I tonåren frossade jag i Ellis Peters medeltida klosterdeckare med munken broder Cadfael i huvudrollen. Böckerna utspelar sig i 1100-talets England och är bra exempel på hur miljön har stor betydelse i deckare. Omgivningarna i klostret, mörka gångar och tornrum och den lilla klosterträdgården där Cadfael odlar kryddor… Allt gjorde böckerna perfekta för en historisk deckarnörd som jag.

Över lag tycker jag att historiska miljöer är viktiga för stämningen i en deckare, oavsett om det handlar om brittisk medeltid eller 80-talets svenska småstad. 

KARTOR I DECKARE

Något jag förutom miljöerna minns speciellt var kartorna som fanns i början av varje bok. Eftersom jag aldrig läst mer än någon enstaka fantasybok var kartor något hyfsat nytt för mig och jag njöt i fulla drag. Idealet hade dock varit att kartan på något vis bar lösningen till mordgåtan – jag fantiserade om att jag kunde räkna ut vem mördaren var bara genom att inspektera kartan tillräckligt uppmärksamt – men så blev tyvärr aldrig fallet.

DECKARKLASSIKER

När jag nyligen föll över deckarklassikern ”Rosens namn” av Umberto Eco (1980), insåg jag att det var dags igen. Även här; underbar karta! Och kanske, kanske kan jag lista ut gåtans lösning… 

Låt vara att jag redan vet hur det ligger till, eftersom jag sett filmatiseringen från 1986 med Christian Slater och Jean Connery. Men det gör ingenting alls! Denna gång utspelar det sig i 1300-talets Italien och jag har hört att boken ska vara mycket bättre än filmen (som i och för sig också är bra).

Klostermiljön är verkligen en perfekt miljö för en deckare och på Bokdetektiven recenserade jag nyligen en annan gammal mysdeckare i klostermiljö, ”Döden går i kloster”. Exakt när jag ska hinna läsa de 538 sidorna i ”Rosens namn” återstår att se, men planen är att ägna stor del av sommaren åt att just läsa – så kanske återkommer jag med en recension!

Kommentera gärna om du läst den (eller Ellis Peters böcker) och vad du tyckte!

Fridens liljor! /Kriss