Etikettarkiv: alexander mccall smith

Sydafrikansk hårdkokt deckare

Publicerat av

Jag har precis läst ut Deon Meyers bok ”Död i Gryningen” Deon Meyer är en sydafrikansk deckarförfattare. Stilen är thriller/modern hårkokt deckare.

Zapotek van Heerden är en f.d. polis som dekat ned sig och numera försörjer sig som privatdetektiv. Det är uppenbart att något har hänt i hans förflutna som har gjort honom till en alkoholist och mycket cynisk man. Exakt vad som har hänt får vi dock inte reda på förrän i slutet.

Boken har två berättelser, dels ett fall Zapotek blir anlitad till att lösa, och dels mysteriet Zapotek van Herdeen. Halva boken berättar Zapotek om sig själv från början till det ”hemska inträffade” och halva boken får vi följa hans fall.

En antikvitetshandlare blir torterad och mördad och hans kassaskåp länsat. Problemet är att det där låg ett testamente som nu är försvunnet. Fallet är mycket spännande och obehagligt och man vill hela tiden veta mer fast man avbryts av Zapoteks egna berättelse. Det skulle ha kunnat vara ett problem, jag har läst många deckare där minnen och spår av huvudpersonens förflutna enbart har stoppat upp handlingen, men inte här. Det är lika spännande med båda berättelserna vilket gör att man hela tiden vill läsa vidare utan att bli frustrerad av att bli avbruten av den andra berättelsen. Det är som om man får lite av en vanlig roman som bonus till denna annars hårdkokta deckare.

Jag har alltid efterlyst fler deckarförfattare som inte är från Europa eller USA och det här blir något mittemellan. Visst, det är Sydafrika och till viss del är det väldigt annorlunda än Europa men Deon Meyer är en vit sydafrikan och har som så många andra sydafrikaner rötter i Europa. De vita umgås främst med vita och svarta med svarta. Så även Zapotek. Det här är verklighetens Sydafrika men bara en del av den. Jag vet inte om jag hade orkat med det uppenbara alternativet, som är rasmotsättningar men jag hade velat se en annan bild också. En svart poliskommissarie?

Nåja det är inte Deon Meyers fel, han gör ett fantastiskt jobb och jag ska definitivt läsa hans andra bok ”Jägarens hjärta” Jag får hoppas på fler afrikanska deckarförfattare, då gärna en svart. Jag kan nämligen inte låta bli att tycka att det är typiskt att de två mest kända deckarförfattare, i alla fall i Sverige, som skriver om Afrika (Förutom Deon Meyer tänker jag på Alexander McCall Smith, som inte ens är afrikan utan engelsman) är vita.

Tummer upp för ”Död i gryningen”. Det tyckte även Svenska deckarakademin som nominerade boken till bästa översatta utländska deckare 2009

Juletid eller deckartid?

Publicerat av

Ja man skulle kunna säga att juletid även är deckartid i alla fall på TV. Aldrig någonsin visas så många kriminalserier på TV. Jag kan i och för sig tycka att det finns annat att göra vid jul men jag kan ju ändå inte låta bli att titta en del själv och för de som är ensamma vid juletid så kan det nog vara skönt med sällskap av Barnaby m.fl.

Igår (fredag) såg jag del 1 av 2 av Camilla Läckbergs ”Stenhuggaren” (del 2 kommer idag).  ”Isprinsessan” och kanske någon mer har filmats tidigare, också den/de med Niklas Hjulström i huvudrollen men ”isprinsessan” tyckte jag var rätt dålig.  Jag tror att det hade att göra med bildkvalitén det kändes som om det var en budgetfilm. Nu däremot så var kvalitén mycket bättre och det kändes mycket mer proffsigt gjort. ”Ett fall för Frost” går samtidigt som ”Stenhuggaren” men de är gamla avsnitt så där blir valet inte svårt.

Svårare blir det på söndag….  Jag prisade ju Kommissarie Gently förra söndagen och nu är det dags för del två men samtidigt så visas Alexander McCalls Damernas detektivbyrå… Jag får hoppas att någon av dom visas på webben i efterhand.

På onsdag kommer den första av tre nya Morden i Midsommer och nu är det dock dags för Monk. Jag vet inte om det är det här som kallas julefrid men med en katt i knät och julgodis i närheten så mår jag finfint!

Den motvillige kommunisten

Publicerat av

(The Coroner’s Lunch) Colin Cotterill. Nu har jag läst ut Den motvillige kommunisten och ska skriva en recension. Det känns svårt. Det här är nämligen en sådan här bok som jag personligen inte blev så förtjust i. Däremot är jag ganska säker på att ett par av mina vänner skulle älska den!

Boken, som är den första i en serie, utspelar sig i det kommunistiska Laos under 70-talet. Huvudkaraktären är den 70-någontingårige dr Siri Paiboun, en änkling som arbetat som läkare hela sitt yrkesverksamma liv och drömmer om pension. Istället utses han mot sin vilja till coroner och han får några mystiska dödsfall på sitt bord som han börjar nysta i…

Anledningarna till att jag inte gillar den är framför allt att jag inte tycker historien är tillräckligt spännande eller driven och det händer helt enkelt för lite av intresse. Cotterill spränger dessutom in massor med surrealistiska drömmar som dr Siri har (nåja, massor kanske är att ta i, men några stycken i alla fall) och  blandar in lite allmän mystik i romanen. Inte min kopp te.

Anledningen till att jag tror att många skulle älska böckerna då? Ja, själv tycker jag Alexander McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå är sömnpiller av sällan skådat slag, men där vet jag att många tycker exakt tvärtemot. Den som gillar McCall Smith skulle förmodligen gilla även dr Siri (men se upp! Jämfört med Damernas detektivbyrå är Cotterills bok sprängfylld med action.. 😉 ). Summa sumarum: Vill du läsa en stillsam, ganska ovåldsam deckare med lite sköna Laos-beskrivningar, med en gullig liten gubbe som hjälte som dessutom har två sköna sidekicks så kommer du gilla Den motvillige kommunisten – för det är definitivt inget fel på hantverket!

Boken är ett recensionsexemplar från Bra Böcker.