Etikettarkiv: dansk deckare

Offer 2117

Publicerat av

Nr 8 – Avdelning Q

Att jag älskar danska  Jussi-Adler Olsens böcker om avdelning Q gör den här recensionen något partisk men det är såå bra! Det är spännande, intressanta karaktärer, fartfyllt aktuella ämnen och dessutom roligt utan att kännas som en mysdeckare, vilket inte hör till vanligheten.

Assads hemlighet

Äntligen får vi reda på Assads hemligheter i det förflutna! Samtidigt är Rose fortfarande under ytan efter förra boken och Gorden får massa samtal från en tonårskille som han inte vet hur han ska hantera. Dessutom dör en kollega till dem, visserligen ingen Carl älskade, men ändå..  Det får konsekvenser för avdelningen.

 

Terrorhot och flyktingöden

I den här boken får vi följa en flyktings öde på väg till Europa. Det har kopplingar till ett terrorhot och Assad. Det är ett tungt ämne och just därför är jag så tacksam för humorn i boken som för den sakens skulle inte banaliserar ämnet. Lite balans är aldrig fel. Dessutom får vi följa ett relativt nytt fenomen. Unga män som isolerar sig framför datorn och som blir allt mer alienerade från verkligheten.

Jag älskar det! Den här och de andra böckerna i serien borde vara ett måste i allas bokhyllor.

Selfies

Publicerat av

Facebook-20170509-102553

Har ni följt Deckarhuset ett tag vet ni att jag är ett stort fan av Jussi Adler-Olsens böcker om kommissarie Carl Merck och avdelning Q. De tre första böckerna sträckläste jag och karaktärerna är helt omöjliga att inte älska. Carl – En variant av GW Perssons Bäckström med ett motvilligt gott hjärta, Rose – en högintelligent assistent med minst sagt bräckligt psyke och Assads – den trofaste invandrarkillen med sina lärdomsord om kameler, lätt att avfärda men klok som få.

 

I den här boken får vi följa Carl och Assads kamp för att försöka hjälpa Rose som hamnat långt ner i en psykos. För er som tycker Rose är en gåta så levereras ett mörkt förflutet som förklarar en hel del.

 

Parallellt möter vi också 3 unga kvinnor som alla har något gemensamt. De är flitiga H&M-besökare, vill få ut så mycket av livet i form med minimal insats och är alla väl bekanta med det danska bidragssystemet. På socialtjänsten arbetar Annelie med just bidrag. Annelie är en medelålders grå kvinna som alltid gjort rätt för sig, arbetat hårt, och som från början var idealist men som blivit allt mer cynisk. Givetvis korsar avdelning Q och dessa kvinnors vägar och det blir en blodig sammandrabbning.

 

Selfies är den 7:e i serien och är precis den nytändning de flesta bokserier behöver efter 6 böcker. Temat är angeläget och brotten minst sagt spektakulära. Sträckläsning, andan i halsen och ilska över hur vissa handlingar i historien kan ge ekon för framtida generationer.

 

Missa inte vår intervju med Jussi Adler-Olsen som kommer snart!

 

 

Den gränslöse

Publicerat av

dengranslose

Bästa danska kriminalförfattaren

I mina ögon är det ingen tvekan vem som är kung i Danmark. Jag ser fram emot varje ny bok i Jussi-Adler Olsens serie om avdelning Q lika mycket som en ny säsong av Downton Abbey.  Den gränslöse är nr 6 i ordningen av 10 planerade.

New Age

Är temat i den här boken. Mörck och hans team blir kontaktad av polismannen Habersaat  från Bornholm som vill ha deras hjälp med ett gammalt fall som polisen avfärdade som en smitningsolycka men som Habersaat är övertygad om är ett mordfall. Alla ledtrådar leder till en karismatisk man som dyrkar solen och som medvetet eller omedvetet styr och påverkar hela sin omgivning.

Psykologi och humor

Som vanligt blandar Adler-Olsen sina mycket underhållande huvudpersoner, som till stor del är karikatyrer, med en kunskap och känsla för hur man skildrar människor ur ett psykologiskt perspektiv. Avdelning Q är en liten grupp som löser gamla fall. Chefen för gruppen är Carl Mörck som stuvats ner i polishusets källare med sin avdelning då han anses vara svår att jobba med.  Mörck är cynisk till naturen men med en ofrivillig godhet. Till sin hjälp har han Assad som blandar kamel-humor med en hemlig och mörk? bakgrund och Rose.  En komplex dubbelnatur som är bitsk och effektiv som få. Nytilskottet Gorden, påprackad av cheferna uppifrån, är inte den smartaste i gänget men börjar sakta komma in i gänget.

Filmerna

De två första böckerna Kvinnan i rummet och Fasanjägarna har filmatiserats. Av någon obegriplig anledning har de inte visats på svenska biografer! Detta trots att svenska Fares Fares spelas Assad och Nikolaj Lie Kaas spelar Carl Mörck. Ja, snyggingen från Brottet, säsong 3. Av en lika obegriplig anledning har jag inte sett dem än men ska nog köra ett riktig filmkväll med filmerna inom en snar framtid och då kommer jag givetvis recensera dem också.

Dansk syskonduo tillbaka

Publicerat av

Ensamma hjärtans klubb

är Lotte och Søren Hammers tredje bok om kommissarie  Konrad Simonsen och hans team. Jag har tidigare skrivit om de två första böckerna Svinen  och Allting har sitt pris.

Story

Konrad kommer tillbaka till jobbet efter en tids frånvaro. Tanken är att han ska ta det väldigt lugnt i början men ett fall som, från början, verkar vara ett självmord visar sig vara något annat och leder till ett så kallat ”cold case” med en försvunnen flicka ett par decennier tillbaka i tiden.

Kvalitet i karaktärer och story

Hammer-syskonen är skickliga hantverkare och som vanligt konstruerar det en smart handling med intressanta karaktärer med djup både bland polisteamet och offren/de inblandade.  Visst, Konrad Simonsen är en figur vi har sett förut, en äldre poliskommissare med dåliga vanor som arbetar för mycket men det finns sämre eller bättre versioner av den här typen och det här är definitivt en av de bättre. Typiskt för syskonen är att de tar upp flera samhällsproblem. I det här fallet mobbning, ensamhet med mera. Ett stort plus i kanten för ”Grevinnan”.

Det sjunde barnet

Publicerat av

 

Erik Valeur – prisbelönt deckarförfattare

Den danske journalisten (Ja, ännu en duktig dansk!) Erik Valeur gjorde en storstilad debut som författare med boken Det sjunde barnet 2011. 2012 fick den det nordiska priset Glasnyckeln för bästa skandinaviska deckare.

Sju elefanter balanserade…

Så börjar en barnramsa där antalet elefanter utökas i all oändlighet. 7 spädbarn placeras på ett av Danmarks mest berömda barnhem 1961. 5 flickor och 2 pojkar. Varför de hamnat där är inget man talar om av olika anledningar. Alla får de ”till synes” bra och stabila hem med nya föräldrar men något outtalat förbinder barnen till varandra. När barnen 47 år senare får ett brev med ett par bebissockar, en bild på barnhemmet och ett formulär med ett enda namn, John Bjergstrand. Frågan är vem är han? Är det någon av de sju barnen? och vad vill brevskrivaren med sina brev?

Suggestiv och spännande med en krypande känsla

Det ligger en obehaglig känsla över hela boken. De sju barnen är för alltid ärrade av sin barndom som präglar deras vuxenliv. Man får en klump i magen över dessa små barns öden, klumpiga handlingar av vuxna och ett samhälle som sviker de små. Unga flickor, tvingade till abort, skammen de fick bära från övriga samhället och en total okunskap när föräldrar uppmanades att aldrig berätta för barnen att det är adopterade. Det är en rätt nattsvart skildring av barnhemsbarn. Valeur har verkligen sugit sig fast i känslan av att bli övergiven och vad det kan innebära. Det är nästan så att man inte tror på att det faktiskt finns lyckade adoptioner/fosterhem.

Samhällskritisk och cynisk

Erik Valeur är inte nådig i sin kritik mot främlingsfientlighet, abortlag och TV-politik. Cynismen är knivskarp och ett halvt steg från parodiserande. Politiker utmålas som hänsynslösa och maktgalna. Tidningar och TV-kanaler gör allt för att locka tittare, underförstått passivisera folket och kvalitets-TV/journalistik är begrepp som medarbetarna för länge glömt existerade.

Snyggt och skickligt men…

Det är en riktigt bra bok, spännande, sugande med starka känslor som sorg, vrede, övergivenhet, ensamhet och kärlek. Sakta guidas vi fram till det oundvikliga slutet med Marie (en av de sju) som vägledare. Enda problemet är att den är över 700 sidor lång! Det kan avskräcka de flesta, inklusive mig själv, då jag drog mig för att börja med tegelstenen. Även om den var väl värd att läsa är jag övertygad om att den hade varit lika bra om den hade varit 200 sidor kortare.

De oönskade – Dansk uppföljare

Publicerat av

Lene Kaaberbøl & Agnete Friis

Denna danska författarduo debuterade för ett tag sen med boken Pojken i resväskan som Linda recenserade i somras. Huvudkaraktæren i deras böcker är Nina Borg, en sjuksköterska som ställer upp för illegala flyktingar i nöd men som har svårare med att hjälpa och ägna tid åt sin egen familj. Böckerna är realistiska, och samhällskritiska med beklämmande människoöden.

De oönskade

Nina Borg försöker att hålla sitt löfte till sin man, att inte arbeta hjälpa illegala flyktningar så länge han är bortrest. Men när nöden kallar kan hon inte låta bli. Några barn har snabbt blivit mycket dåliga och Nina åker dit för att hjälpa till. När hon själv blir allvarligt sjuk börjar hon fundera på vad det egentligen kan vara för sjukdom barnen har drabbats av. Parallellt får vi följa två ungerska pojkar (bröder) en romsk pojke och en halvromsk pojke. Den förstnämnda brodern hamnar i stor fara och trubbel när han beblandar sig med den lokala gangsterbossen för att kunna ge honom deras familj en bättre tillvaro. När allt går snett måste hans bror resa till Danmark för att försöka hitta och rädda brodern och sin familj.

Svårt att värja sig

Historien grep tag i mig ganska fort. Det är många tankar som snurrar i huvudet. Dels hur man (vi?) behandlar romer och illegala flyktingar. När man får en bakgrundshistoria till en av dessa människor man möter på gatan som tiggare, eller ser på nyhetsinslag i slitna skjul och misär  är det svårt att vända bort blicken. Visst, det här är en fiktiv historia men alla människor har sin historia med sina orsaker och förklaringar. Jag lider också med Nina när hon inte kan låta bli att hjälpa människor i nöd trots att hon/vi vet att hennes familj kommer att drabbas negativt. Frågan är om man måste välja?

Intressant och gripande

Så kan man sammanfatta den här boken. Det är inte någon mästerlig intrig ur kriminalroman/deckar-synpunkt men det är ändå väldigt spännande. Jag sträckläste boken som väckte många tankar. Det är dock inget för den som vill ha enkel och lättsmält underhållning.

Allting har sitt pris

Publicerat av

Danskt syskonpar

Allting har sitt pris är syskonen Lotte & Sören Hammers andra bok om kriminalinspektören Konrad Simonsen och hans team vid Köpenhamnspolisen. Jag recenserade deras första bok Svinen som kom ut på svenska förra året.

Klassisk polisdeckare

Det här är en rätt klassisk polisdeckare med en farlig seriemördare som ska fångas i en katt och råtta lek med mördaren hela tiden ett steg i förväg. Morden är bestialiska och utförs i någon form av ritual. Polisteamet har sina stereotyper och blandar vänskap, problem och intriger. Huvudkaraktären Simon Konradsen är, som så många andra huvudkaraktärer i polisdeckare, en man i övre medelåldern med hälsoproblem och för många övertidstimmar.

Mer än bara action och underhållning

Eftersom karaktärerna eller storyn knappas är nyskapande skulle det kunna kännas som en dussindeckare men det gör det inte riktigt. Först tänkte jag att det berodde på att danskarnas mentalitet är lite annorlunda svenskarnas. Ni vet, lite mer avslappnat och kanske inte så stelt. Sen insåg jag att skillnaden är att författarna har lagt mer fokus på människornas (polisernas) handlingar och låter oss som läsare grubbla på om de handlar ”rätt” eller ”fel” om det nu finns något rätt och fel. Ta till exempel Stieg Larssons karaktär Lisbeth Salander. Om man tänker efter så finns det rätt mycket tveksamheter i hennes handlande men det är inget man knappt överväger. Man köper till 100 % allt hon gör trots att det många gånger handlar om öga för öga, tand för tand. Det är för att hon är skapad som en seriefigur/actionhjälte mer än en ”verklig” människa. I Millenniumtrilogin är karaktärerna onda eller goda punkt slut. I Hammers böcker däremot är inget svart och vitt. Istället har man mitt uppe i jakten på mördaren smygit in moraliska aspekter och karaktärerna ställs inför val där konsekvenserna är tveksamma. Det kanske inte är lika ”häftig” men nog är det skönt med en deckare som ger lite tuggmotstånd även om jag kanske tycker att själva storyn kunde ha varit lite mer nyskapande.

En sak till

Beskrivningen av kvinnan mitt ute på isen är som gjord för att filmatiseras.