Jag insåg att jag haft en recension av Paddy Meehans äventyr gömd i en mapp i datorn en längre tid. Jag har tidigare skrivit om Denise Minas böcker, och håller fast vid min tidigare ståndpunkt: Mina är helt otrolig på att berätta historier som berör. Ibland måste jag ta en paus för att hämta andan. Ångesten är påtaglig, det är svart, smutsigt och skrämmande! Och det är SÅÅÅÅÅ BRA!
I somras läste jag en bok av Denise Mina, The Dead Hour. Jag tyckte att det var en bra bok, men det kändes hela tiden som om jag missat något.
The Dead Hour ingår i en serie om den unga journalisten Paddy Meehan. Det var en tjej i en liten engelsk bokhandel som rekommenderade mig att läsa den här boken. Hon försäkrade mig om vilken underbar författare Mina är, och sa att det inte spelade någon roll i vilken ordning man läste böckerna.
Nu har jag börjat läsa Blodsarv (The Field of Blood), den första boken om Paddy, och kan konstatera att jag blivit vilseledd. Ok, handlingen är fristående på så sätt att det är nya brott hon trasslar in sig i. Jag inser emellertid att jag missade hela Paddys bakgrund då jag inte läste böckerna i rätt ordning. Nu förstår jag plötsligt varför hon agerar som hon gör…
Det känns som att jag har börjat lära känna Paddy, och jag gillar henne! Hon verkar vara en nyfiken, klumpig och något förvirrad tjej med stora ambitioner och med en förmåga att hamna i trubbel. Jag tycker om Minas sätt att använda språket, hon lyckas verkligen förmedla känslor till läsaren! Så, egentligen hade ju tjejen i bokhandeln rätt… Mina ÄR helt fantastiskt bra!
Återkommer med en utförligare recension när jag läst ut ”Blodsarv”.