Härom månaden berättade Mi om sin lokala blomsterhandel och deras bibliotek.
Jag har noterat att dessa ”spontanbibliotek” dyker upp lite var stans.
På en viss t
yp av caféer har de varit ett givet inslag en tid, liksom i hotellobbys. Det finns dock ställen där det inte är lika självklart att man ska finna ett bibliotek… Jag blev väldigt glad då jag hittade en liten hylla med böcker, mestadels deckare, på mitt nya jobb – det tog glädjen med ett nytt jobb till en ny nivå.
I vårt hus finns ett bytesrum som är fullproppat med böcker. Jag går dit och botaniserar minst en gång i veckan och hittar alltid något fynd. Tyvärr lämnar jag inte ifrån mig riktigt lika många böcker som jag hittar…
Det bästa exemplet på ett spontanbibliotek hittade jag förra helgen ute på Tynningö. I en liten busskur hade man planterat ett sånt här spontanbibliotek – mitt ute i naturen…
Exemplen går igen, och visar på en universell motvilja mot att låta böcker samla damm.
Är det inte bättre att någon annan läser dem då? Initiativ som BookCrossing vill ge böcker en chans att resa i världen och få nya läsare. Även digitala böcker till läsplattan Kindle kan nu lånas ut. Bara dagar efter det blev tekniskt möjligt startades ett virtuellt bibliotek, som kopplar ihop personer som är villiga att låna ut med personer som vill läsa. Ett nytt socialt nätverk?
Det finns någonting hjärtvärmande med detta… en oskuldsfullhet bland bokälskare? Finns det en särskild förståelse och tillit emellan bokvänner som man saknar på andra plan?