Mörkrets barn av Sofie Bjarup

Det här är Sofie Bjarups debutroman om den unge kriminalreportern Wiliam Sinclair och hans kollega James Quilter. Sofie är från Skåne men har en period bott i London.

Handlingen är förlagd till 1880-talets London – Whitechapel. Wiliam Sinclair är från överklassen och har under 1 år fått ”permission” av sin familj att göra den han brinner för, arbeta som journalist. Tanken är sen att han ska ta över familjens företag efter att fadern gått bort. Den som varit i England vet att klasskillnaderna är stora än idag men på den här tiden var de enorma och Wiliam blir en udda fågel när han får i uppdrag att skriva om ett brutalt mord i East End. Han stöter på en journalistkollega som guidar honom rätt bland människor på samhällets botten och kärlek uppstår. En kärlek som är otänkbar.

Man kan väl inte påstå att Sofie Bjarup kommer med så mycket nytt gällande morden.  Sofie är inte den första att fascineras av de brutala morden som skedde under denna period, och som än idag är olösta, men jag tycker ändå att det finns en lite ny vinkling på det hela och det känns som om hon mer siktat in sig på klasskillnader och hur man kan vara fången i sin klass, om dock, på helt olika sätt. Orättvisorna var verkligen enorma på den här tiden. Kvinnovåldet oerhört brutalt och vanligt och fattigdomen så påtaglig i jämförelse med överklassen. Samtidigt som Wiliam är på jakt efter mördaren, får han i uppdrag av hitta dottern till en familj i bekantskapskretsen och leta reda på sin bästa väns flickvän som försvunnit hastigt.

En mycket lättläst och charmig historisk deckare med sympatiska huvudkaraktärer och väl skildrade miljöer. Ett minus för att lösningen på huvudmordgåtan kunde varit klurigare. Ett par luriga Red Herrings och boken hade fått lite högre betyg men jag läser gärna mer om Wiliam och hans värld. Ingen dålig debut alls.