarpt!  Annars kan jag tycka de andra karaktärerna i gruppen är lite klichéartade. Den stela rättsläkaren, den tuffa kvinnliga polisen, datageniet osv. De funkar  men känns inte så nyskapande.

 

Den här gången hamnar gruppen i jämtländska Svartviken, en håla i Norrlands inland. En tonårstjej har försvunnit på väg till sin egen kröning som ortens Lucia och det är något hon inte skulle ha missat för allt i världen.  På en liten ort känner alla alla och det verkar som om någon tog lagen i egna händer när flickans lärare, känd för att tafsa på tjejerna, hittas mördad någon dag efter försvinnandet. Till detta lägger vi två skilda föräldrar, en asylsökande pojkvän, en försmådd ex-pojkvän, flickans ärkerival i klassen, en karriärdriven journalist, byns ufo och en lokal polis som håller sina vänner bakom ryggen.

 

Det här är trivsam (om man nu kan kalla läsning om mord för trivsam) läsning för stunden. Det är lagom spännande och man påminns om den ibland otäcka dynamiken och hierarkin i en klass. Att vara tonåring är inte alltid en dans på rosor. Man kan ha tur eller otur med sin klass och sin roll i den. Det kan vara grupperingar, avundsjuka och stenhård konkurrens. Sen tillkommer lite rasism på det som givetvis är obehagligt. Annars är det alltid lika trevligt att följa Johan och Nathalie. Trots att Johan har sin flickvän där hemma kan jag inte låta bli att hoppas att de ska få till det under bokens gång.

 

Stort plus för de snygga omslagsbilderna som varit de senaste fem böckerna! Intervju med Jonas är på gång!