I hemlighet begravd – Jubileumsbok!

Publicerat av

Med boken I hemlighet begravd firar Viveca Sten 10-årsjubileum med sin Morden i Sandham-serie. I 10 böcker har vi fått följa åklagaren Nora Linde och polisen Thomas Andreasson som löser brott i Stockholms skärgård. Det är en mycket populär serie och Viveca ska ha en applåd för att hon lyckats skapa en fin serie som även blivit TV-serie.

 

I första hand följer jag serien för att följa karaktärerna, man vill helt enkelt veta vad som händer med Nora och Thomas. Sen är det lite så med långa serier att det lätt kan bli lite samma visa om igen men jag tycker ändå att Viveca försöker lite nytt, vilket är nödvändigt för att det inte ska bli slentrian. I den här boken använder hon ett Cold Case. En kropp hittas samtidigt som vi får följa två kvinnor från det förflutna. Vem av dem, om någon? är det som begravdes av sin mördare på Telegrafholmen mitt emot Sandhamn?

 

Nora lider av post-traumatisk stress vilket gör henne irrationell och väldigt irriterande. Jag blev stundtals lika galen på hennes agerande som Thomas och ville bara skrika ”skärp dig!” Är även lite tveksam till hur trovärdigt det är att hon får agera som hon gör men, nåja, det är ju trots allt bara fiktion.

 

Stort grattis till Viveca för 10 fina böcker i serien. Nu måste hon bara skriva ett par till så jag kan försonas med Nora!

Skuggjägaren

Publicerat av

 

Camilla Grebe

Camilla Grebe har hittills skrivit böcker i tre olika serier som alla varit framgångsrika. Trots det kan jag tycka att Grebe har fått alldeles för lite uppmärksamhet medialt trots en mängd nomineringar och utmärkelser.  Men vad vet jag det kanske passar författaren, alla vill kanske inte stå i rampljuset.

Serier och priser

Först skrev hon böckerna om psykologen Siri ihop med sin syster Åsa Träff (5 böcker), sen skrev hon på thrillerserien ”Moskva noir” tillsammans med Paul Leander Engström (3 st) som också blivit Teve-serie. Jag älskar böckerna om Siri men är inte lika förtjust i thrillerserien men allra bäst är hon när hon skriver själv. ”Flickorna och mörkret” är en serie böcker som lite löst bygger på ett par karaktärer inom polisen och psykologen Hanne och där böckerna faktiskt är fristående! Först kom ”Älskaren från huvudkontoret” Sen kom ”Husdjuret” som mycket välförtjänt fick pris som årets bästa deckare av Svenska deckarakademin 2017. Förra året kom Dvalan som var bra men inte lika bra som Husdjuret och nu i dagarna släpptes  ”Skuggjägaren.”

Skuggjägaren

I skuggjägaren får vi följa Manfred, Malin och Hanne med flera igen men fokus ligger framför allt på en rad poliskvinnor. Det Camilla gör i den här boken är både smart och vackert och känns så rätt i tiden. Hon berättar om kvinnliga poliser och hur de fick kämpa för att överhuvudtaget bli poliser i början till att kämpa för att arbeta på samma villkor som männen. Dessutom är den en riktigt bra mordgåta som löper från 1940-talet till nutid. Till och med namnet på seriemördaren de jagar är bra… ”Träskmördaren”

 

6 anledningar att läsa den här… NU!

För mig har den här boken allt, utom möjligen humor, vilket är helt ok i det här sammanhanget och är det inte roligt med författare som skriver i serieform men ändå lyckas förnya sig? Är inte ett dugg förvånad över att Camilla fått boken nominerad till en av årets bästa svenska deckare i år igen!

 

1. Boken är spännande (var tvungen att sträckläsa). 2. Man får en inblick i svensk polishistoria ur ett kvinnligt perspektiv. Set Mattson och Anne Lihammer har också bidragit till en del kvinnlig polishistorik i sina deckare men inte lika djupgående. 3. Karaktärerna är genomarbetade och det känns i hjärtat. 4. Det är ett fint och flytande språk som gränsar till poetiskt ibland men utan att bli klyschigt. 5. Den känns aktuell och originell i sin uppbyggnad och sist men absolut inte minst. 6. det är en bra mordgåta! LÄS!

 

 

 

Blodig deckaruppföljare passande till Halloween

Publicerat av

1793 av Niklas Natt och dag slog ned som en bomb 2017 och kammad hem flera priser. Bland annat Svenska Deckarakademins pris för årets bästa svenska deckardebut. Den var välskriven, historiskt väl förankrad och framför allt väldigt realistisk på ett rått och blodigt sätt och definitivt inget för den som gillar mysdeckare. Förväntningarna har varit stora på uppföljaren som kom nu i höst.

1794

Uppföljaren går i helt samma anda som första boken. Av huvudpersonerna i 1793 återfinner vi 2. Den enarmade f.d. soldaten Cardell som hamnat lite i en depression efter att förlorat sin kompanjon Cecil Winge. I Cecils ställe får vi stifta bekantskap med hans yngre bror Emil som är en dröm att analysera för den som gillar psykologi. Anna-Stina återkommer också men drabbas åter igen av misär efter några fina år som krogdotter.

 

Storyn i boken går ut på att en änka ber Cardell om hjälp med att förstå vad som hände med hennes dotter som dog under mystiska omständigheter på sin bröllopsnatt. Parallellt med Cardells och Emils sökande får vi följa en ung adelsmans berättelse om hur han blev förälskad i en kvinna från fel klass skickades iväg av sin far till Saint-Barthélemy och där fick uppleva slaverihandeln.

 

Det är mycket som är magstarkt i den här boken, även för mig som är härdad när det gäller blodiga deckare.  Jag har lite svårt att köpa det oerhörda och exceptionella våldet i boken. Det finns en otäck lust i det som gör mig obekväm. Men det finns även stycken där man förstår vad som händer (mycket otäcka saker) men man slipper det ordagrant. Det är minst lika otäckt och mer skonsamt för den som har lätt att få bilder i huvudet man helst vill slippa.

 

3 anledningar till att läsa boken

Trots det uppskruvade våldet så är det här en mycket bra bok av flera anledningar

Språket
Niklas Natt och Dag som skildrar Stockholm och Saint-Barthélemy så man tror att man är där, vilket man önskar att man inte vore…

Historiken
Det är uppenbart att Niklas Natt och Dag har lagt ner oerhört mycket tid på att göra research för att sen levandegöra den för oss som läsare. Slavhandeln på ön var något jag visste (långt bak i minnet från någon historialektion) men att få det till sig på det här sättet…

Karaktärerna
Man vill veta vad som händer med karaktärerna i boken. Man sugs in i deras levnadsöden som man vet hela tiden siktar mot katastrofen (Stackars unga naiva adelsman) men man kan ändå inte låta bli att hoppas att de ska få någon lindring eller lyckligt slut. Det sägs ju att hoppet är det sista som överger än…

 

Se fram emot är kanske fel ordval men jag kommer definitivt att läsa 1795 när den kommer. Beroende på hur mycket blod och skräck man gillar kan man hoppas på att den kommer ut lagom till Halloween 2021.

Dotter saknad

Publicerat av

Anna Jansson

Anna Jansson är en författare jag följt länge. Hon är mest känd för sina böcker om Maria Wern som även finns som TV-serie (som för övrigt är en riktigt lyckad omvandling från böcker till TV-serie med en perfekt Eva Röse i huvudrollen). Som så många andra författare som skrivit fler än 5 böcker i en serie, ibland räcker det med 3, blir det en blandning av mättnadskänsla och ”nu räcker det” blandat med ”måste läsa nästa bok så jag vet hur det går för huvudpersonen”. Precis så känner jag men samtidigt så vill jag verkligen lyfta fram Anna Jansson som en mycket skicklig deckarförfattare. Hon kan verkligen hitta på bra historier och koppla samman trådar till en välkomponerad deckarintrig.

Ny deckarserie!

Nog om Maria Wern. Nu har Anna Jansson börjat på en ny serie om polisen Kristoffer Bark vid Örebro-polisen. Kul med ny serie och ny huvudperson och för mig som bott i Örebro sedan år 2000 (bor lite utanför på landet sen 2016 men bor i kommunen i alla fall) är det här extra kul! På tiden att staden som är Sveriges 7:e stad, tätt i hälarna på Västerås, får en deckarserie. Och ni visste väl att Anna bor i Örebro?

 

Kristoffer är en rätt dyster man som har fastnat efter att hans dotter försvann för flera år sedan. Nu vandrar han längs Hjälmarens stränder där hon försvann på sin egen Möhippa, år ut och år in i hopp om att hitta något spår. Inte blir det bättre av att hans fru (exfru) grävt ner sig ännu djupare i missbruk och att polischeferna inte uppskattar hans humör och ensamvargstil på jobbet.

 

När en kvinna som liknar hans dotter försvinner i samma område kan han inte låta bli att koppla ihop fallen och börjar en frenetisk jakt att lösa mordet och gåtan med hans försvunna dotter tillsammans med hans nya utredningsgrupp. Gruppen som han blivit påtvingad under protest är sammansatt av ett gäng till synes udda personer inom polisen påminner om Jussi-Adler Olsens avdelning Q. Det gör även Kristoffer Bark som den ofrivillige hjälten. Lite klyschigt? En aning men inte mig emot. Jag gillar Kristoffer Bark och det är bäddat för utveckling av personligheterna i hans utredningsgrupp och relationen med hans psykolog.

 

 

 

Döden klär i Domino

Publicerat av

 

Marie Bengts är en av få deckarförfattare idag som skriver pusseldeckare. Tack för det! Ibland behöver man en vanlig hederlig pusseldeckare bland alla bestialiska seriemord och trasiga människosjälar och det blir långtråkigt i längden att läsa om Agatha Christie, Maria Lang m.fl.

 

Marie debuterade med En sax i hjärtat som utspelar sig på landet. Den här utspelar sig i Stockholm och det passar faktiskt mig bättre. Jag har alltid föredragit storstad med tillhörande glitter och glamour före landet.

 

Hjältinnan är modeskaparen (eller kanske snarare, aspirerande modeskapare…) Hannah Lönn. Karriären går så där och hon får nöja sig med att sy dominoslängkappor som rekvisita för en modevisning av det anrika Svenska Kompaniet. På plats på visningen är Sveriges modeelit. Visningen var planerad att bli spektakulär men inte sluta med ett mord. På plats är även första kriminalissistent Johan Holm och fröken Laila från förra boken. Hannah kan givetvis inte låta bli att nysta i fallet.

 

Eftersom det är en pusseldeckare finns det som vanligt en rad möjliga misstänkta. Främst från två konkurrerande familjer i modeindustrin. Det som ger boken en lite mer modern prägel är den feminism som präglar böckerna. Givetvis omger sig Hannah av duktiga och kompetenta yrkeskvinnor i bekantskapskretsen även om de för tiden (50-tal) arbetar i motvind bl.a. som aspirerande kriminalreporter och stackars Johan Holm framstår faktiskt som en odugling i den här boken. Den vimsiga grannen, madame Irma ger ett charmigt tillskott till vänkretsen.

 

Döden klär i Domino är perfekt läsning i hängmattan en slö sommardag och ett välkommet tillskott till pusseldeckargenren.

 

Appropå bilden… Jag hade med boken till Stockholm i veckan och tänkte ta en bild på den framför Operan där mordet sker men vi kom aldrig till Operan. Inte heller hittade jag min blåa klänning med vita prickar i 50-tals stil som hade varit fin som bakgrund. Istället får ni stå ut med min egenodlade gurka på bilden som jag är väldigt stolt över =)

Pojken i snön

Publicerat av

Pojken i snön är Samuel Björks tredje deckare om Holger Munch och Mia Krüger som arbetar för Oslopolisen. Trots att huvudkaraktärerna till stor del är lite av deckarklichéer gillar jag seiren. Geniet Mia med sin tvillingsysters död hängande över sig som en depressiv filt och Munch som fortfarande sörjer sitt misslyckade äktenskap och går in på tok för mycket i sitt arbete. Som de tidigare böckerna är morden spektakulära och nästan artistiskt utförda i ritualform. En ung kvinna hittas mördad i ballerinaklädsel i en sjö på ett fjäll. (Frågan är varför boken inte fick heta flickan i sjön?)

 

Munch får ansvaret för utredningen efter att ha varit hemma och vårdat sin dotter (som ju råkade illa ut i förra boken) och får på nåder tillbaka Mia trots att hon anses högst labil. Men ledningen har ögonen på dem. Dessutom finns det misstankar om att de har någon som arbetar för ”andra sidan” på avdelningen. Frågan är vem?

 

En spännande bladvändare men är ändå lite besviken. Det känns som om författaren lite slarvar bort själva mordgåtan och bara presenterar ett ”hepp” det här var lösningen trots att lösningen var oväntad. Är inte helt tillfredsställd med det och är säker på att Samuel Björk kan bättre än så här. Men jag är trots det helt tvärsäker på att jag vill läsa mer om Munch och Mia. Slutet för huvudkaraktärerna gör mig dock tveksam till om det blir någon fortsättning? Jag röstar för!