I början av veckan kunde Deckarhuset i samarbete med Riepien erbjuda en perfekt morsdagpresent: Ett bokmärke, handgjort i Sverige, av äkta silver och renskinn. Dessa sålde dock slut väldigt fort. Nu har vi fått in några till!
OBS! Lagret är väldigt begränsat och vi stänger ned butiken senast på tisdag morgon för att vara säkra på att hinna skicka alla beställningar i tid för leverans innan morsdag.
Ta mig till Deckarhusets e-shop…
En av mina absoluta favoriter när det kommer till tv-serier är Twin Peaks. Jag vet inte hur många gånger jag sett den i dess helhet… Det händer dessutom att jag sätter på ett slumpmässig avsnitt lite då och då.
Den här helgen har jag spenderat nästan helt inomhus, då vårvädret har tagit semester i Stockholm så det har varit både kallt och regnigt. Då kan det behövas något för att pigga upp humöret lite. En körsbärspaj och en kopp j*vligt gott kaffe funkar alltid för mig!
Recept hittar du här… (extern länk på engelska)
Detta är den åttonde deckaren i ordningen med spaningschef Greger Thulin i spetsen. Precis som i de tidigare böckerna i serien kretsar handlingen runt ett underliggande ”tema” och denna gång skulle jag vilja påstå att temat är mod, vilket visar sig vara ett förvånansvärt intressant tema att bygga en deckarintrig runt.
Korsfäst på Klädesholmen tillhör en av de bättre böckerna i deckarserien. Ramona Fransson kör på med sitt egna race, hon har en unik berättarstil som hon under de senaste 3-4 böckerna lyckats finslipa rätt rejält, utan att för den delen förlora sin egna röst.
En dödsmisshandel av en gammal man på Västra kyrkogården i Göteborg är inledningen på en serie bisarra mord. Det finns vittnen till mordet på den gamle, men varför vågar de inte berätta? Ett kors upptäcks av pastor Waldemar Eklunds fru i deras trädgård på Klädesholmen på Tjörn. En ung naken kille är uppbunden på korset och död utan synliga skador. När ytterligare ett kors hittas och även det offret är naket och uppbundet på samma sätt är spaningschef Greger Thulin övertygad om att mördaren är en psykopatisk religionshatare.
Minns mig som en ängel är Kristina Appelqvists femte deckare och hon har bytt både huvudperson och förlag sen sist. Här är det Helena Waller, litteraturforskare på Västgöta universitet, som står i centrum. Helena är även styrelsemedlem i Hans Wiksten-stiftelsen, och blir snabbt indragen i ett morddrama då en annan av medlemmarna hittas död på Bjertorps slott under ett av deras möten. Givetvis blir de alla medlemmar genast misstänkta. Helenas väninna Eva Norén, personalchef på Skövde kommun, blir också indragen i ett mord då en anställd på ett ålderdomsboende i kommunen mördas.
Helena jobbar extra som talskrivare och hamnar i knipa när hon skriver inlägg för två motstående åsikter i en debatt gällande monarkin. Det här sidospåret är nästan mer spännande än själva mordgåtan; kommer hon bli avslöjad?
Boken inleds med frågan: ”Vill du veta vem som får årets Nobelpris i litteratur?” och detta en månad innan pristagaren ska utses. Litteratur går som en röd tråd genom boken och författaren håller sig till det hon kan, dvs. universitetsvärlden. Kristina Appelqvist har bl.a. ett förlutet som kommunikationschef på Högskolan i Skövde. För att vara en deckare är polisens närvaro nästintill obefintlig, och vi har inte heller en privat utredare som försöker lösa mordgåtan. Gällande morden så får vi få detaljer.
Helena Waller håller sitt avstånd till de flesta, läsaren inkluderad, och man får aldrig riktigt känslan att man bryr sig om henne. I nästa bok hoppas jag att vi får lära känna henne bättre.
Jag gillade verkligen Anders trilogi med Geim, Buzz och Bubble. Den var nyskapande, spännande, hade intressanta karaktärer och ett rappt språk och tempo som fick sidorna att flyga förbi. Den nya trilogin (eller åtminstone den här första boken) är skriven delvis i en annan stil. Den är mycket mer hårdkokt och lite mer traditionell och placeras bäst in i gangsterthrillerfacket.
I korthet så går det ut på att en kille – David Sarac – som arbetar som informatörshanterare för polisen, hamnar på sjukhus och delvis tappar minnet. Både polis och olika kriminella gäng är angelägna att ta reda på hur mycket han minns och framförallt, få reda på vem den mystiska infiltratören ”Janus” är. Samtidigt anländer en f.d. gangster till Sverige för att begrava sin bror som dog i en misstänkt olycka. Han inleder en jakt på den/de som satte dit brodern. Vägar korsas, både poliser och gangsters ljuger kors och tvärs och alla misstänker alla.
Tempot är högt och vi kastas mellan olika skeenden och karaktärer. Det gillar jag. Sarac är en lagom sympatisk och trovärdig karaktär. Mannen som är ute efter att hämnas sin bror är också intressant även om hans ”tråd” börjar lovande men tyvärr fasas ut efterhand. Jag hoppas han kommer tillbaka i de andra böckerna.
Något som jag verkligen gillade med Anders första trilogi var att den hade med både en manlig och en kvinnlig huvudkaraktär. Även om det var flest män så var det väldigt uppfriskande att det fanns flera kvinnor i serie som inte är en vamp eller ljuvligt oskuldsfull. Därför blev jag lite besviken över MemoRandom. Det finns visserligen ett par kvinnor. Den ena kvinnan är en vamp… Den andra kvinnan var tack och lov inte ljus och oskuldsfull men hon kändes inte så bearbetad och var förutsägbar. Håller tummarna för att hon får utvecklas i nästa bok. Visst, det här är en mer hårdkokt serie och gangstervärlden domineras av män men i min värld gör det att den här boken mest blir ”ännu en machothriller”. Det är synd eftersom Anders i Geimtrilogin, bevisade att han är duktig på att få in kvinnor på ett naturligt sätt i en thrillerhandling. Nåja, det är ju två böcker kvar så vi får se hur det utvecklas.
Jag älskar att laga mat och provar gärna nya maträtter. Jag tänkte börja med Lyndsay Fayes New Yorks gudar men jag har inte bestämt mig för vad jag ska laga än så jag får återkomma till det. Istället fick det bli engelska Crumpets som jag provade tillsammans med min mamma under påsklovet.
Two for sorrow är Nicola Upsons tredje historiska deckare om den brittiska författarinnan Josephine Tey. Josephine har funnits på riktigt men skrev under pseudonym och hette egentligen Elizabeth MacKintosh och levde under den första halvan av 1900-talet. Böckerna utspelar sig under 1930-talet.
I den här boken gör Josephine en hel del undersökningar kring ett spektakulärt mordfall i början på seklet då två kvinnor dömdes och hängdes för mord på spädbarn. Fallet visar sig ha kopplingar med ett otäckt mordfall i en syateljén som ägs av Josephines goda vänner.
Jag är väldigt förtjust i historiska deckare, speciellt när författaren lyckas med att förmedla en känsla av att man för en stund transporteras till en annan tid så att man får en känsla av att man förstår och nästan kan känna hur det kan ha varit under den tidsperioden. I den här boken får man ta del av livet både längst ned i det brittiska klassamhället, när vi får följa med in ett kvinofängelse, och längst upp när vi får följa med på glittriga teaterföreställningar och förberedelser inför en välgörenhetsgala.
I boken gör Josephine ett kort besök till en engelsk kustby vid namn Walberswick i Suffolk, nära Ipswich, där hon beställer in Crumpets.
The Old Cottage Tearooms occupied a pretty, single-storey white building opposite the village green. The beams and floorboards were ingrained with centuries of living and, as she took a table next to the fireplace, she relished the smell of home cooking. which filled the room. A bell over the door had rung when she walked in, and she sensed the propriertor hovering behind the kitchen door.
”What can I get you Madam?” she asked, stoking up the fire.
”Some te, please – and crumpets if you´ve got them”
”Jam or cheece”
”oh just butter, thank you”
Jag blev förstås nyfiken på vad Crumpets är för något och sökte lite på nätet. Det visar sig vara en blandning av bröd och pannkakor och verkar ätas som scones. Det vill säga, antingen bara med smör eller med smör och sylt eller smör och ost. Till det dricker man te. Man kan köpa dem ”färdiga” och då verkar det vara vanligt att rosta dem. Det finns en engelsk variant och en skottsk variant. Jag valde den engelska. Det finns mängder av recept men så här gjorde jag:
Mamma hade en hemmagjord rödvinbärssylt hemma som vi hade till crumpetsarna och så hittade vi mormors gamla teservis vilket passade väldigt bra!
Massolit förlagsgrupp har lanserat en mängd spännande titlar under sina fem olika förlag som huserar inom samlingsnamnet; Massolit förlag, B. Wahlströms Bokförlag, Damm förlag, Ica bokförlag samt Ponto pocket. Och det är verkligen en spännande mix som spänner över allt från barn- och ungdomsböcker till renodlade faktaböcker.
Under kvällen presenterades en rad spännande böcker. Jon Rönström och Anders Ekman bidrog med lite mat-trivia ur historiens vingslag med sin bok Stalins makaroner (som syftar till maten som serverades under Jaltakonferensen). I kokboksdjungeln är detta en riktigt rolig bok som kanske mer fungerar som coffeetable-bok än som faktisk kokbok. Vi serverades ett utdrag ur boken – vitt bröd, tonfisk, majonnäs och kapris. En enkel måltid som bandet Iron Maiden ville ha i sin loge. Men visst innehåller boken även lite kittlande recept för den deckarintresserade; t.ex. biffen Ernest Hemingway åt kvällen innan han sköt sig, eller Erik XIV:s ärtsoppa.
Mat från Stalins makaroner
Kvällens stora spänning var naturligtvis Sofie Sarenbrants nya deckare Visning pågår som behandlar mord i mäklarmiljö, ett scenario som, mordplats beräknat, är ganska outforskat, men ett som vi läsare gärna välkomnar. Hon förklarar att deckaren kom sig av att hon själv gått på så många visningar och därigenom fått idén.
Sofie är både väldigt lättsam och skojfrisk och samtidigt mycket tydlig och bestämd när hon talar om sin bok. Slutet spelar en stor roll och får läsaren att vilja vända pärmen och läsa om allt från början igen. Men det var ingen nödlösning, fastslår Sofie Sarenbrant, slutet var bestämt redan från början.
För er som inte hunnit läsa Visning Pågår kan hålla ögonen öppna, snart kommer en recension upp här på Deckarhuset.
Sofie Sarenbrant intervjuas