Skyltsöndag i Lund…

Med fara för liv och lem avsåg maken och jag strosa runt den normalt julmysiga, generöst utsmyckade stadskärnan i Lund. Karl XII:s lätt märkliga anhängare firade också. Med demonstrationer. Eller… ja… kastande av tegelstenar, brandfacklor och faktiskt också ett antal ”herrelösa” cyklar som man hittat övergivna i cykelställen vidcentralstationen.

I och med det kände sig också  ”icke-likasinnade” grupper manade att säga sin åsikt, givetvis de också med gatsten och allehanda föremål såsom soptunnor och molotovcocktails.  

Och vi som bara skulle till bokhandeln och köpa julkappsdeckare! Hela den idén sprack, som sagt. Precis som Lundabutikernas skyltfönster, innevånarnas bilrutor och annat av värde. Inte en enda deckare blev inköpt och inte en enda mugg glögg drucken, men för all del, inte en enda gatsten i huvudet eller tand utslagen heller och det ska vi om jag förstått det hela rätt, vara djupt tacksamma för…  

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.