Silent witness

Jag såg ett avsnitt på BBC one i veckan som gick, och gillade det faktiskt. Annars övergav jag serien samtidigt som Amanda Burton. Nu måste jag ändå krypa till korset och säga att det var helt ok!

Avsnittet jag såg utspelade sig i Zambia. Det handlade om en av Nikkis barndomsvänner, en gruvingenjör, som hittar människoben vid en grävning. Teamet kallas ut till djupaste Afrika för att utreda fyndet. Det visar sig vara en kvinna som anklagat Zambias regering för att mörka hälsofrågor. Det visar sig snart att Rachel inte bara retat regeringen, utan också…

Ja – jag ska inte säga mer, för jag inser att även om det var en gammal repris på BBC så har denna säsong inte kommit hit än!
Sorry – ni får vänta och se!

Detta inlägg är publicerat under Film/Tv och märkt , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.