Sofie Sarenbrant debuterade 2010 med deckaren Vecka 36. I våras kom hon ut med sin tredje bok, Vila i frid (Läs Lindas recension här…)

Brottsplats: Hasseludden

– om valet av miljö

Idén till ”Vila i frid” började med själva platsen, spa-anläggningen Yasuragi Hasseludden, med sina oändligt långa korridorer med hotellrum, den instrumentala musiken vid badbassängen och tvagningsrummen med dämpad belysning. Gästerna går klädda i likadana bomullsrockar med japanska tecken på: hur ska man då kunna skilja en galning ur mängden? För mig är det en otroligt kontrastrik, spännande (och snygg!) miljö för en deckare och dessutom känner jag till den väldigt väl. Så efter två böcker bestämde jag mig för att skriva Sveriges första spa-deckare. Jag kunde knappast valt en trevligare plats att göra research på.

Samtidigt kändes det motsägelsefullt att förvandla sitt favorit-spa till en brottsplats även om det är så det ofta fungerar; Mari Jungstedt älskar Gotland, ändå utspelar sig hennes böcker där, Ann Rosman skriver om Marstrand och Camilla Läckberg om Fjällbacka. Så det är inte konstigt att välja en plats man gillar. Det är ju där författaren ska vistas i ett helt år (åtminstone i fantasin). För det tar ungefär ett år att färdigställa en bok. Så det finns fördelar med att tycka om sin ”arbetsmiljö” även om det kan kännas hemskt att utsätta den för mord.

Men nu säger jag adjö till bekvämligheter: platsen i min fjärde bok är precis allt annat än ett lugnt och vackert spa. Det är en miljö som jag hade svurit på att aldrig någonsin utsätta mig för. Jag försökte förtränga idén men det är inte riktigt så det fungerar. Ironiskt nog växte den istället och tog form. Så i höst kommer jag inte att ligga i en varm pool och ha det skönt, tvärtom! Hoppas att det är värt blod, svett och tårar för en bra brottsplats. Det lär visa sig om ungefär ett år …

 Sofie Sarenbrant