Etikettarkiv: deckare

Ransom time

Publicerat av
Ransom Time av Lena Karlin och Åsa Schwarz

Ransom Time är Karlin & Schwarz 2:a bok i serien om robotikprofessorn Clara Sjöberg och Säpo-polisen Alex Lindhage. Den första boken heter Dockfabriken som vi gjorde en recension av när den kom ut.

Clara sitter på ett tåg som frontalkrockar med ett annat tåg. Samtidigt sker flera andra allvarliga händelser runtom i Sverige och Alex och hans team på SÄPO kopplas in. Vad är det som händer frågar sig alla. Terrorhot? Av vem? Alex tar återigen hjälp av Clara när ett utpressningskrav från ”Time Lord” kommer. Frågan är vad han, eller är det en grupp? egentligen vill.

Det här är en spännande bok som man läser lätt och snabbt. Men det går lite väl fort. Precis som med Dockfabriken tror jag att den skulle ha tjänat på att vara lite tjockare och lite mer fakta. Om man tänker på hur och att det här skulle kunna hända i verkligheten blir det väldigt otäckt. Jag är helt säker på att dessa två kvinnor är rätt personer att förklara och göra oss alla lite mer tekniknördiga på ett pedagogiskt sätt. Det hade gjort boken ännu mer spännande och så hade vi kanske lärt oss massa matnyttigt för vår egen säkerhet på nätet på köpet.

Sommardeckare

Publicerat av
Underström av Magnus Abrahamsson

Har ni hunnit läsa många deckare i sommar? Som vanligt har jag inte hunnit med lika många som jag hade tänkt men några stunder i hängmattan och i hörlurarna har jag ändå lyckats få till!

Till kategorin sommardeckare räknas definitivt Magnus Abrahamssons debutdeckare Underström som annars är manusförfattare och TV-producent och driver Silsmässopodden. Boken utspelar sig kring midsommar på ön Norröra mer känd som Saltkråkan i Stockholms skärgård. Tanken är att våra associationer till Saltkråkan som något av det mest idylliska som finns när man tänker på svensk sommar, ska göra att ett mord i den miljön känns extra brutalt.

Som så många andra poliser i deckare nuförtiden så har vår huvudperson polisinspektör Elsa Kahn en hel del psykiska problem att brottas med, är skild och kan naturligtvis inte låta bli att dras med i en mordutredningen, när den bokstavligen landar i hennes knä, trots att hon ska vara sjukskriven och vila upp sig i sin sommarstuga på Norrön. En kvinna hittas död på självaste midsommarafton och konflikter blossar upp när stämningen blir allt mer hätsk och desperat.

Fokus i den här boken är relationerna mellan människor och konflikter och det är där spänningen ligger. Budskapet är tydligt, alla döljer något och man vet inte vad som försiggår bakom stängda dörrar. Själva mordgåtan skulle behöva slipas lite på och så värst överraskad blev jag inte men ändå, det här är en debut och jag gillade Elsa Kahn och åklagaren.

Tävling – Peter Gissy deckare

Publicerat av

Så här mitt i sommaren tänkte vi att vi kör en liten tävling!

De här två böckerna av Peter Gissy, En avgörande ledtråd och Det fjärde fingret kan du vinna i vår tävling.

Peter Gissy har skrivit deckare ända sen 90-talet och är mest känd för sina 5 böcker om Kent Mortland men har även skrivit barndeckarna om Jill och Jonathan. Gissy är 75 men verkar inte kunna sluta skriva. Hans senaste deckarserie om polisen Michelle som är polis och rättspsykolog påbörjades 2021 med En avgörande ledtråd. I år kom nummer två Det fjärde fingret kom nu i våras.Precis som hans tidigare deckare utspelar även dessa deckare i Göteborg.

Då man i 9 fall av 10 får ut mer av att läsa en serie i ordning vinner man båda dessa böcker!

Så här gör du:
1. Nämn minst 1 till deckarförfattare vars böcker utspelar sig i Göteborg.
2. Klarar du nr 1 så kommer vi på deckarhuset att välja ut den som kommer på den bästa titeln på en sommardeckare.
3. Maila dina svar till tavling@deckarhuset.se senast 31 juli.

Fullständiga tävlingsregler

Minirecensioner:

En avgörande ledtråd: Det här var en riktigt spännande bok som jag sträckläste och de 600 sidorna kändes som att de kunde få vara ännu fler. Jag suckade lite först över ännu en kvinnlig trasig själ med psykologiska problem till hjälte. Men det funkar bra och är bättre gjort än många andra författare. Michelle Molin har egentligen fullt upp med att få ordning på sitt liv sitt arbete som rättspsykolog och engagemang i en kvinnojour men dras ändå motvilligt in i en mordutredning. Polisteamet känns inte så FBI och jag tycker det känns skönt. Vanligt folk som är som människor mest. Mördaren leker en katt och råtta lek med dem och verkar hela tiden ligga steget före. Riktigt spännande upplösning! Kan heller inte låta bli att sätta lite plus på Peter Gissys sätt att belysa kvinnojourernas situation som är minst sagt bedrövlig med tanke på den insats de gör.

Det fjärde fingret. Michelle Molin borde inte sätta sin fot i en utredning igen utan bara vila upp sig efter förra bokens slut men åter igen dras hon in i en ny mordutredning. Kanske gick Peter Gissy all in på den första boken i serien och utsatte huvudpersonen för lite väl mycket för det känns en aning för otroligt att låta henne arbeta igen. Även den här är spännande men når inte riktigt upp till den första bokens spänningsnivå. Helt rätt då att boken är 200 sidor färre. Kan han bara låta Michelle få vila lite (kanske låta det gå något år eller så) är jag med på en bok nummer 3!

Nu har vi utsett en vinnare! Vi skickar böckerna ovan till Kerstin E i Uddevalla!

Finländsk bladvändare

Publicerat av

Ondskans nätverk är bok nr 2 av Max Seecks finländska deckarserie om polisen Jessica Niemi. Jag lyssnade på den första boken – Den trogna läsaren – förra året och gillade den starkt. Det här är en riktigt bestseller-bok med högt tempo och sensationsvärde, som gjord för filmatisering.

Teamet återhämtar sig fortfarande efter att ha förlorat ett par i gruppen i förra boken. Jessica Nieme krockar direkt med den nya chefen och relationerna med de övriga i teamet är i bästa fall avvaktande och frostig på annat håll. Två högprofileraede influencer försvinner och fallen hamnar i Jessicas knä. Har ett brott begåtts eller är det en PR-kupp? Samtidigt hittas en ung kvinna död på en strand. Jessica går som vanligt sin egen väg med kollegan

Gillar man Kepler gillar man definitivt det här. Trots lite klyschig karaktärer, bland annat en trasig, inåtvänd huvudperson med trassligt förflutet och en känslokall rättsläkare så funkar det ändå, jag kan inte låta bli att bry mig om karaktärerna och det är helt klart spännande underhållning för stunden.

Påskkrim!

Publicerat av

Det verkar som om att våren kom med påsken i år! I mitt påskägg till er finns en recension av debutanten Åsa Leijons – Drunkna tyst. I mitt eget påskägg ligger Camilla Grebes senaste bok – Alla ljuger som jag kommit halvvägs i. Sen hade hoppats på att hitta Kristina Agnérs debutdeckare – Var inte rädd för mörkret. i brevlådan men den hade tyvärr inte kommit än.

 

Drunkna tyst

Jag tycker mig se en trend i att många av de nya deckare som kommit har sin placering på landet eller bruksorter. Till exempel Lina Bengtsdotter som präglats av sin uppväxt i Gullspång eller Stina Jackson med sina böcker om den Norrländska landsbygden. Kristina Agnérs bok utspelar sig i Småland där hon har sina rötter.  Lägg sen på lite psykisk ohälsa på det och lite hopp i tiden så har vi ett recept som verkar fungera.

 

Det tog mig ett tag att läsa Drunkna tyst. I vanliga fall så brukar jag mäta hur bra jag tycker boken är i hur snabbt jag läser den men sen kan det ju tillkomma hinder. Som att vardagslivet pockar på med diverse saker och små kriser som måste gå före bokläsandet.

 

Handlingen utspelar sig på den uppländska landsbygden i mitten av 80-talet 1 år efter att Minnas älskade storasyster Jannica försvunnit och allt blev kaos. Eftersom ingen kropp har hittats har varken familjen eller byn fått någon ro och hemligheter och misstänksamhet ligger och gror mellan gårdarna. Vad gjorde och visste Jannica som hon inte borde innan hon försvann? Minna och flera med henne fladdrar runt i trakten, rastlösa, sökandes och olyckliga. Ingen orkar ta tag i något någonstans. Känslan är att något snart kommer att explodera, och det gör det. Det här är rakt av en tragedi och en bild av ett inskränkt bysamhälle där man håller käft, är lojal och står ut – tills det tar stopp.

 

Till skillnad från Lina Bengtsdotter som trots en smått dyster bild av landsbygd/bruksort ändå förmedlar en kärlek till platsen så hittar jag inget här och jag tror det är det som skaver. Det blir för mycket negativt. Att en familj är i kris och att det finns psykisk ohälsa runt omkring köper jag, men i varje familj? varenda vuxen och ungdom över 12? Hade Åsa Leijon klämt in 1 eller 2 normala människor i boken hade den nog tilltalat mig lite mer men gillar man en spänningsroman med mycket psykologi, misär och lite 80-talsnostalgi så varsågod!

Öga för öga

Publicerat av

Yey! Leona är tillbaka med del 5 i Jenny Rognebys serie om den minst sagt speciella polisen Leona Lindberg. Del 4 – Ur aska i eld slutade med två rejäla cliffhangers.

 

Leonas pappa är försvunnen något som Leona egentligen inte sörjer men som irriterar henne och hon är ordentligt nyfiken på vad som hänt hennes far. Tyvärr får hon inte delta i utredningen men sådant har aldrig stoppat Leona. Dessutom är Olivia tillbaka. 7-åringen som nu är 14 spelade en stor roll i första boken. Hur Leona ska hantera henne vet hon först inte men något som liknar ansvarskänsla/medkänsla/kärlek? väcks i henne.

 

I den här boken får vi ännu mer förklaringar till varför Leona är som hon är. Vi får ännu fler tillbakablickar till hennes barndom och en stor familjehemlighet avslöjas. Vad det är var inte svårt att gissa men det blir allt mer tillskruvat och förvirrande ju mer man läser att man, precis som Leona, till slut inte riktigt litar på sig själv.

 

Om mäns grymhet mot kvinnor är ett huvudtema i den här boken så är ungdomars internetvanor och baksidan av nätet ett annat stort tema i boken. Darknet och ett så kallat Red Room har en stor roll i den här boken och det är läskigt på riktigt eftersom det faktiskt existerar. Johan Brännström precis deckardebuterat med Feber skriver också om detta i sin bok.

 

Fick lite ångest på slutet när det hintas om att det här är sista delen i serien!? Men så kan det väl inte vara…? Hoppas inte det för jag är helt fast i den här serien och vill ha mer!

Feber

Publicerat av

 

Johan Brännström har arbetat i mediabranschen och skrivit manus för film. Nu debuterar han med den här spänningsromanen. Temat är ungdomars surfande och baksidan av internet. Vilket verkar ligga helt rätt i tiden. Läste precis Jenny Rogneby senaste deckare där Darknet också har en stor roll i storyn.

 

Mikaela Sköld är en ensamstående förälder som arbetar på en kvällstidning och som ständigt har dåligt samvete för att hon arbetar för mycket och det finns likheter med Liza Marklunds Annika Bengtsson. Nu är 12-åriga dottern sjuk och då får man inte vabba längre. Dottern spenderar mycket tid framför telefonen/surfplattan Plötsligt försvinner dottern med pågående körtelfeber och polisen kopplas in. Hennes misstankar dras genast till dotterns pappa som misshandlade Mikaela men han vet ju inte ens om att hon dottern finns? Eller? Mikaela tvingas konfrontera sin expojkvän och måste välja om hon ska lite på honom eller inte för tiden rinner iväg och spåren leder till varje föräldrars mardröm och något de flesta inte ens vet existerar. Ett så kallat Red Room på Darknet – varsågod och googla.

 

Boken är uppbyggd som en bladvändare med skräckinslag och det är läskigt, speciellt när man vet att det här faktiskt förekommer på riktigt. När Mikaela själv får feber blir hennes tankar och skräck allt mer hallucinatoriskt och gör henne allt mer förvirrad. Själv kan jag inte låta bli att bli lite irriterad på henne men poängen är väl att man kan reagera orationellt i trängda lägen.

 

Även om det här är lite extremt fungerar det utmärkt som Wake up call/skräckexempel för varje förälder med tonårsbarn eller annalkande tonår både gällande sociala medier men också psykisk ohälsa. Vad vet vi om våra barns liv? Spännande, absolut även om det var en aning segt i början. Osäker på om det är början på en serie men det känns upplagt för det.

 

Fick ett recensionsex och skulle lägga upp en tjusig bild men boken är borta så det fick bli en nätbild. Misstänker starkt min 2,5 åriga son….