Recension: ”Tankar om kriminallitteratur” av Per Olaisen

Just nu skriver jag uppsats på min förlagsutbildning – och naturligtvis ägnas den åt deckargenren! Förra veckan läste jag en del litteratur om deckare som ska användas i uppsatsen, bland annat Tankar om kriminallitteratur av Per Olaisen – och blev riktigt hooked!

 

SMASKIG BLANDNING

 

Litteraturvetaren Per Olaisen sitter i Svenska Deckarakademin och blev invald som yngsta ledamoten någonsin. Det märks att han har bra allmänbildning i genren. Boken är uppdelad i korta kapitel som alla börjar på en bokstav i alfabetet, alla både lättlästa och spännande. Det är en bok att ha liggandes på nattduksbordet och läsa ur lite då och då, även om man som jag också kan sträckläsa den på en dag. Här finns mer traditionella kapiteltitlar som Döden, Holmes och Poe (imorgon recenserar jag förresten en bok av Edgar Allan Poe på Bokdetektiven), blandat med oväntade vändningar som Experiment, Riddare och Almqvist (alltså, den svenska klassikerförfattaren Carl Jonas Love som bland annat skrev den i dåtida mått mätt feministiska och kritikerrosade Det går an).

 

ALMQVIST GOES MURDER MYSTERY

 

Visste ni förresten att Almqvist – som annars inte förknippas med deckare – bland andra skrev novellen ”Skällnora kvarn” som innehåller alla de klassiska deckaringredienserna såsom giftmord, lögner och drunkningsdöd? Det visste inte jag. Berättelsen har även av självaste K Arne Blom kallats för en ”psykologisk detektivnovell”. Så även om en deckarfantast känner igen mycket i Tankar om kriminallitteratur lärde jag mig faktiskt en hel del nytt!

 

PERSONLIGA PROFFSREFLEKTIONER

 

Framför allt är det en njutning att läsa Olaisens personliga reflektioner och funderingar kring kriminallitteratur och även om jag ibland har lite svårt för hans lite putslustiga humor – som ibland inte riktigt passar in – skulle den här boken få högt betyg av mig om vi satte betyg här på Deckarhuset. Jag hade gärna sett en vidareutveckling av den, kanske en Second Edition med lika många nya kapitel. Tror att det skulle fungera väl och att Olaisen har många fler tankar om kriminallitteratur som jag skulle vilja ta del av!

Personliga favoriter ur boken: kapitlen Mordmetoder, Äckel och X-akt

God jul önskar Kriss

Detta inlägg är publicerat under Recension och märkt , , av Kriss. Bokmärk permalänken.

Om Kriss

Namn

Kristina Jägfeldt

 

Roll

Bloggskribent på Deckarhuset och Bokdetektiven.se

 

Om mig

31-årig Lundabo som arbetat som socionom inom socialtjänst och som kurator, men som nyligen sa upp sig från jobbet för att ägna sig åt drömmen – bokbranschen! Går nu förlags- och bokmarknadsutbildningen i Lund. Arbetar även extra på ett bokprojekt.

 

Bor

Med sambo i sned sekelskifteslägenhet i Lund, där jag tillbringar stor del av vaken tid i älskad skrivhörna. Tillbringar lediga perioder i vit stuga i Småland.

 

Böcker

Besatt av bokomslag i allmänhet och i synnerhet dem till 50-talets alla mysdeckare. Favoritformgivare: Lars Sundh. Lever med en inre ”böcker-jag-måste-läsa-lista” som aldrig tycks ta slut. Gillar böcker som kretsar kring en gåta; det kan vara ett mord, men lika gärna det mänskliga mysteriet i relationer som spårar ur (tänk The Talented Mr. Ripley). Som socionom är jag såklart intresserad av psykologi, sociologi, kriminologi, psykiatri (psykiatrihistoria!) och destruktiva förhållandens tendens att sluta i ond, bråd död. Älskar även spökhistorier, mysrysare och viss romance.

 

Typ av deckare/subgenrer:

Hellre suggestiva och lite romantiska pusseldeckargåtor (gärna i historisk miljö) och cozy crime än trist kaffeautomatsrealism på poliskontor. När jag läser vill jag hellre ägna mig åt befriande eskapism än att tvingas in på ännu ett dammigt kontor. Dock inte rädd för det obehagliga och hyllar t.ex. ”Sankta Psyko” av Johan Theorin. Psykologiska motiv är en självklarhet. Agatha Christie har i min värld hård konkurrens av dåtida kollegan Dorothy L Sayers. Annars gäller bl.a. Karin Fossum, Dennis Lehane, Stieg Trenter, Patricia Highsmith (tips!), Maria Lang och true-crime-miraklet Ann Rule.