Sockerdöden av Unni Lindell

Unni Lindells åttonde bok om polischefen Cato Isaksen och hans utredare, Sukkerdøden, kom ut 30 augusti i Norge. Unni Lindells berättelse är som vanligt en bladvändare!

.

Handlingen

Den gravt överviktiga Kari Helene Bieler sitter på sitt favoritkonditori och minns plötsligt vad som egentligen hände när hennes lillebror dog. Det var för 16 år sedan och hennes minnen orsakar en hel räcka av grymheter.

Boken är en s.k. korsklippt deckare, dvs en stor händelse utlöser många mindre händelser. Det är en ruggigt spännande historia med ett VA?- slut.

.

Min åsikt

Jag älskar Cato och den udda Marian som hela tiden ställer till det för både sig själv och sin chef. I Denna roman har Marian en stor roll. Hon känner mordoffret personligen och står honom mycket nära. Det grumlar hennes blick och orsakar rabalder.

Jag läste en artikel i norsk press där Unni berättade att hon helt i början av boken avslöjar mördaren och att samma mening finns längre mot slutet. Jag försökte verkligen hitta detta, men först när jag läste meningen andra gången föll det hela på plats. Hade jag inte läst vad Unni berättade i artikeln

Hade jag nog inte ens reagerat. Smart ! Lite liknande som med Drømmefangeren, faktiskt.

.

Till Sverige

Sockerdöden kommer ut i Sverige 16 mars 2011, men så länge kunde jag inte hålla mig. Det är inte så svårt att läsa på norska! Prova om ni väntar lika otåligt som jag!

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.