Etikettarkiv: agatha christie

Trench coats och väldoftande antikvariat

Publicerat av

Idag hittade jag ett nytt antikvariat, vars deckaravdelning naturligtvis behövde finkammas. Jag är vad man skulle kunna beskriva som vansinnigt förälskad i lite äldre deckare, helst svenska (men även Agatha Christie, Dorothy L. Sayers m. fl. går självklart bra), från främst 40-, 50- men även 60-tal.

Idag blev resultatet denna lilla juvel av låsta-rummet-gåtans mästare nummer ett, John Dickson Carr (använde sig bl.a. av pseudonymen Carr Dickson)! Pricken över i:et utgörs av att ”Skandal på High Chimneys” dessutom är en av hans få historiska deckare – kan det bli bättre? Miljön är viktorianska England och enligt wiki är den engelska undertiteln ”a victorian melodrama”, något den svenska tyvärr inte har. Underbart låter det i alla fall.

HEMMAKONST

Och trots att alla hans deckare vid det här laget nog kan ses som historiska, kommer detta underbara omslag definitivt att förtjäna en plats i utställningshyllan där hemma (ja, det är sant, jag har en lång tavelhylla där hemma vars syfte är att framhäva bokomslagen till alla underbara 50-talsdeckare som finns i min ägo). Varför ha vanlig konst när man kan tapetsera väggarna med böcker…?

GAMMALT OCH NYTT

För visst är det något speciellt med de lite äldre deckarna! Nutida slit-och-släng-pocketar som man helst säljer på loppis efter att ha läst ut dem kommer inte i närheten av den ”air” som omgärdar den gamla antikvariatdoftande detektivromanen då privatdetektiverna fortfarande bar trench coat av den anledningen att det kanske blåste eller regnade ute.

Det var nämligen så man klädde sig på den tiden.

Mycket är bättre idag, men detektiverna klädde sig absolut bättre förr.

 

VAR ÄR MINA HANDSKAR?

Bör jag tillägga att jag äger en beige trench-coat-liknande höst- och vårkappa? Motvilligt har jag tyvärr blivit expert på att slarva bort röda skinnhandskar, men självfallet bör en detektivnörd äga ett par sådana också, om out-fiten ska bli fulländad.

Och om sommaren skulle börja bli regnig har jag naturligtvis ett paraply avsett för detektiver – bäst att vara förberedd!

Fridens liljor! Kriss

Vad läser ni i jul?

Publicerat av

För något år sedan läste jag ”Hercule Poirots jul” som var mycket bra och ”stämningsfull”. Året efter läste jag John Grishams ”Julfritt” som ju inte hade någonting med brott, mysterier eller ond bråd död att göra, annat än att det skrevs av en av genrens giganter. Egentligen handlade den inte ens om att tycka om jul, utan snarare om följderna av att försöka undvika julen…

Det är inte lätt att hitta en bra mordgåta som utspelar sig i juletid.

Jag läste snabbt ut Cristie-novellen ”The Adventure of the Christmas Pudding”, en glad liten historia där Poirot spenderar julen på traditionellt engelskt vis och återbördar en rubin till dess rättmätige ägare.

Då jag som bäst gick och funderade över om det finns ytterligare något trevligt julmysterium att ägna sig åt fick jag syn på denna lilla novellsamling i föreningens bytesrum. ”Mord på önskelistan”, en fantastiskt klyschig titel på en samling, men vad sjutton, är inte hela julen lite överdriven? Om man inte gillar glöggdrickande tomtar och gnistrande snö kan man ju vara lite vild och galen och läsa en midsommardeckare istället.

 

Vad har ni för tips på julläsning?

 

Jag kunde inte vänta

Publicerat av

Jag var och handlade julklappar igår och på något mystiskt sätt råkade jag få med en klapp till mig själv också. Då jag kom hem slog jag in den och alla andra klappar och la dem under granen. En timme senare hade jag slitit upp paketet och börjat titta på ”Mordet i prästgården”… 

Istanbul-toppen

Publicerat av

Dottern och undertecknad tog en sväng inom Istanbul. Huvudsakligen för att det skulle vara varmt där. Officiell anledning för att bättra på 23-åringens allmänbildning vad gäller viktiga byggnader och historia.  

Nåväl – det gick ju ganska snabbt. Hennes intresse var snabbt stillat och undertecknad kunde få botanisera i den turkiska huvudstadens boklådor! ( Den egentliga, inofficiella, anledningen till resan.)

Det var oroväckande få Svenska författare vi hittade. Närmare bestämt ingen alls. Iallafall inte om man räknar bort en svensk utgåva av Åsa Larssons Solstorm,  som vi hittade i hotellets fyndhylla. Den och en tysk poesibok gömde sig bland diverse turkiska verk. (om det nu var turkiska – det kan ha varit lite vadsomhelst, faktiskt. Vår turkiska är lite rostig…) 

Vad hittade vi då i kriminalväg? Tja. Åter igen skrämmande lite.  Två Agatha Christie

( tveksamt vilka titlar…) 

 

 

 

 

och så vår vän Dan Brown. Ett ex av, hm,  en titel.

Go´vänner – vad ska vi göra ÅT en sådan brist på god litteratur? 

/Mi

The italian bookshop

Publicerat av

Sommaren 2009 var jag och en kompis i Rom och turistade. Två saker som jag verkligen äääääälskar är gamla ruiner (dvs historia) och böcker. Ruiner finns det som bekant gott om i Rom, men böcker är det lite sämre med (ja, eh.. alltså sådana böcker som jag kan läsa och förstå). En dag då vi vandrade bakom Pantheon hittade jag en liten bokaffär, och blev så här glad 🙂

Den gången hindrades jag av min vän som tycke att det var heeeelt onödigt att titta på Italienska böcker om man inte kan språket. Hon hade en poäng i detta, det inser till och med jag.

I höstas tog jag med pojkvännen till Rom. Han är lika galen som jag och redan första dagen släntrade vi in i en bokaffär som var hyfsat stor och härligt oordnad. När jag nu saknade en rationell människa vid min sida som kunde hindra mitt boksug kunde jag inte hejda mig när jag hittade den här: Agatha Christies ”Dieci piccoli indiani”.

Christie som TV-spel

Publicerat av

Inspirerad av den nya speltrenden på deckarhuset gick jag och köpte det här spelet som bygger på Agatha Christies ”Evilunder the sun”. Jag har inte kommit så långt i det faktiska spelandet, men jag har fått en gedigen introduktion till mysteriet av självaste Poirot.

En besvikelse?

Jag minns tiden som fanatiskt tv-spelande 10 åring. Var tog den tjejen vägen? Det är med stor tvekan jag manövrerar Poirot runt i spelets omgivningar och den där nyfikenheten som tillhörde den 10åriga Erica infinner sig inte alls. Kanske är jag lite snabb att döma, men spelet verkar onekligen inte allt för spännande. Än så länge har den svåraste gåtan varit att ta bort plasten från spelets fodral.

Hercule Poirots jul

Publicerat av

Simeon Lee, grinig gammal gubbe med miljoner på banken, bjuder in sina barn att fira jul med honom på Gorston Hall. Alla tackar ja, och det är första gången på 20 år som hela familjen är samlad. Av 4 söner, 3 svärdöttrar och en dotterdotter är det endast en som faktiskt verkar tycka bra om gubben, de övriga håller god min och tänker på det kommande arvet. Efter att den gamle rört om i grytan genom att låta familjen veta att han avser att ändra sitt testamente sker det oundvikliga: gubben mördas.

.

De små grå cellerna rycker in

Men attans osis för mördaren, Hercule Poirot är nämligen gäst hos polismästaren i trakten och bjuds självklart in i ”dödshuset” för att ta sig en titta på mysteriet. Och sedan går det ju som det går då Poirot är i farten – skurken hamnar bakom lås och bom och alla andra lever lyckliga i alla sina dar.

.

Oväntad upplösning

Mord och familjebråk är kanske inte den bästa uppvärmningen inför en fridfull jul, men det är ett bra recept på en Agatha Christie deckare. Jag, som ju läst nästan allt Christie skrivit, visste ju hur det skulle sluta. Ända tills de sista sidorna, då det visade sig att jag blandat ihop den här boken med en annan och rörde till det ordentligt för mig själv i jakten på mördaren. Grundlurad, igen!