NÄR P.D. JAMES KOM TILL PEMBERLEY

Publicerat av

Jane Austens berömda roman Stolthet och fördom (Pride and Prejudice) publicerades 1813.  Nästan tvåhundra år senare kommer ”Deckardrottningen” P.D. James ut med deckaren När döden kom till Pemberley, menad som en fortsättning på Austens verk. Otaliga tolkningar har gjorts av ”ursprungsromanen” varav Pride and Prejudice and zombies är ett exempel. Det finns en intertextualitet här som inte är utan betydelse. P.D. James gör det hon gör bäst – låter döden komma, denna gång till Pemberley.

Personporträtten 

Om man inte sedan tidigare är bekant med karaktärerna får man som läsare en resumé av huvuddragen. Alltså måste man inte ha läst Stolthet och fördom för att uppskatta den här romanen, men den kan te sig lite smått märklig om man inte har det. För det P.D James gör här är att plocka på sig karaktärer från Austen’s bok för att sedan placera dem i en helt ny bok även om de, till skillnad från många andra tolkningar, får stanna kvar i sin egen tidsperiod. Många självklarheter befästs i fråga om karaktärerna som inte heller går igenom någon vidare utveckling. Boken framstår nästan som en författares önskan att skriva om ett slut, utsätta sina älskade idoler för otrevligheter, som om hon inte kan låta bli att låta döden färga dem lite. Funkar det även för ett inbitet Jane Austen fan som jag själv? Svaret är Ja.

Handlingen

”Fiat justitia ruat caelum, eller som man säger: Må rättvisa skipas till varje pris.”

Boken är uppdelad på tre delar varav rättegången står för huvuddelen. Mordgåtan är både banal och oväntad på samma gång och för att vara en deckare har den en ovanligt finstämd ton. Men något mer kan man knappast säga om handlingen i det stora. Det är i de små nyanserna det sker. 

Personlig kommentar

Romanen är välskriven och P.D. James är en duktig stämningsskapare med mörkt sinnelag. Hon tar sin tid att formulera det hon vill ha sagt och hon missar inget. Möjligtvis är ett varför på sin plats. Varför har P. D. James valt att ta sig an denna uppgift? Jag upplevde boken som en uppgörelse från författarens sida och för mig var det inte döden som kom till Pemberley utan P.D. James.

 

 

Tana French – Otrygg hamn

Publicerat av

Tana French

Är en irländsk författare som debuterade 2007 med boken In the woods (Till skogs) som fick flera inernationella priser. Otrygg hamn är hennes fjärde bok om mordkommissionen i Dublin.

Psykologisk thriller

Min absoluta favorit i den här genren är Gillian Flynn men Tana French är riktigt bra hon också. De har en del likheter. Båda går verkligen på djupet med sina karaktärer. Det är inte blodet som är det läskiga i deras böcker utan det är människors psyke. Båda beskriver på ett ruggigt bra sätt vad som kan hända med människor i olika samhällssituationer.

Bostadsbubbla och begravda minnen

En familj hittas där barnen och pappan är mördade och mamman svårt skadad. Orten där allt sker är ett nybyggt  bostadsområde vid den irländska kusten. Ett spöklikt område som aldrig blev färdigställt i samband med finanskrisen. Kriminalinspektören Michael ”Scorcher” Kennedy sätts på fallet ihop med rookien Richie. Redan från början berättar huvudpersonern Michael, för oss läsare, att denna berättelse inte kommer att sluta bra…  Orten där familjen hittas är samma ort där Michaels familj för länge sedan gick i kras. Minnena plågar både honom och hans syster som aldrig återhämtade sig efter den hemska sommaren i deras barndom. Fallet är heller inte så enkelt som man kan tro…

Var är det lyckliga slutet? Vill vi ha det?

Boken är riktigt bra. Man sugs in i karaktärernas öden vare sig man vill eller inte. Jag pendlar fram och tillbaka med vad jag tycker om de olika personerna. Det finns inget svart eller vitt, inga enkla svar och det är ju så livet är. Det är därför det är så bra. Saker och ting händer, ibland är det omständigheter man inte kan rå för, ibland är det det.  Händelsekedjor startar och handlingar får konsekvenser. Det är ingen solskenshistoria med ett lyckligt slut men vill man läsa en bok med kvalité och något som är mer än underhållning för stunden kan jag rekommendera den.

Recension: ”Svenska mord” av Jan-Öjvind Swahn

Publicerat av

Tiden går fort när man har roligt, och roligt har jag haft sedan senaste inlägget  – närmare bestämt på förlaget Historiska Media där jag gjort min förlagspraktik! Nu är det tillbaka till förlagsstudierna, men först fick jag faktiskt vara ledig några dagar – och det innebär såklart fler böcker! Passar perfekt ihop med den plötsligt uppdykande vårsolen!

 

KRIMINALHISTORISK KLASSIKER!

 

När den splitter nya Maria-Lang-biografin (jippi!) dök upp på tamburmattan i förra veckan passade jag på att kolla in förlagets hemsida, nämligen Ordalaget Bokförlag. Där hittade jag till min överraskning den ”gamla” klassikern Svenska mord – märkliga mordfall ur den svenska kriminalhistorien av Jan-Öjvind Swahn, som jag läste för ca 10 år sedan då den kom ut.

Glädjande nog finns den fortfarande att köpa, nu som pocket – ett måste för alla som är fascinerade av verkliga mord i den svenska kriminalhistorien! ”Fascination” är en underdrift för min del, så självklart var jag tvungen att dra ut mitt ex ur bokhyllan och läsa om! Omslaget har på förlagets hemsida blivit ett annat, men innehållet är detsamma. Kanske dags för del 2 snart?

 

INNEHÅLL

 

Boken tar upp en rad verkligt intressanta och spännande mordfall i vårt land, från medeltid till början av 1900-talet. Vi får läsa om mitt ”arkeologiska favoritlik”, nämligen Bockstensmannen vars kvarlevor från början av 1300-talet senare hittades i en mosse, genomborrat av tre träpålar – vem var denne elegant klädda unga man och kan de lokala folkmyterna ge några ledtrådar? Läsaren reser vidare genom historien via Anckarströms radikala inställning till kung Gustav III, vilka ledde till det spektakulära mordet under maskeradbalen i slutet av 1700-talet, och vidare mot 1800-talet då vi får ta del av berättelsen om prästen i Silbodal som tog livet av bygdens fattiga befolkning genom att hälla arsenik i nattvardsvinet…

 

MODERN TAPPNING PÅ TEMAT

 

Denne präst är förresten temat i Caroline Erikssons nästa deckare, bok nr 2 i serien ”Svenska mord”, som började med Djävulen hjälpte mig förra året – den recenserades förresten helt nyligen här på Deckarhuset! Scrolla bara ner eller klicka HÄR. Den som är nyfiken kan läsa mer om andra boken genom att klicka på dess kommande titel: Inga gudar jämte mig (fin titel, förresten!).

Svenska mord av Jan-Öjvind Swahn innehåller ett trettiotal mordfall och är ett måste för den historieintresserade mordgåtenörden. I baksidestexten till vänster ser ni fler exempel på mordfall, men det finns som sagt många fler.

Mycket nöje!

/Kriss

Är pusseldeckaren på väg att dö ut?

Publicerat av

Idag såg jag på Mord i Paradiset som är något så ovanligt som en klassisk pusseldeckare i modern miljö. Serien utspelar sig i Karibien med en förvirrad, men i slutändan, briljant kriminalkommissarie. Ett mord har skett i ett slutet sällskap. Alla känner alla och någon av dem har gjort det. Frågan är bara vem?

Vi behöver en ny moderniserad Agatha Christie!

Som så många andra älskar jag Agatha Christies deckare där ”hur” mordet har gått till är det spännande. Tyvärr känns det som om genren har stått stilla sen dess glansdagar innan 2:a världskriget. Mord i Paradiset är ett modernt undantag. I övrigt det känns som om det krävs en BBC produktion med vackra kostymer från 1920-talet och gärna en herrgård för att vi ska bli intresserade.

För lite action? För mycket action?

Vi har blivit så bortskämda med actionfyllda kriminalserier med brutala mord att pusseldeckaren känns som något banalt och enkelt, lite för glatt (som Mord i Paradiset) och icke trovärdigt. Det är i och för sig inget nytt. Den hårdkokta deckaren uppstod just för att folk tyckte att pusseldeckaren inte var speciellt verklighetsförankrad. Men har det inte gått för långt åt andra hållet? Det blir inte automatiskt bättre bara för att morden är mer brutala eller spektakulära.

Ge mig en pusseldeckare som är spännande och trovärdig…

… med en riktigt klurig mordgåta. Ska det vara så svårt? Det behöver inte utspela sig i en herrgård på den engelska landsbygden med en massa rika människor som glatt konverserar med varandra fastän någon nyss har blivit mördad.  Jag vill ha en äkta mordgåta, med lagom mycket våld, där jag själv kan sitta och fundera över ett låsta-rummet-mysterium. Dessutom vore det fint om karaktärerna inte är stereotyper utan ”verkliga” människor. Har ni några bra tips, säg gärna till!

Halsbrytande triangeldrama med ofrivillig isolering

Publicerat av

Djävulen hjälpte mig – Caroline Eriksson

Att basera en berättelse på ett triangeldrama har gjorts i alla tider och har även varit motiv till otaliga mord. Även i denna berättelse står ett ovanligt men verkligt triangeldrama i centrum, och nog överträffar sanningen dikten. Men det är paradoxalt med tanke på att det är just en uppdiktad berättelse av en verklig händelse, om än med påtaglig känsla för det grymma som förekommer i människans natur. Knapphändigt har jag fått beskrivet hur det ser ut i Yngsjö inne på Möllegården, och ändå kan jag den utantill som om jag växt upp där själv. Gården är för mig lika verklig som ångesten som finns inbäddad i dess väggar. 

 

Scener från domstolen varvas med vad som kanske hände de där sista månaderna, fram till de sista timmarna, i Hanna Johansdotters liv. Det är hopplöst att stå vid sidan av när hemska saker sker och då och då när jag läser vill jag ropa rakt ut: ”Akta dig!” som om jag såg en skräckfilm men det är lika meningslöst som det är fånigt. Obönhörligen går denna historia till slakt.

 

”_jag kommer aldrig att låta Per lämna Möllegården, bara så hon vet. Vi stannar här tills döden skiljer oss åt. Hör hon det? Döden.”

 

Det är med viss saknad jag lägger ned den här boken när jag har läst klart den. Men det är en fysisk saknad eftersom den här boken har spelat på mitt känsloregister och jag kan ärligt säga att jag älskar den här boken för det, och samtidigt gör den mig illamående och matt. För Caroline Eriksson gör något listigt i att låta Anna Månsson, svärmodern som håller gården i ett järngrepp, endast möta läsaren genom de andra karaktärernas ögon. Det gör att läsaren aldrig lär känna henne. Jag lider, jag våndas, jag hoppas och tror in i det sista att det ska bli bra. Jag hoppas det fast jag vet att det inte är möjligt. Jag kan ju historien, jag VET hur den kommer att sluta och samtidigt tänker jag att om jag bara önskar tillräckligt mycket så kommer det inte att ske. För det tar jag hatten av för Caroline.

 

Djävulen hjälpte mig är Caroline Erikssons debut som romanförfattare i deckargenren även om boken beskrivs som en psykologisk spänningsroman. Hennes nästa bok i serien Svenska Mord utkommer i augusti i år och den ser jag mycket fram emot.

Dimridå – Philip Kerr

Publicerat av

Philip Kerr

Är en brittisk författare som har skrivit flera historiska kriminalromaner. Dimridå är bok nummer två i hans Berlin-Noir trilogy om Bernie Günther som utspelar sig före och under 2:a världskriget. Den första i serien heter Falskspel. 

Brutala flickmord

Flera flickor i 15-årsåldern hittas mördade på ett makabert sätt. Hitlers regering lägger locket på för att inte skrämma upp befolkningen och Bernie Günther, som tidigare arbetat inom polisen men nu driver en detektivbyrå, blir ”beordrad” att återvända till polisen för att hjälpa dem lösa fallet. De mördade flickorna är alla ariskt blonda och Günther förstår snabbt att om mördaren visar sig vara en jude är det risk för upplopp.

Hårdkokt i tysk förkrigsmiljö

Jag är lite kluven till hårdkokta deckare. Å ena sidan gillar jag det tuffa och realistiska och Jag-formen. När man har läst en Miss Marple eller Morden i Midsomer kan det vara skönt att växla till en annan verklighet. Å andra sidan har jag alltid haft svårt för kvinnosynen. Den här boken är inget undantag. Bortsett från det är det ett genidrag att förlägga trilogin till Tyskland före och under 2:a världskriget. Det kan knappast bli mer Noir och Gunther är perfekt som den cyniska detektiven som motsträvigt tar på sig rollen som hjälte. Jag läser gärna fortsättningen om Bernie men gissar att man skulle få en ännu bättre upplevelse om man läser böckerna på engelska, eller ännu hellre, engelsk ljudbok med en brittisk raspig röst i lurarna.

Tävling!

Publicerat av

 

Vi har 3 stycken sprillans nya pocketexemplar av Joakim Zanders deckare Simmaren! En av dem kan bli er om ni svarar på ett par frågor!  Jag har själv läst boken och tyckte den vara bra. Läs gärna recensionen för mer info om boken. Böckerna är skänkta av Bonnierförlagen

Svara på detta:

Från vilket land kommer agenten som är en av huvudpersonerna i Simmaren?
Dessutom vill vi att ni berättar vilken deckare ni skulle vilja ta med er till en öde ö och varför.

 

Skicka svaren till: tavling[a]deckarhuset.se senast söndagen den 16 februari och ange namn och adress så har ni chans att få ett paket på posten under slutet av februari!

 

Lycka till!