Det kryllar av deckarförfattare här vid deckartorget – här kommer lite bilder! (Ber om ursäkt för kvalitén, man skulle haft en iphone..)
Gissa vems son det här är!?
.
Jan Mårtenson
.
Thomas Bodström och Kristina Ohlsson
.
Ulla Trenter -deckarförfattare och medlem i Svenska Deckraakademin, var även gift med Stieg Trenter.
.
Camilla Läckberg in action!
Har kommit ungefär halvvägs in i Camilla Läckbergs Sjöjungfrun (vilken har varit helt okej så här långt, om än något mer ”ofokuserad” än hennes tidigare böcker) En grej som dock slog mig efter endast ett par kapitel var hur mycket mer sex det var i den här boken jämfört med hennes tidigare… någon annan som också har uppmärksammat detta?
Jag måste erkänna att jag faktiskt tycker om Camilla Läckbergs deckare. Jag har läst/lyssnat på följande:
Isprinsessan
Predikanten
Stenhuggaren
Olycksfågeln
Tyskungen
Av dessa var det faktiskt bara en som jag tyckte var lite väl svag och det var Olycksfågeln. Jag tyckte inte handlingen i den kändes realistisk och så hade den alldeles för många cliffhangers. Men med Tyskungen tog hon igen allt hon hade missat med olycksfågeln…och nu ser jag fram emot att lyssna mig igenom Sjöjungfrun som nu ligger och väntar på mig i iPoden.
Så lite kort om böckerna i kronologisk ordning:
Isprinsessan:
En helt ok deckare men utan någon märkvärdig deckarintrig. Detta gör dock inte så mycket då Läckbergs böcker är lika mycket en såpa i bokform som en klassik deckare.
En kvinna hittas död i ett badkar….
Predikanten:
Här hände det grejer. Skulle säga att det här är en av hennes bättre böcker, deckarintrigen är bättre än i Isprinsessan och nu när de flesta av karaktärerna redan var presenterande så fanns det mer utrymme för såpaintriger.
Ett gammalt lik hittas under ett nytt…
Stenhuggaren:
Är tillsammans med Tyskungen mina favoriter.
En liten flicka hittas drunknad…
Olycksfågeln:
Med nästan en cliffhanger i minuten och dessutom med en seriemördare som lämnar ledtrådar efter sig känns handlingen aldrig riktigt äkta. Innehåller dock en kul liten bihistoria om en ”big brother” liknande dokusåpa.
Tyskungen:
En medalj från andra världskriget, gamla dagböcker och en serie av mord verkar alla hänga ihop… Vad vet man egentligen om ens föräldrar? Det är frågan Erica får ställa sig i den här deckaren som leder tillbaka till andra världskriget.
Lika mycket deckare som en redogörelse för varför Ericas mamma Elsy var som hon var. Klart en av Läckbergs bättre böcker även om det hände lite väl mycket saker på slutet.
Alla dessa finns som pocket är perfekta som billiga julklappar!
Stenhuggaren – Camilla Läckberg
Kristian har gång på gång försökt få mig att läsa Läckberg och efter några av hennes deckare kan jag väl säga – okej… Den här boken utspelar sig som de andra i Fjällbacka och behandlar mordet på en liten flicka. Det jag gillar bäst med de Läckbergsdeckare jag läst är de personliga relationerna som ligger som en bakgrundssåpa genom böckerna (av just detta skäl skulle jag rekommendera eventuella läsare att läsa böckerna i den rätta kronologiska ordningen). Det är underhållande på ett ganska enkelt vis, mordmysteriet flyter på och man läser vidare. Sammanfattningsvis inget mästerverk i mina ögon men ok underhållning.
Enligt Aftonbladet väntar Camilla Läckberg och Martin Mellin sitt första barn. Med anledning av detta gissar vi följande utveckling när det kommer till Läckbergs kommande böcker:
Fler problem rörande familjer med barn från olika familjebildningar (detta finns till viss del redan från Tyskungen, men vi gissar att detta från och med nu kommer att ta större plats)
Fler karaktärer med moderna (populära) namn? Det kan ju tänkas att Camilla plöjer igenom ett antal ”rätt namn till din bebisböcker” och att detta påverkar hennes namnval till nya karaktärer…
Fler godsaker i böckerna? Om Camilla börjar känna sig sugen på konstiga godsaker (som tex inlagd gurka) kanske hon slänger in sådant i böckerna…
Fler förslag?
Jag tror att jag lider av någon slags höstdepression. Ja, ingen vanlig simpel meningen med livet depression, utan en akut släng av Varför Bara DussinDeckare.
Hur kommer det sig att man i nästan alla bokaffärer (förlåt, bokaffärskedjefilialer, menar jag förstås) hittar ett i stort sett identiskt sortiment? Inga udda deckare här inte. Tänk om omsättningen skulle sjunka.
Har du läst Tyskungen? Gillade du den? Ja, varför inte? Men, handen på hjärtat, innebär det verkligen att du vill läsa en likadan till? När det gäller flera av våra mest populära deckarförfattare idag, var de första böckerna bäst. Efterföljarna visar på plotter som är näst intill avprickningsbara om du jämför med föregångaren eller uppföljaren. Ett slags ”varför ändra på ett vinnande koncept”-princip. Jag känner stor sorg.
Nu är det höst. Döden finns runt omkring oss i vardagen. Löven som faller döda mot marken, blommor som vissnar ner. Det blir mörkare för var dag, solen orkar inte heller hålla skenet uppe… Min favoritårstid, faktiskt. Jag får lov att känna mig lite låg, leta i hyllorna efter något smaskigt mord eller ett trassligt mysterium och bara låta mig dras med.
Personligen är jag svag för pusseldeckare. Nördigt och omodernt? Ja, kanske.
Finska pusseldeckare, mina vänner! Har ni läst någon sådan på senare tid? Nej. Jag tänkte väl det. Annars är det väl rimligt att tänka sig att något mörkare och dystrare än skogarna i norra Finland är svårslaget? Den mörka skogen dystra sus, ni vet. Ett mord i bastumiljö? Inte skära, bara rispa.. Ja, ni förstår hur jag menar.
Kristina och Ove Paul, ett finskt hobbyförfattarpar, har tillsammans, i bastun, skrivit tre pusseldeckare. Det hela skedde på 80- och 90-talet. De, precis som många andra amatörförfattare, skrev och samlade i byrålådan. I början av 2000-talet tog herr och fru Paul sig dock i kragen och såg till att vi alla fick möjlighet att njuta av alstren i bokform.
Det handlar om klassiska mysterier där läsaren får en rimlig chans att lura ut vem som är den skyldige, innan det avslöjas i den obligatoriska konfrontationen i slutet. Inte trendigt. Inte våldsamt. Men understundom underbar läsning.
Inte måste man följa trenderna, väl? Pusseldeckare skall vara ärliga och ledtrådarna fiffigt inbäddade.
Det finns läsare till deckare där inte ett enda skott avlossas, inte en enda blodig kniv dyker upp eller ens en ynklig bomb briserar.
Överraska mig Camilla Läckberg, jag ber!
Tyskungen – Camilla Läckberg
Snart är sommaren slut och man känner att den kalla luften börjar härja i Sverige just nu – hösten är på väg. Under sommaren så har jag läst Tyskungen som handlar om Erika Falck som ständigt är ute på nya äventyr. Denna bok börjar med att Erika Falck en dag går upp på vinden för att röja bland gamla saker. Plötsligt hittar hon något som tillhörde hennes mamma förr i tiden – en nazistmedalj från andra världskriget.
Med hjälp av sin mammas gamla dagböcker försöker Erika lösa gåtan om mammans förflutna, hur hon hade fått tag i nazistmedaljen och om hon verkligen var den ”mamma” som hon hade fått lära känna eller inte.
Jag kunde inte lägga den här boken ifrån mig och rekommenderar den starkt!