Juletid eller deckartid?

Ja man skulle kunna säga att juletid även är deckartid i alla fall på TV. Aldrig någonsin visas så många kriminalserier på TV. Jag kan i och för sig tycka att det finns annat att göra vid jul men jag kan ju ändå inte låta bli att titta en del själv och för de som är ensamma vid juletid så kan det nog vara skönt med sällskap av Barnaby m.fl.

Igår (fredag) såg jag del 1 av 2 av Camilla Läckbergs ”Stenhuggaren” (del 2 kommer idag).  ”Isprinsessan” och kanske någon mer har filmats tidigare, också den/de med Niklas Hjulström i huvudrollen men ”isprinsessan” tyckte jag var rätt dålig.  Jag tror att det hade att göra med bildkvalitén det kändes som om det var en budgetfilm. Nu däremot så var kvalitén mycket bättre och det kändes mycket mer proffsigt gjort. ”Ett fall för Frost” går samtidigt som ”Stenhuggaren” men de är gamla avsnitt så där blir valet inte svårt.

Svårare blir det på söndag….  Jag prisade ju Kommissarie Gently förra söndagen och nu är det dags för del två men samtidigt så visas Alexander McCalls Damernas detektivbyrå… Jag får hoppas att någon av dom visas på webben i efterhand.

På onsdag kommer den första av tre nya Morden i Midsommer och nu är det dock dags för Monk. Jag vet inte om det är det här som kallas julefrid men med en katt i knät och julgodis i närheten så mår jag finfint!

Den motvillige kommunisten

(The Coroner’s Lunch) Colin Cotterill. Nu har jag läst ut Den motvillige kommunisten och ska skriva en recension. Det känns svårt. Det här är nämligen en sådan här bok som jag personligen inte blev så förtjust i. Däremot är jag ganska säker på att ett par av mina vänner skulle älska den!

Boken, som är den första i en serie, utspelar sig i det kommunistiska Laos under 70-talet. Huvudkaraktären är den 70-någontingårige dr Siri Paiboun, en änkling som arbetat som läkare hela sitt yrkesverksamma liv och drömmer om pension. Istället utses han mot sin vilja till coroner och han får några mystiska dödsfall på sitt bord som han börjar nysta i…

Anledningarna till att jag inte gillar den är framför allt att jag inte tycker historien är tillräckligt spännande eller driven och det händer helt enkelt för lite av intresse. Cotterill spränger dessutom in massor med surrealistiska drömmar som dr Siri har (nåja, massor kanske är att ta i, men några stycken i alla fall) och  blandar in lite allmän mystik i romanen. Inte min kopp te.

Anledningen till att jag tror att många skulle älska böckerna då? Ja, själv tycker jag Alexander McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå är sömnpiller av sällan skådat slag, men där vet jag att många tycker exakt tvärtemot. Den som gillar McCall Smith skulle förmodligen gilla även dr Siri (men se upp! Jämfört med Damernas detektivbyrå är Cotterills bok sprängfylld med action.. 😉 ). Summa sumarum: Vill du läsa en stillsam, ganska ovåldsam deckare med lite sköna Laos-beskrivningar, med en gullig liten gubbe som hjälte som dessutom har två sköna sidekicks så kommer du gilla Den motvillige kommunisten – för det är definitivt inget fel på hantverket!

Boken är ett recensionsexemplar från Bra Böcker.

Damernas detektivbyrå

Blir också film! Det här är en av mina favoriter, McCall Smith är suveränt duktig på att skriva småtrevligt och mysigt och en stund med Mma Ramamotswe är alltid välkommen! Nu fick ju inte filmen med souldrottningen Jill Scott i huvudrollen stående ovationer i vårt husorgan, Sydsvenskan, men det är inte alltid jag håller med, så den filmen här ska jag nog pallra mig iväg och se…

http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/film/filmrecensioner/article428139/Damernas-detektivbyra.html