Etikettarkiv: allting har sitt pris

Dansk syskonduo tillbaka

Publicerat av

Ensamma hjärtans klubb

är Lotte och Søren Hammers tredje bok om kommissarie  Konrad Simonsen och hans team. Jag har tidigare skrivit om de två första böckerna Svinen  och Allting har sitt pris.

Story

Konrad kommer tillbaka till jobbet efter en tids frånvaro. Tanken är att han ska ta det väldigt lugnt i början men ett fall som, från början, verkar vara ett självmord visar sig vara något annat och leder till ett så kallat ”cold case” med en försvunnen flicka ett par decennier tillbaka i tiden.

Kvalitet i karaktärer och story

Hammer-syskonen är skickliga hantverkare och som vanligt konstruerar det en smart handling med intressanta karaktärer med djup både bland polisteamet och offren/de inblandade.  Visst, Konrad Simonsen är en figur vi har sett förut, en äldre poliskommissare med dåliga vanor som arbetar för mycket men det finns sämre eller bättre versioner av den här typen och det här är definitivt en av de bättre. Typiskt för syskonen är att de tar upp flera samhällsproblem. I det här fallet mobbning, ensamhet med mera. Ett stort plus i kanten för ”Grevinnan”.

Allting har sitt pris

Publicerat av

Danskt syskonpar

Allting har sitt pris är syskonen Lotte & Sören Hammers andra bok om kriminalinspektören Konrad Simonsen och hans team vid Köpenhamnspolisen. Jag recenserade deras första bok Svinen som kom ut på svenska förra året.

Klassisk polisdeckare

Det här är en rätt klassisk polisdeckare med en farlig seriemördare som ska fångas i en katt och råtta lek med mördaren hela tiden ett steg i förväg. Morden är bestialiska och utförs i någon form av ritual. Polisteamet har sina stereotyper och blandar vänskap, problem och intriger. Huvudkaraktären Simon Konradsen är, som så många andra huvudkaraktärer i polisdeckare, en man i övre medelåldern med hälsoproblem och för många övertidstimmar.

Mer än bara action och underhållning

Eftersom karaktärerna eller storyn knappas är nyskapande skulle det kunna kännas som en dussindeckare men det gör det inte riktigt. Först tänkte jag att det berodde på att danskarnas mentalitet är lite annorlunda svenskarnas. Ni vet, lite mer avslappnat och kanske inte så stelt. Sen insåg jag att skillnaden är att författarna har lagt mer fokus på människornas (polisernas) handlingar och låter oss som läsare grubbla på om de handlar ”rätt” eller ”fel” om det nu finns något rätt och fel. Ta till exempel Stieg Larssons karaktär Lisbeth Salander. Om man tänker efter så finns det rätt mycket tveksamheter i hennes handlande men det är inget man knappt överväger. Man köper till 100 % allt hon gör trots att det många gånger handlar om öga för öga, tand för tand. Det är för att hon är skapad som en seriefigur/actionhjälte mer än en ”verklig” människa. I Millenniumtrilogin är karaktärerna onda eller goda punkt slut. I Hammers böcker däremot är inget svart och vitt. Istället har man mitt uppe i jakten på mördaren smygit in moraliska aspekter och karaktärerna ställs inför val där konsekvenserna är tveksamma. Det kanske inte är lika ”häftig” men nog är det skönt med en deckare som ger lite tuggmotstånd även om jag kanske tycker att själva storyn kunde ha varit lite mer nyskapande.

En sak till

Beskrivningen av kvinnan mitt ute på isen är som gjord för att filmatiseras.