Alla känner vi nog till den s.k. Stockholmsveckan i Visby som infinner sig under en intensiv period på sommaren. Den står för en slags ungdomlig överkonsumtion av sprit och svineri. Få författare har nog tänkt tanken att placera sin deckare i denna miljö och sedan ovanpå det låta en grupp pensionärer på utflykt vara målgruppen för historien. Men detta är precis vad Märta Holmerin har gjort i sin deckare ”Aldrig vid din sida”.

För att tända eld på sin historia har hon låtit en av pensionärerna på utflykten vara den berömde kriminologiprofessorn Margareta Drake, tätt åtföljd av sin unga systerdotter Julia. Margareta är en konstant fnittrande, kedjerökande person som dyker upp överallt med en cigg intryckt i varje mening. Julia är en journalist som långsamt återhämtar sig efter en traumatisk händelse. Tillsammans börjar de två nysta i det plötsliga dödsfallet, trots att de har semester, något som läsaren ständigt påminns om.

”Julia ångrade bittert att hon gått med på att skriva artiklarna om morden. Det var ju flera månader sedan hon jobbat som journalist. Varför hade hon gått med på det nu? Nåväl. Gjort är gjort. Det gick inte att ändra det förflutna.”

Jag har funderat på vad den här boken vill förmedla och jag har kommit fram till några förslag; ”Det som göms i snö kommer upp i tö” eller ”Var försiktig med vem du litar på” eller kanske ”Även i de mest oväntade miljöer och sammanhang kan missgärningar förekomma”. För mig kan det kvitta vilken av dem det är för mordhistorien blir aldrig sådär brännande som man hade hoppats. Snarare verkar den vara sekundär till den historia som boken behandlar intensivast och med det som närmast liknar en glöd, nämligen den besvärliga kärlekshistorien mellan Julia och karriärsdrivne kriminalkommissarie Alexander Malmsten från Stockholm.

Förutom att texten ibland upplevs upprepande så är boken väldigt lättläst och kapitlen är korta och konsekventa. Varje kapitel har även döpts och förlänats ett datum. På detta vis är det enkelt att följa alla olika personers förfaranden under samma dag.  Kanske har Märta Holmerin låtit handlingen utspela sig under Stockholmsveckan för att modernisera sin deckare, placera sina pensionärer i en samtidsmiljö som ska kunna tilltala fler läsare och samtidigt ge Alex en anledning att vara där. Men på denna punkt är jag osäker. Precis som boken handlar om en grupp pensionärer så tror jag att den här boken riktar sig till en målgrupp av pensionärer. Och där har Märta Holmerin verkligen slagit ett slag för en ny slags deckare.