Skymningens barfotabarn av Anna Jansson

Publicerat av

Flickan Mirela mobbas av en äldre pojke och hon vet inte vad hon ska göra. Berätta för sin mamma vill hon absolut inte. När hon får möjlighet att åka på kollo, ser hon fram emot att komma bort ifrån sin plågoande. Det framgår snart att Mirela mår riktigt dåligt och en natt försvinner hon. På samma kollo befinner sig polisen Maria Werns barn, och Maria blir involverad.

Samtidigt sker det en rad inbrott i trakten men polisen har inga spår. Sedan mördas en gammal man och man undrar om inbrotten och mordet har ett samband. Mannen var en tysk soldat som kom till Gotland under kriget och när polisen nystar i mordgåtan börjar man misstänka att förklaringen finns i historien.

Vid sidan om utredningen planerar Maria sitt bröllop med brandmannen Björn, men Marias bakgrund (som vi får veta mer om) gör att hon inte riktigt kan njuta.

Bättre och bättre

Skymningens barfotabarn är Anna Janssons femtonde (!) bok om polisen Maria Wern på Gotland. Den föregående boken (Dans på glödande kol) och den här är definitivt två av de bästa i serien. Det är svårt att hålla långa deckarserier vid liv och förnya dem. Oftast genomgår huvudkaraktärerna så mycket och får alldeles för mycket bagage, men Anna Jansson har lyckats. Visst har Maria Wern genomgått en del, men hennes relationer förnyas utan att det på något sätt känns krystat. Bra jobbat! 

Tidsfördrivande kriminalspel

Publicerat av

Är ni som jag? Beroende av enkla spel på telefonen när man väntar på buss eller ska fylla tiden på något annat sätt? Som deckarfantast försöker jag givetvis att hitta spel med kriminaltema.

 

De senaste veckorna har jag spelat ”Another case solved” Ett enkelt detektiv/få flera brickor i rad-spel. Nu när jag har spelat klart det vet jag inte vad jag ska hitta på. Efter lite letande hittade jag en sidan Crime Fiction Lover som tipsar om några spel. Jag börjar med att prova ”Special Enquiry Detail: The Hand That Feeds” Det ska tydligen vara ett hitta-objekt-spel vilket passar mig fint! Finns på Big fish om man vill spela det på datorn också. Själva laddade jag ner det till min telefon för 22 kr via Itunes.

 

MemoRandom av Anders de la Motte – recension

Publicerat av

Det här är Anders de la Mottes fjärde spänningsroman och början på en ny serie. 

Hans tre tidigare böcker består av den hyllade Geim-trilogin (Geim, Buzz och Bubble) som flera av oss här på Deckarhuset älskade!

 

Så har han lyckats igen? Ja!

Memorandom påminner i vissa delar om Geim-trilogin: De är skriva på ett sätt som driver upp tempot till max. De har extremt snygga omslag. De är väldigt lättlästa. De innehåller båda många små fina genomarbetade detaljer, för att ge ett exempel från MemoRandom så har den sitt titelkort ett tjugotal sidor in i boken, vilket ger en känsla av tv-serier och ”popkultur”. Denna typ av detaljer är inte banbrytande i sig självt, men när de läggs samman förhöjer de storyn ytterligare några nivåer.

Både Geim-trilogin och MemoRandom bygger dessutom på riktiga B-films historier (Geim: Spel IRL via mobiltelefoner. MemoRandom: Minnesförlust.)

Det kan ju låta som något väldigt negativt och i vanliga fall ÄR det negativt. Men de brukar ju säga att gränsen mellan genialitet och galenskap är hårfin. Det samma gäller gränsen mellan bra och dålig handling. Anders de la Mottes briljans består i att han genom sin snygga skriv/berättar-teknik lyckas balansera handlingen mitt på den där tunna gränsen. Och det visar sig att själva balansgången är härligt kittlande! 

Med MemoRandom fastställer Anders de la Motte sin plats bland de absolut främsta författarna i genren. 

 

Handlingen 

David Sarac är informatörshanterare vid Stockholmspolisen. Hans jobb är att rekrytera och sköta topphemliga källor. Manipulation, mutor och hot – så länge han levererar resultat ställer ingen några frågor. Men efter en våldsam bilolycka förlorar han minnet. Tappar kontrollen över sitt avancerade nät av svek och lögner. Plötsligt är han lovligt byte för alla som vill åt hans hemligheter. För att skydda sig själv och sina källor måste han återupprätta kontakten med den försvunne infiltratören ”Janus”, som befinner sig högt upp i den kriminella hierarkin. Flera personer, på båda sidor om lagen, verkar vara beredda att gå över lik för att avslöja ”Janus” rätta identitet. Eller kanske för att skydda den?

 

Tidigare om Anders de la Motte på Deckarhuset:

Sara om Geim-trilogin... 

Joachim om Buzz…

 

 

Recension: ”The Shining” av Stephen King

Publicerat av

Tänk att jag aldrig läst The Shining tidigare! Det blev en minst sagt ojämn läsupplevelse, men som nog ändå slutade gott…

HANDLING

När Jack Torrance får ett jobberbjudande om att ta hand om det gamla anrika hotellet Overlook, som ligger Colorados imponerande bergsområde, tar han chansen. Han har på grund av sin alkoholism misslyckats med allt annat; förlorat sitt lärarjobb, lyckas aldrig avsluta sina skrivprojekt och relationen med frun Wendy och sonen Danny går utför – bland annat på grund av en händelse i hemmet som han inte kan göra ogjord… Det blir inte lättare av att deras son verkar ha en dold förmåga, som vid ankomsten till Overlook gör sig alltmer påmind. När mystiska saker börjar hända dras gamla konflikter upp till ytan – men vems är egentligen skulden? Vilka fasor har utspelat sig i rum 217? Och kommer ondskan inifrån – eller från någonting i själva hotellet?

KRÅNGLIG BÖRJAN

Det tog faktiskt flera veckor för mig att ta mig igenom The Shining. Det beror till viss del på att jag helt enkelt inte tagit mig tid att läsa den – och istället läst en massa annat istället – men även på att översättningen inte är den bästa, vilket hindrat min läsning. Riktigt synd. Samtidigt är berättelsen väldigt ordrik. Intrigen är full av läskigheter, något annat kan man inte säga, men jag tycker ändå att Mr. King här använder alldeles för många ord. Är det inte alltid så med King? Nej, faktiskt inte, jag har läst ett flertal tegelstenar av honom där jag ändå njutit av mängden sidor. Men det är svårt att veta varför läsningen blev så spretig den här gången; kanske hade mina sinnen helt enkelt inte riktigt ork.

ANGELÄGNA HEMSKHETER!

Samtidigt är det en väldigt intressant berättelse. Jag håller med verkligen med Yukiko Duke som så träffande beskrivit King som en stor berättare. Berättarglädjen sprutar ut på sidorna och ger i det här fallet inte bara en skräckstory. Jag kan faktiskt förstå varför Stephen King aldrig tyckte om filmatiseringen med Jack Nicholson, som enbart är skräck och inte ägnar någon uppmärksamhet åt familjerelationerna som utgör en stor del av boken. Och Wendy i boken är inte alls samma skrikande våp som i filmen. Och utöver att motsättningarna utgår från Jacks alkoholism berör intrigen även teman som arvsynd och sorgebearbetning. Jag hade hört tidigare att boken handlar om Kings egna problem med spriten – men jag har aldrig hört att det även handlar om kärleken till och sorgen efter en förlorad förälder. Sådant gör att jag som läsare vaknar till liv – skräcken blir verklig och berättelsen angelägen! Jag skrev häromdagen på Bokdetektiven om min syn på realism och tror nu att jag kommit fram till att jag, trots viss förkärlek till litterär eskapism, inte alls har något emot varken realism eller tragik. Det är den trista vardagligheten som gör vissa moderna deckare så tråkiga, tycker jag. Första gången jag i förfäran slår handen för munnen medan jag läser The Shining är under en scen där Jack tänker tillbaka på sin barndom, på när hans far misshandlade hans mor. Det är verkligen en bestialisk scen, men så fruktansvärt bra skriven att den konkurrerar med våldsscenerna i Mörka platser av Gillian Flynn.

 

Våldet är intrikat, ja. Men det fyller ett syfte – och det är att sätta in karaktärerna i sitt sammanhang!

 

Det blev en krånglig läsupplevelse, men jag kommer minnas The Shining som en både hemsk och intressant bok. Läs om du känner dig nyfiken! Och dela gärna med dig av dina åsikter om boken!

/Kriss

Tiga är guld – Historiskt New York

Publicerat av

Lyndsay Faye

För ungefär 1 år sedan läste jag Lyndsay Fayes första historiska kriminalroman New Yorks gudar. Nu har hennes andra bok kommit. Böckerna handlar om den ofrivillige polisen Timothy Wilde som arbetar i ett av de värsta områdena i New York på 1840-talet. Lyndsay är en äkta Sherlock Holmes-fan och är självklart god vän med svenska Mattias Boström. Hon har också skrivit en fiktiv bok om mötet mellan Holmes och Jack the Ripper som heter Dust and Shadow: An account of the Ripper Killings by Dr John H. 

Tiga är guld

Det har gått 6 månader sen förra boken och Tim arbetar på så gott han kan. En dag rusar en kvinna i panik in på polishuset. Hennes son och syster är borta, kidnappade. Slavhandlare från söder kidnappar svarta, påstår att de är förrymda fångar (de struntar i om de är fria slavar) och tar dem med sig till södern med stöd av lagen. Tim slår sig i hop med ett svart medborgargarde för att hitta och frita släktingarna men det visar sig vara svårt och ett otacksamt arbete. Få är de som tycker att svarta personer är något att kämpa för. Lyndsay Faye visar också på de stora rasmotsättningarna som fanns mellan svarta och irländare på 1840-talet i New York. Båda räknades som andra klassens medborgare och slogs om samma jobb i ett fattigt och segregerat New York. 

Persongalleri

Förutom de historiska inblickarna, som är fantastiska, så är det Fayes skicklighet i att skapa intressanta och spännande karaktärer. Tim är en underbart komplex person med ett stort sår i ansiktet och med lika stora sår på insidan. Hans bror Val, den galna ocn nyckfulla, men oemotståndliga ledaren för det 8:e distriktets brandkår. Han är fullständigt korrupt, utan moral när det gäller pengar, droger och kvinner (eller män för den delen) samtidigt som han ibland är godheten själv. Lägg till en klassisk elak bordellmamma, korrupta rika affärsmän, stolta svarta/irländska män och kvinnor. Tims stora kärlek, den gåtfulla Mercy och den f.d. barnprostituerande flickan Bird.

Bra och läsvärt

Jag har säkert sagt det förut men det är något speciellt med historiska deckare, eller historiska böcker överlag för den delen. Jag kan nog helt ärligt säga att jag lärt mig minst lika mycket historia genom skönlitteratur som i skolan. Framförallt så sätter sig kunskapen mycket bättre. Finns det något bättre än att frivilligt känna ett sug över att googla upp kända personer, platser, skeenden. Slaveriet hade jag rätt bra  koll på men inte att man kidnappade ”fria” slavar i norr, som kunde ha fötts fria, för att sälja dem i södern. Jag kände mig också tvungen att googla på det stora pampiga hotellet Astor house. Tims chef Matsell har också funnits på riktigt.

Hoppas på fortsättning

Jag vill absolut läsa mer om Tim och hans vänner. Hur kommer det att gå för Bird, kommer Mercy tillbaka? vilka hemskheter kommer Tim möta i nästa bok? Tiga är guld var inte lika bra som New Yorks gudar men det är nästan alltid så med serier. Vill ni veta mer om Lyndsay kan ni läsa vår intervju med henne.

 

Deckarmat

Från och med den här boken kommer jag att försöka laga en passande maträtt till de böcker jag recenserar. Snart kommer det alltså att komma ett inlägg med recept på en typisk New York-rätt tolkad av mig. 

Bilderbergmötet av Anders Jallai

Publicerat av

Det blev en fortsättning på serien om före detta underrättelseoperatören Anton Modin trots allt. Han är tillbaka i en fjärde thriller som utspelar sig i det lilla fiskesamhället där Anton Modin bor. Som vanligt blandar Jallai fakta och fiktion, och den här boken är om möjligt ännu mer kontroversiell.

Bilderbergmötet

Midsommarhelgen närmar sig i Anton Modins kustsamhälle. Istället för de vanliga semesterfirarna syns Säpo och utländska säkerhetstjänster på orten. Den mäktiga Bilderberggruppens årliga toppmöte ska hållas på hotellet som stängs för allmänheten och media vet ingenting. Vad är det som är så hemligt? Och styrs världen egentligen av denna grupp? Mot sin vilja dras Anton Modin in i händelserna då mötet hotas av en terrorgrupp.

Reklamfilm upprör

Jallai hamnade också i hetluften på grund av reklamfilmen för boken där utrikesminister Carl Bildt blir skjuten. Själv säger han att han ville gestalta boken som den är: ”en blandning av fakta och fiktion. Dessutom är scenen tagen ur boken.”

Bästa hittills?

Jallai säger själv att ”det här är förmodligen min bästa bok hittills.” Jag håller inte med, utan tyckte de tre första böckerna, Spionen på FRA, Landsförrädaren, och Natoagenten, var bättre, mer genomarbetade och framför allt mer spännande. Det är få kvinnor i boken och då de förekommer är de inte sällan sexobjekt. Bilderbergmötet är skriven av en man, om män, för män och då är ju jag fel målgrupp.

True Detective och Veronica Mars (Filmen)

Publicerat av

True Detective

HBO fick ytterligare en succéserie denna vinter. Tydligen var suget i USA så starkt då finalavsnittet blev tillgängligt att HBOs streaming tjänst kraschade… 

Själv håller jag nog fast vid samma åsikt som jag hade efter att ha sett det första avsnittet… Bra och extremt välgjord serie, men inget ground breaking. 

Enligt mig blev serien som bäst vid de tillfällen den snuddade vid David Lynch och Twin Peaks, tyvärr hände detta allt för sällan. Istället fylldes rutan av prat, prat och mer prat… Nej nu låter jag negativ och det är inte meningen, serien är väldigt BRA, bara inte så bra som jag hade hoppats.

 

Veronica Mars

Jag ska erkänna att jag aldrig sett tv-serien. Men jag var tvungen att se Veronica Mars filmen då den till stor del är finansierad av fans (Coolt!). Filmen har gått upp på ett litet antal biografer samtidigt som den släppts som video-on-demand och som köpfilm (finns bl.a. på iTunes).

Jag tyckte den var helt ok. Kändes som en modern bröderna Hardy/Kitty film som hade piffats till lite.

Fanns även en del av storyn som var helt genial. Kan inte säga vad det var för då förstör jag filmen för de av er som inte har sett den. Men när ni väl har sett den kommer ni nog gissa vad det är jag menar 🙂 om inte så kan jag ge er en hint, goodiebag!