Recension: ”Svenska mord” av Jan-Öjvind Swahn

Tiden går fort när man har roligt, och roligt har jag haft sedan senaste inlägget  – närmare bestämt på förlaget Historiska Media där jag gjort min förlagspraktik! Nu är det tillbaka till förlagsstudierna, men först fick jag faktiskt vara ledig några dagar – och det innebär såklart fler böcker! Passar perfekt ihop med den plötsligt uppdykande vårsolen!

 

KRIMINALHISTORISK KLASSIKER!

 

När den splitter nya Maria-Lang-biografin (jippi!) dök upp på tamburmattan i förra veckan passade jag på att kolla in förlagets hemsida, nämligen Ordalaget Bokförlag. Där hittade jag till min överraskning den ”gamla” klassikern Svenska mord – märkliga mordfall ur den svenska kriminalhistorien av Jan-Öjvind Swahn, som jag läste för ca 10 år sedan då den kom ut.

Glädjande nog finns den fortfarande att köpa, nu som pocket – ett måste för alla som är fascinerade av verkliga mord i den svenska kriminalhistorien! ”Fascination” är en underdrift för min del, så självklart var jag tvungen att dra ut mitt ex ur bokhyllan och läsa om! Omslaget har på förlagets hemsida blivit ett annat, men innehållet är detsamma. Kanske dags för del 2 snart?

 

INNEHÅLL

 

Boken tar upp en rad verkligt intressanta och spännande mordfall i vårt land, från medeltid till början av 1900-talet. Vi får läsa om mitt ”arkeologiska favoritlik”, nämligen Bockstensmannen vars kvarlevor från början av 1300-talet senare hittades i en mosse, genomborrat av tre träpålar – vem var denne elegant klädda unga man och kan de lokala folkmyterna ge några ledtrådar? Läsaren reser vidare genom historien via Anckarströms radikala inställning till kung Gustav III, vilka ledde till det spektakulära mordet under maskeradbalen i slutet av 1700-talet, och vidare mot 1800-talet då vi får ta del av berättelsen om prästen i Silbodal som tog livet av bygdens fattiga befolkning genom att hälla arsenik i nattvardsvinet…

 

MODERN TAPPNING PÅ TEMAT

 

Denne präst är förresten temat i Caroline Erikssons nästa deckare, bok nr 2 i serien ”Svenska mord”, som började med Djävulen hjälpte mig förra året – den recenserades förresten helt nyligen här på Deckarhuset! Scrolla bara ner eller klicka HÄR. Den som är nyfiken kan läsa mer om andra boken genom att klicka på dess kommande titel: Inga gudar jämte mig (fin titel, förresten!).

Svenska mord av Jan-Öjvind Swahn innehåller ett trettiotal mordfall och är ett måste för den historieintresserade mordgåtenörden. I baksidestexten till vänster ser ni fler exempel på mordfall, men det finns som sagt många fler.

Mycket nöje!

/Kriss

Detta inlägg är publicerat under Recension och märkt , , , , , , , , , , av Kriss. Bokmärk permalänken.

Om Kriss

Namn

Kristina Jägfeldt

 

Roll

Bloggskribent på Deckarhuset och Bokdetektiven.se

 

Om mig

31-årig Lundabo som arbetat som socionom inom socialtjänst och som kurator, men som nyligen sa upp sig från jobbet för att ägna sig åt drömmen – bokbranschen! Går nu förlags- och bokmarknadsutbildningen i Lund. Arbetar även extra på ett bokprojekt.

 

Bor

Med sambo i sned sekelskifteslägenhet i Lund, där jag tillbringar stor del av vaken tid i älskad skrivhörna. Tillbringar lediga perioder i vit stuga i Småland.

 

Böcker

Besatt av bokomslag i allmänhet och i synnerhet dem till 50-talets alla mysdeckare. Favoritformgivare: Lars Sundh. Lever med en inre ”böcker-jag-måste-läsa-lista” som aldrig tycks ta slut. Gillar böcker som kretsar kring en gåta; det kan vara ett mord, men lika gärna det mänskliga mysteriet i relationer som spårar ur (tänk The Talented Mr. Ripley). Som socionom är jag såklart intresserad av psykologi, sociologi, kriminologi, psykiatri (psykiatrihistoria!) och destruktiva förhållandens tendens att sluta i ond, bråd död. Älskar även spökhistorier, mysrysare och viss romance.

 

Typ av deckare/subgenrer:

Hellre suggestiva och lite romantiska pusseldeckargåtor (gärna i historisk miljö) och cozy crime än trist kaffeautomatsrealism på poliskontor. När jag läser vill jag hellre ägna mig åt befriande eskapism än att tvingas in på ännu ett dammigt kontor. Dock inte rädd för det obehagliga och hyllar t.ex. ”Sankta Psyko” av Johan Theorin. Psykologiska motiv är en självklarhet. Agatha Christie har i min värld hård konkurrens av dåtida kollegan Dorothy L Sayers. Annars gäller bl.a. Karin Fossum, Dennis Lehane, Stieg Trenter, Patricia Highsmith (tips!), Maria Lang och true-crime-miraklet Ann Rule.