Syndafloder är den sjätte boken om kommissarie Alex Recht och Fredrika Bergman. Kristina Ohlsson säger att det här troligtvis är den sista i serien men lämnar det öppet både i efterordet och handling. Min gissning är att de kommer tillbaka men det lär dröja några år. Som vanligt så kallar man boken fristående och visst, man kan läsa den utan att ha läst de tidigare men helt klart får man ut mycket mer om man läst hela serien.

Som titeln antyder handlar boken om synder i plural. Alla karaktärer dras med små eller stora synder frågan är om och vad man gör för att sona dem. En person, tillika mördare, vill ställa allt ”tillrätta” och tar lagen i egna händer. Det som sätter igång utredningen är mordet på en  man som hittas skjuten hemma i sin fåtölj men spåren leder tillbaka till gamla synder. Mördaren lämnar också personliga meddelanden till Alex vilket skrämmer hans sambo Diana. Samtidigt blir en man allt mer orolig över sin bror med familj som han är säker på har hänt något trots att alla undersökningar pekar på familjen lever och mår bra i Australien.

Det är på många sätt en avslutande bok. Alex blir allt tröttare i sin roll och Fredrika går in i ett livsavgörande skede. Flera trådar och kopplingar finns också till karaktärer från tidigare böcker. Lite trötthet, eller kanske snarare mättnadskänsla anar jag hos författaren och jag är inte lika imponerad av den här boken som vissa av de tidigare böckernn. Men, som alltid när det gäller Kristina Ohlsson är det välskrivet med både djup och spänning och genomtänkt handling.