Etikettarkiv: deckare

Bokbålens dag idag – Valborg

Publicerat av

Eller kanske inte? Nu är det så att våra hyllor fortfarande bågnar, och understundom rasar. Igår kroknade hyllan i sovrummet. Två hyllor med pocketböcker rasade ner över den inte ont anande, sovande, Siamesfröken ”Semlan”. Semlan är vanligen en godmodig kisse, men hon skrek nu hysteriskt från under böckerna. Stackars Böckerna, det var ett förfärligt väsen på kissen! Maken har alltid så trista lösningar på sådana här småproblem. Som typ ”rensa och släng”. Usch så fula ord. Men lite lite tillmötesgående kände jag just igår kväll att jag kunde vara, faktiskt. För en gångs skull. Lokalradion som jag lyssnade på när jag körde hem efter jobbet hade haft ett inslag om att såväl Bjärred som Lomma och Lund skulle få majbålseldningsförbud (finns det ett sånt ord?) imorgon…

”Jag tänkte på det där med att göra av med lite böcker” sa jag med låtsad tragik i stämman

”ja?” svarade Maken med helt tvättäkta tvivel i rösten.

”Jag kunde kanske kasta några på majbålet..” blåljög jag friskt.

”Bra idé” sa Maken förhoppninsfullt.

Intet ont anande går han nu och myser, förväntar sig att det ska minska rasrisken hemma framemot kvällen. (Oj då, eldningsförbud i Skåne? Överallt? Så synd, jag som skulle ha bokbål och allt! Så syyyyyynd… )

/Mi

Kay Scarpetta på film

Publicerat av

Idag står det i Svd att Patricia Cornwells deckare om rättsläkaren Kay Scarpetta ska bli film. Tja, varför inte? MEN…  Hallåååå – med Angelina Jolie som Kay? Hoho…? Läste den som gjorde castingen böckerna?   Vad tycker ni kära vänner, är det bara jag som tycker den idén är bisarrrrrr?

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2777333.svd

Flickorna i Villette

Publicerat av

Flickorna i Villette börjar med en tillbakablick från 1943. En slags förklaring till resten av historien som utspelas på 90-talet. Det var tur att detta kapitel inte var så långt, för det höll på att sluta där.

Historien utspelar sig i Belgien, i en påhittad stad som heter Villette sur Meuse. I denna lilla stad finns Martine Poirot. Det har jag svårt att smälta. Kanske är Poirot ett vanligt namn i Belgien, men jag hakade upp på det hela tiden. Martine är undersökningsdomare, och är problemlösaren i historien. Hon är en intelligent men osäker kvinna. Osäker på hur hon ska förhålla sig i olika situationer och verkar hela tiden önska att hon var någon annan! Personbeskrivningarna lämnar en del att önska. För många slitna klichéartade beskrivningar, men jag tycker nog att man kan överse med det. Historien är lättläst och miljöerna är levande. Jag räknade snart ut hur det hela skulle sluta, men det gör inte heller något. Det var trots allt en trevlig läsupplevelse, och jag vill gärna läsa nästa bok av Ingrid Hedström, men hyser en förhoppning om att hon ska utveckla sina karaktärer lite!


Låna levande böcker på biblioteket

Publicerat av

 Är det bara i Skåneland som detta förekommer? Har någon av er alla läsare försökt? Jag skulle gärna vilja låna en fönsterputsare, för grannens Mastiff har tvättat utsidorna av mina köksfönster med tungan, och jag ska ha gäster imorgon… Joachim – behöver du låna en Musa till dit deckarförfattande så har de nog det också, men skynda dig, det är sista chansen nu!

 

http://sydsvenskan.se/malmo/article426858/Sista-levande-bockerna-for-i-var.html

Lagt lik ligger

Publicerat av

Vad läser man på Långfredagen? Funderade lite på att ge mig på Duma Key av Stephen King, men så kom Stefan från Terrorhuset på visit och VIPS var den boken historia… SÅ…Vad haver vi annars? Ann Rosmans Fyrvaktarens Dotter längtar jag efter, men nej, den skulle Lotta på Forma Books fixa till nästa vecka, så jag måste ha något till dess. Flickorna i Vilette? Eller, nja.. kanske inte ändå… Våndan avbröts av en påskmiddag för grannarna och en hemflytt av dottern tillbaka efter ett halvår i egen lya. Och vips löste sig hela problemet! Lådorna med mina böcker som halkade med henne i höstas kom tillbaka… Alfred Hitchcocks Lagt lik ligger trillade ur en överfull låda rakt ner i rabatt med vårlökar

Hur mycket tydligare kan det blir?

Tio små negerpojkar från 1939 av Agatha Christie

Publicerat av

(eller Och så var de bara en… som Bonniers beslutade 2007 att boken skulle döpas om till!)

Tio personer inbjuds till en liten ö utanför Englands sydkust. De känner inte varandra och ingen av dem känner Mr Owen, som bjudit in dem. Herr och fru Rogers, ett äldre äkta par möter dem och berättar att Mr Owen kommer dag därpå först.De tio gästerna slår sig till ro, och äter en god middag och  bekantar sig med tio små porslinsfigurer föreställande små pojkar. Efter huvudrätten sätter Mr Rogers på en skiva enligt Mr Owens önskemål. Skivan som alla tror ska innehålla musik, är istället en inspelning med mordanklagelser riktade mot de tio gästerna. Hushållerskan, Mrs Rogers, tuppar av och hjälps till sitt rum. En av de yngre männen sveper ett glas whiskey och faller död ner – någon hällt gift i glaset.

Det visar sig morgonen därpå att Mrs Rogers är död. Förgiftad. Det enda sättet att ta sig från ön är med båt, men mannan som körde dem ut är inte kvar. De återstående gästerna sitter fast på ön mot sin vilja.Ytterligare ett mord sker, slutsatsen att en av dem är mördaren ligger inte långt borta. Alla misstänker alla. De är fast på ön medan alltfler mord och mordförsök sker. Ingen vågar lita på någon annan men ingen vågar vara ensam heller…

Böcker, vovvar och taggbuskar

Publicerat av

Det svåraste med att får något läst så här års är blomrabatterna. De skriker efter TLC och gräsmattan väntar på mossrivning. Och toppdressing. För att inte tala om alla de där vissna bruna eklöven som av någon outgrundlig anledning väljer att släppa från träden NU istället för i höstas, som alla andra trevliga, normala träd.

Det är inte lätt att släpa runt en bok och en kratta samtidigt. Iallafall inte när grannens Mastiff hjälpsamt sliter och drar i krattans andra ände. Jag placerar boken försiktigt på grindstolpen, återtar den kidnappade krattan, bara för att upptäcka att boken glidit ner från stolpen, rakt ner i den fasansfullt taggiga berberishäcken. Men, hur tänkte vi där egentligen? Just ja, vi trodde taggbuskarna skulle hålla mastodontvovven ute… Nej, simultankapaciteten som vi kvinnor sägs besitta fungerar inte alltid. Det får bli en sak i taget. Hundtumult en stund, krattande en liten timme eller så och sedan en låååång kväll i läsfåöljen som belöning.