Polisen/författaren/tv-kändisen Martin Melin är tillbaka med uppföljaren till Status 12. Vi får återigen följa polisen Thomas Hallgren. Han är inte längre den nyaste polisen på Norrmalms polisstation och han, liksom många av hans kollegor, är frustrerad över den begränsade budgeten och för mycket pappersarbete. Thomas tampas med problem i privatlivet och hans äktenskap knakar i fogarna. Han nystar också i vad som egentligen hände under hans fars tid som polis.

En polisroman

Det står på omslaget att boken är en polisroman och den beskrivelsen är klockren. Vi får följa med i polisens vardag och att jargongen är äkta tvivlar man inte på då Martin Melin själv är polis. Man undrar istället hur mycket som är baserat på verkliga händelser. Den skiljer sig också från mängden genom sitt upplägg, dvs. vi får inte följa ett specifikt brottsfall som senare får sin lösning. Istället är det ungdomar som begår rån, en kollega som misshandlar sin fru, och ett lik som hittas men fallet är nästan preskriberat och ingen verkar bry sig.

Brott kan ej styrkas

Bokens tema handlar om lojalitet kontra moral. Som polis väntas man följa lagar och bestämmelser, men vad gör man då om en kollega ber en om en ”tjänst”. Utan vittnesmål så kan ju brott ej styrkas…

I mitt tycke var den här boken inte lika bra som sin föregångare. Visst var språket bra och boken lättläst men den kändes en smula ofokuserad. Som karaktär känns Thomas äkta men han är lite tråkig och jag är faktiskt inte så förtjust i honom. Det verkar som en tredje bok i serien är på gång och jag hoppas att den är snäppet mer spännande (för visst kommer jag att läsa även den).