Feber

 

Johan Brännström har arbetat i mediabranschen och skrivit manus för film. Nu debuterar han med den här spänningsromanen. Temat är ungdomars surfande och baksidan av internet. Vilket verkar ligga helt rätt i tiden. Läste precis Jenny Rogneby senaste deckare där Darknet också har en stor roll i storyn.

 

Mikaela Sköld är en ensamstående förälder som arbetar på en kvällstidning och som ständigt har dåligt samvete för att hon arbetar för mycket och det finns likheter med Liza Marklunds Annika Bengtsson. Nu är 12-åriga dottern sjuk och då får man inte vabba längre. Dottern spenderar mycket tid framför telefonen/surfplattan Plötsligt försvinner dottern med pågående körtelfeber och polisen kopplas in. Hennes misstankar dras genast till dotterns pappa som misshandlade Mikaela men han vet ju inte ens om att hon dottern finns? Eller? Mikaela tvingas konfrontera sin expojkvän och måste välja om hon ska lite på honom eller inte för tiden rinner iväg och spåren leder till varje föräldrars mardröm och något de flesta inte ens vet existerar. Ett så kallat Red Room på Darknet – varsågod och googla.

 

Boken är uppbyggd som en bladvändare med skräckinslag och det är läskigt, speciellt när man vet att det här faktiskt förekommer på riktigt. När Mikaela själv får feber blir hennes tankar och skräck allt mer hallucinatoriskt och gör henne allt mer förvirrad. Själv kan jag inte låta bli att bli lite irriterad på henne men poängen är väl att man kan reagera orationellt i trängda lägen.

 

Även om det här är lite extremt fungerar det utmärkt som Wake up call/skräckexempel för varje förälder med tonårsbarn eller annalkande tonår både gällande sociala medier men också psykisk ohälsa. Vad vet vi om våra barns liv? Spännande, absolut även om det var en aning segt i början. Osäker på om det är början på en serie men det känns upplagt för det.

 

Fick ett recensionsex och skulle lägga upp en tjusig bild men boken är borta så det fick bli en nätbild. Misstänker starkt min 2,5 åriga son….

 

Amerikansk-norsk-svensk deckare

The woman who went overboard

Florence Wetzel är en amerikansk författare med förkärlek till Sverige och skandinavien och har tidigare skrivit boken The Grand Man som vi har skrivit om tidigare på deckarhuset.

 

The Woman who went overboard handlar om amerikansk-svenska Agnes som älskar Sverige och bor i Stockholm. Hon får en kryssning i Norge av sin dotter och träffar där några personer som förändrar hennes liv för alltid.

 

Det här är en annorlunda bok på flera sätt. Till en början med så är den skriven av, och handlar om en amerikansk person som ser på Skandinavien och skandinaver ”utifrån”. Därför blir fika och lagom något exotiskt och det finns en kärlek till språket och personerna som gör en lite ”lagom” stolt över att vara skandinav. Sen så är det huvudpersonen. Ena stunden tycker jag att hon är en förfärlig människa, sen tycker jag synd om henne och i nästa stund så kommer jag på mig själv med att hålla med henne, fast man får väl ändå inte göra som hon gör? Men nog har väl alla blivit avundsjuk på den där snygga tjejen som snor den snygga killen, om man nu inte råkade vara den där snygga tjejen då. Avundsjuka är en stark känsla och Agnes är rejält avundsjuk på vackra och elelganta Pamela som först verkar helt ointresserad av Einar. Einar är mannen Agnes blir blixtförälskad i. Ibland är det precis som citatet av Jane Ausen i början. Även om det känns lite väl tonårsaktigt för en dam i medelåldern.

 

”A lady´s imagination is very rapid: it jump from admiration to love, from love to matrimony, in a moment”. ur Jane Austen, Pride and Prejudice

 

Pamela och Agnes började bra som ”new besties” redan på tåget till Bergen, där kryssningen börjar, när de upptäcker att de båda är amerikaner. Deras relationen går sen snabbt utför när Sandy dyker upp. Sandy är också amerikanska, högljudd och bullrig och säger precis vad hon tycker och när hon genast ger Agnes smeknamnet ”Little miss Owl” och påpekar att hon borde röra på sig lite mer…hamnar hon högst upp på Agnes hatlista. När Pamela sviker Agnes och börja hänga med Sandy istället och dessutom börjar visa intresse för Einar trots att hon från början tyckte han var en tråkmåns hamnar hon också på hatlistan. Ja ni hör ju. Rena tonårsfasonerna och trassliga intriger, fast så kanske det blir på en kryssning med mycket tid, samma personer att hänga med och många singlar.

 

Boken börjar med att Pamelas dotter kommer på besök till Agnes och Einars hem!! i Bergen efter att man har hittat Pamelas kropp i vattnet där den legat några månader. Dottern Wendy försöker nu ta reda på vad som hände med hennes mamma och hur hon dog och Agnes berättar om kryssningen och personerna ombord i en smått modifierad version.

 

Det tog ett tag att läsa boken då jag först inte kunde bestämma mig om jag gillade den, sen kom en överraskning och jag var tvungen att se hur det gick. Det betyder inte att jag gillade den, eller så gillar jag bara inte Agnes. Men det är kanske det som är meningen? Hon representerar på ett sätt människans alla innersta tankar oavsett om de är trevliga eller inte och frågan är om det är det faktum att jag faktiskt kan känna igen mig i henne, även om jag inte sen agerar på det, som gör henne så obehaglig… Är det det sånt här som kan hända när hela känsloregistret får fritt spelrum utan spärrar?

 

En knepig och annorlunda bok och inte alls lik The Grand Man förutom kärleken till Skandinavien. Samtidigt är det lite roligt med något annorlunda.

 

Ytspänning

Det är sannerligen inget fel på svenska deckare. Sverige producerar många bra deckare men ibland är det bra att prova något nytt. Olivier Norek är en fransk deckarförfattare med lång erfarenhet av polisarbete. Han har skrivit fyra thrillers och Ytspänning är den första som är översatt på svenska av Sekwa förlag.

 

Huvudperson är Noémie Chastain en tuff kvinnlig polisledare som blir bortskuffad från sin tjänst i Paris efter en sjukskrivning. Officiellt för att vila upp sig men inofficiellt för att hon skrämmer folk med sitt nya utseende efter skottskadan. Hon skickas till en avlägsen ort på landet för att förbereda nedläggningen av byns polisstation. Noémies gnista som polis går på sparlåga men hon får något rejält att bita i, som hon snabbt blir engagerad i, när en tunna flyter upp med ett barnlik i. Skelettet är gammalt och de måste gräva i ett gammalt fall med försvunna barn som påverkade hela byn.

 

Det här var en mycket positiv läsupplevelse och jag kunde inte låta bli att sträckläsa boken som var mycket spännande och fylld med intressanta karaktärer, gamla hemligheter och lagom snårig intrig. Hoppas resterande böcker blir översatta!

Dockfabriken

Den här boken handlar om artificiell intelligens i deckarformat och det verkligen ett spännande ämne. Gemene man (inklusive mig själv) är alldeles för dåligt insatta i ämnet trots att det bör ligga på saker människan bör vara oroade över tillsammans med nya pandemier, terrorbrott o.s.v.

 

Lena Karlin skriver barnböcker och har översatt bl.a. Dan Brown. Åsa Schwarz arbetar på ett cyberföretag och blev utsedd till säkerhetsprofil i Sverige 2017 vilket gör den här boken trovärdig och ännu mer läskig. Hennes senaste bok De 7 nycklarna handlade också om IT-frågor.

 

Säkerhetspolisen Alex Lindhage får ta hand om ett fall där en mycket värdefull och tekniskt avancerad robot som heter Adam kidnappas. Forskaren Heinrich, som skapat roboten och hans fru har också hotats. Vem kan ligga bakom kidnappningen? Är det ett internationellt företag som är ute efter att tjäna stora pengar, eller en främmande stat? Det blir en komplicerad utredning och Alex enda hopp står till forskarens kollega men kan han lita på henne?

 

Det är som sagt en spännande bok bara genom ämnet och det finns en hel del vändningar som gjorde mig överraskad men jag kan inte låta bli att tycka att boken känns något tunn. Jag vet inte om det är ämnet i sig som kräver lite mer info eller om författarna inte riktigt lyckas etablera karaktärerna för det känns lite som att vi skrapar på ytan. Jag tror de hade tjänat på att göra boken tjockare och grottat ner sig ännu mer i tekniken. Ibland känns det som om författare räds tjocka böcker för att folk kanske inte orkar läsa dem men det tror jag är fel tänkt. Se bara på Dan Browns böcker som är riktiga tegelstenar (och ja vissa bitar kan ibland kortas ned) men folk läser glatt ändå om det är tillräckligt spännande. Är man tillräckligt pedagogisk kan man man skriva en bok om vad som som helst som normalt sett skulle anses svårt. Se bara på Giulia Enders som helt otippat gjorde succé med boken Charmen om tarmen. Till nästa bok i serien – för det blir det väl? hade jag nog velat ha ett par 100 sidor till med mer filosofiska tankar, mer teknik och mer djup i karaktärerna.

 

Den franska fotografen

Det är med en stor dos välvilja man kan kalla den här boken en deckare även om det finns ett mysterium. Trots det kunde jag inte låta bli att snika in den här.  Lotta Olsson som recenserar för DN, och vars omdöme brukar passa mig, listade nyligen  5 böcker som inte är renodlade deckare men ändå behandlar någon form av brott eller mysterium. Sen blev jag ännu mer intresserad efter Jan Eklunds artikel i DN (ja, jag vet att det blev lite mycket DN nu men jag läser annat också, jag lovar!) om fotografen Lee Miller, vars liv författaren Natasha Lester lånar delar av, för att skapa sin huvudkaraktär Jessica May.

 

Lee Miller började som fotomodell och blev sen fotograf och krigskorrespondent under 2:a världskriget. Ett tufft arbete för kvinnor som sällan fick tillgång till fronten som deras manliga kollegor. Hennes foton blev kända världen över även om mest är känd för ett foto på henne där hon badar i Hitlers lyxiga badkar med sin skitiga militärkängor på den vita badrumsmattan efter att han flydde (googla). Kombinationen av glamourös modell som tar på sig uniformen och upplever krigets fasor är onekligen fascinerande. Efter kriget glömdes hon bort men har på senare år återupptäckts. Det finns en dokumentär på SVT play Lee Miller – fängslande fotograf för den som vill fördjupa sig.

 

I boken får vi följa den amerikanska f.d. modellen Jessica May som, efter att ha blivit bannlyst i modevärlden efter att ha gjort reklam för mensskydd, skickas som krigskorrespondent i Europa på uppdrag av sin redaktör på Vogue. Fotografera har hon lärt sig sen barnsben. Jessica är tuff men krigets fasor är värre än hon kunnat ana. Hon och hennes kvinnliga kollegor får kämpa för att överhuvudtaget få en chans att besöka fronten och möts hela tiden av sexism och starka fördomar om kvinnor men gör en stor insats att skildra kriget ur ett kvinnligt perspektiv. På vägen stöter hon på en kapten som fångar hennes hjärta.

 

I nutid följer vi en ung australiensiska som fått ett uppdrag i Frankrike där hon ska paketera en samling fotografier till en utställning. Väl där upptäcker hon att hon kan ha upptäckt vem ”Fotografen” är. En stor konstnär som ingen vet vem det är. Dessutom verkar det som om det finns en personlig koppling. Den nutida skildringen är bokens svaghet även om man hoppas på att alla pusselbitar ska läggas ihop i slutet.

 

En oerhört charmig och spännande bok som ger en spännande historisk inblick av 2:a världskriget och en skildring av en yrkesgrupp kvinnor som inte alltid fått det utrymme de förtjänar.

 

Friheten

Friheten är Arne Dahls 4:e bok i serien om Sam Berger och Molly Blom. Jag har inte läst alla serien och brukar vara lite motståndare till att börja mitt i en serie då moderna deckarserier sällan är fristående. Det är inte den här heller och jag rekommenderar att ni läser serien från början men det fungerade ändå hyfsat bra att hoppa in så här.

 

Sam är en f.d. polis som hankar sig fram som privatdetektiv med försäkringsbedrägeriärenden samtidigt som han desperat letar efter sin flickvän som frivilligt försvann ur hans liv, eventuellt gravid dessutom. En kollega förbarmar sig över honom och skickar honom till en psykolog som både ger honom luft att andas och ett uppdrag. Han måste hitta en kvinna inom ett par dygn annars dör hon…

 

Den här boken utspelar sig främst i Stockholm och handlar om maffian, horhus och hämnd. Som vanligt med Arne Dahl är det full fräs framåt, även om ett så omodernt uttryck inte existerar i hans böcker =), med högt tempo och en hel del magstarka scener – som gjort för filmatisering och jo, det verkar vara på gång en brittisk TV-serie baserad på böckerna om Sam och Molly!

 

Boken är välskriven, spännande, lagom komplicerad med färgstarka karaktärer man vill följa och fylld med cliffhangers. Lite tema – i det här fallet utsatta kvinnor som far illa – och vi har ett grundrecept för en lyckad spänningsroman som säkerligen blir en storsäljare. Kommer den göra något större avtryck i mitt liv mer än att jag förbannar män som utnyttjar kvinnor ännu en gång? Troligen inte men vad gör det, det är underhållning för stunden och i dessa tider behöver vi underhållas!

 

Mysdeckare för Christie-älskare

En giftig skandal

är Kristina Appelqvists 5:e bok i serien om litteraturforskaren Helena Waller som arbetar vid fiktiva Västgöta universitet. De som läst Appelqvist tidigare känner också igen rektorn på universitetet Emma Lundgren.

 

Apelqvist skriver mysdeckare och just den här boken är en hyllning till Agatha Christie. Handlingen går ut på att universitetet ska ha en Christie-festival med föreläsningar och en utställning. Samtidigt får de nys om en hittills okänd brevväxling mellan Christie och en svensk kvinna vilket är en sensation bland Christie-forskare och fans.

 

Helena och Emma blir smått oroliga när de, samma dag som festivalen ska invigas, läser dessa rader i en annons i den lokala tidningen:

 

”Härmed tillkännages att ett mord kommer att äga rum på Västgöta universitet fredagen den 1 juni kl. 20.00”.

 

Som sig bör i pusseldeckare är det en brokig skara människor som samlas på middagen med diverse hemligheter. Den väl insatte kopplar direkt citatet till  Christies ”Ett mord annonseras” och det finns fler kopplingar i boken får mig att småle. När Helena Waller  deckardrottningens sommarställe Greenway i England och dessutom är på väg att lösa mysteriet med Christies försvinnande 1926 är risken för Christie-överdos stor för den som inte är ett Christie-fan men för oss invigda är det givetvis alldeles oemotståndligt.

 

Pusseldeckare/mysdeckare är inte så vanliga idag och formen kan i många fall kännas lite förlegad bland dagens deckare som ofta innehåller mer spänning och blod och inte är bundna till någon strikt form. Men det här funkar, tack vare starka kvinnor i fokus (feminstisk touch utan att provocera), charmiga huvudkaraktärer, kluriga mysterier och hyllningen till Christie. Önskar emellertid att karaktärerna och mordmotivet hade haft lite mer djup trots genrens begränsningar. Där når inte Appelqvist upp till Christies nivå men det är det i och för sig få som gör.