Va? Vad nu? En skräckroman på Deckarhusets hemsida? Nja, det är väl inte riktigt så. Ja, det är en novellsamling av Stephen King och King är ju förmodligen en av världens mest kända skräckförfattare. Men han skriver faktiskt inte enbart om slemmiga monster i garderoben, mordiska clowner eller rabiessmittade hundar. Det som ofta glöms bort är att King är en otroligt bra historieberättare och hans karaktärer (speciellt kvinnliga karaktärer de senaste åren) har ett otroligt djup. Men låt oss inte gå alltför djupt ner i detta även om det är ett ämne jag skulle kunna tjata om i all evighet.
Novellerna som är värda lite extra uppmärksamhet:
Pepparkaksflickan
Strax efter solnedgången är alltså en novellsamling som kom ut förra året. Förutom de sedvanliga skräckberättelserna så finns de rena thrillers i denna och de är riktiga guldkorn. Den främsta berättelsen är Pepparkaksflickan, en titel som låter lite märklig och som jag ärligt talat inte begriper varför den heter som den heter. Men det är en oerhört bra thriller, en lite längre novell uppdelad i kapitel. Den handlar om Emily som precis förlorat sin dotter. Hon hanterar sin sorg på ett udda sätt; hon springer. Hon springer som en besatt. Tillslut så springer hon även ifrån sin make; hon lämnar honom och bosätter sig i sin fars sommarhus. Men hon råkar snubbla över något som försätter henne i ren och skär livsfara. Novellen är skriven med mycket hjärta och det är faktiskt värt att köpa boken enbart för den här novellen.
Rastplats
Den andra novellen utan något som helst inslag av övernaturligt är Rastplats som handlar helt enkelt om en obehaglig händelse som utspelar sig på en rastplats någonstans i USA. Mycket realistisk och otäck. Men också väldigt kort. Det finns något verkligt bakom den. Som om detta kan hända på vilken rastplats som helst. Och nej, det handlar inte om något övernaturligt. Det figurerar inte några onda clowner eller slemmig monster någonstans.
Några sista ord
Det är en bra novellsamling och överraskande få handlar faktiskt om monster. Det verkar snarare som Stephen King har övergått till mer psykologisk skräck. Det som är mest otäckt pågår oftast i våra egna psyken. Vi behöver inte alltid slemmiga monster för att vår nattsömn ska störas.