World War Z verkar kanske inte vara en film som är så intressant för Deckarhuset läsare. Men den här zombiefilmen är inte som Dawn of the Dead eller 28 dagar senare; den är mer som ett spännande mysterium. Dessutom sänkte de åldersgränsen för att få fler biobesökare, så den saknar blodet som du hittar i tv-serier som The Walking Dead.
Brad Pitt spelar ”detektiven” som reser jorden runt för att försöka lösa mysteriet bakom det världsomfattande zombie-utbrottet. En annan karaktär har en monolog som jag tror Deckarhusets läsare kommer att älska – en virolog jämför Moder Jord med en seriemördare, och som så många andra seriemördare lämnar hon ledtrådar efter sig eftersom hon vill fångas.
Annorlunda än boken
Filmen är väldigt annorlunda än boken men fångar ändå känslan av det storslagna kriget. Zombiehorderna liknar ingenting jag har sett tidigare – och det kommer från någon som vanligtvis inte tycker om ”snabba” datorgenererade zombier, t.ex. de som var med i I Am Legend. I boken är de klassiska, långsamma, lufsande demoner, men filmen har gjort en modern tolkning där de är snabba, obevekliga och de skyr inga medel för att bita dig. Tydligen använde specialeffekts-teamet myror som förebilder för zombiehorderna, och du kan verkligen uppfatta det i vissa av scenerna som utspelar sig i Jerusalem.
Fler filmer?
Den tredje akten skiljer sig betydligt från de inledande scenerna och visar istället hur karaktärerna träffar en liten grupp zombier som är instängda i en byggnad. Det ryktades under inspelningen att den tredje akten inte ens skulle komma med i slutversionen, vilket resulterade i omskrivningar och att andra scener filmades. Men slutversionen är bra, och jag är säker på att det kommer flera efterföljare eftersom mycket av bokens innehåll inte användes.
I sin helhet så håller den här intensiva filmen biobesökarnas intresse från början till slut – utbrottet börjar några minuter in i filmen och tempot hålls uppe ända till slutet. Jag rekommenderar filmen till zombiefans och de som vill se en intelligent och roande film i sommar.
Sverigepremiär
Filmen har premiär i Sverige den 12 juli.
Det här inlägget har översatts från engelska.
Jag är säker på att många svenskar och filmälskare blev upprörda när Hollywood meddelade att de skulle göra en ny version av Män som hatar kvinnor. Den svenska versionen fick bra kritik och gjorde succé när den visades i USA (på ett begränsat antal biografer). Noomi Rapaces skildring av Lisbeth Salander var så bra att den satte henne på den internationella filmkartan, och hon har en roll i den kommande Sherlock Holmes filmen. När Stieg Larssons trilogi blev en enorm succé världen runt var det därför nästan ofrånkomligt att USA skulle göra sin egen version. Med tanke på detta, borde vi vara glada att det är David Fincher som ska regissera filmen.
David Finchers långfilmsdebut som regissör var floppen Alien 3, men han fick sitt genombrott med den efterföljande filmen Se7en. Varje scen är lysande. Dessutom stiger spänningen genom hela filmen när poliserna Mills (Brad Pitt) och Somerset (Morgan Freeman) upptäcker varje ny brottsplats, undersöker ledtrådarna och kommer närmare en lösning. Varje gång de upptäcker ett nytt offer är den namnlösa staden de befinner sig i ständigt regnig, mörk och deprimerande (detta har kopierats i den amerikanska TV serien 
The Italian Job
The Thomas Crown Affair
Reservoir dogs: En Tarantino film från 1992 som har blivit kultförklarad. En grupp män, alla med namn på olika färger för anonymitetens skull (Mr Brown Mr Pink osv.), utför en kupp men någotgår fruktansvärt fel. Blodig, rå och bra skådespeleri av bl.a. Harvey Keitel, Chris Penn och Steve Buscemi. Ingen traditionell kuppfilm.
Gone in 60 seconds: Den här filmen från 2000 handlar kanske mer om snygga bilar än själva kuppen. Nicholas Cage som egentligen hade lagt av måste stjäla x-antal lyxbilar på en viss tid för att rädda sin yngre bror ur en knipa. Till hjälp tar han sitt gamla gäng där sexbomben Angelina Jolie är en av dem.