Spellmans arkiv

Isabel Spellman är 28 år och privatdetektiv. Hon driver tillsammans med sin familj en detektivbyrå. Familjen består av mor, far, farbror och de två döttrarna. Isabels lillasyster, Rae, är bara 14 år men sedan koltåldern en fullfjädrad snokare. Att snoka är ett sätt att leva i familjen Spellman.

De drar sig inte ens för att spionera på varandra! Att ingå i familjen Spellman innebär att förfölja och snoka i familjens egna göranden och låtanden, att avlyssna familjemedlemmarnas telefoner, och ta kreditupplysningar på eventuella pojkvänner.

Att inkräkta på andra människors privatliv är att leva, så mycket har jag klart för mig! Det är svårt att riktigt veta om den röda tråden är galenskap eller en spionhistoria. Jag är tveksam även efter sista sidan, faktiskt. Många fniss har Lisa Luzt iallafall lurat av mig, och det rappa raljerande språket är en frisk fläkt. Faktum är att jag nästan får lust att förfölja någon bara för att prova, liksom…

Men som sagt – deckare? Mja. Spännande? Njee. Rolig? Ja helt klart!!

Minotaurs deckarklubb, någon?

Är det jag som är långsam i vändningarna eller är den nystartad? Jag hade ingen aning om att det fanns en deckarbokklubb! Inte för att jag någonsin varit med i en bokklubb, men nog är det intressant att se vad som kommer upp på menyn där, det lär ju vara nyheter som valts ut av någon anledning. En snabb blick visar att det erbjuds författare jag gillar och tipsen till vad jag ska köpa när jag nästa gång botaniserar lätt uttråkad på någon flygplats i världen är värdefulla! Kika på länken nedan!

http://www.adlibris.com/se/bookclubmail.aspx?id=109

Fruset ögonblick

Seja har gått igenom en skilsmässa långsamt och börjat anpassa sig till ensamheten i det lilla huset på landet. Det är en tidig decembermorgon och Seja väcks av den gamle mannen, hennes granne, Åke. Han ringer djupt chockad efter att ha hittat en sargad kropp vid bilverkstaden, och han ber henne hämta honom, när han ringt polisen. Seja beger sig dit, och något händer inom henne. Känner hon igen den döde? Varför gråter hon? Och den inre rösten som manar henne att sluta hans ögon, var kommer den ifrån?


Fruset ögonblick är Camilla Ceders debut som kriminalförfattare. Hon skriver på ett levande vis om ett Sverige utanför städerna, mitt ute på landet. Den vardagliga lunken där ett fåtal människors liv snos ihop och resulterar i ett dödsfall. Poliskommissarie Christian Tell kan inte för sitt liv begripa hur det hänger ihop och nystandet påbörjas.


Det är ett 500 sidors verk Ceder har kokat ihop här. Det är dock ingalunda någon seg och plågsamt utdragen ”never ending story”, även om man kunde misstänka det med tanke på ingredienserna; genre, debutant och tegelsten. Storyn håller, karaktärerna likaså. Bra jobbat, tycker jag!

I det fördolda…

På ett hotellrum i Reykjavik hittas den norske ambassadören naken, bunden och död. Vid första anblicken förefaller det hela handla om en sexlek som gick fel. Kvinnan som checkade in tillsammans med ambassadören står dock inte att finna. På UD väljer man för ambassadörens anhörigas skull att tysta ner händelsen. Polisen låter sig inte luras särskilt länge, det finns detaljer som pekar på mord. En av ledtrådarna som finns att nysta i är kvinnan som checkade in tillsammans med ambassadören, en kvinna som talade norska. När sedan även ambassadören i Wien hittas död på samma sätt, och vittnesmål om även dennes vackra norsktalande sällskap misstänker polisen att mördaren är en kvinna ute efter en personlig hämnd. Frågan är varför.

Inspektör Lisa Lunde tar åter igen psykologen Sander Mørk till hjälp för att få tillgång till hans sakkunskaper när det gäller att få till en gärningsmannaprofil. Det finns risk att mördaren ska slå till igen, och nu gräver Lisa och Sander ikapp med tiden, i männens förflutna efter ledtrådar. Teorierna bli fler och fler, och den skyldige finns närmare än de trott.

I det fördolda är Jan Sverre Syvertsens andra roman om psykologen Sander Mörk och polisen Lisa Lunde. Med det färgrika språk som vi först fick stifta bekantskap med i Utan onda aningar och de utmärkta personskildringarna är det här en bok som är svår att släppa innan den är färdigläst. Lite tunnare i slutet än den första boken, det måste jag nog ändå säga, men likväl utmärkt underhållning!

Då dagboken dog

Björn Hellbergs kommissarie Sten Wall arbetar med ett fall där spåren går tillbaka trettio år i tiden. Allt verkar bottna i en olycksalig älgjakt.

Idag är det vinter och efter ett blött samkväm tar sig en man hemåt genom de lite skumma kvarteren. Någon förföljer honom i en bil med släckta lyktor, men det märker han inte.  Mannen blir brutalt påkört bakifrån och det står snart klart att det handlar om mord.

En kvinna har sett det hela, mördaren vet, och kvinnan vet att mördaren vet. Det innebär att kvinnan lever farligt…

Då dagboken dog är en lättsmält humoristisk deckare med ett överraskande slut, helt klart värd att lägga några timmar på.
Björn Hellberg är duktig på att skildra såväl karaktärer som miljöer, och han skriver alltid med sin lite torra, speciella, humor. En humor som man antingen älskar eller hatar, skulle jag gissa. Jag hör till dem som älskar den. Hur man kan få ihop spänning och humor i en sådan soppa är för mig en gåta, men Björn, han kan han!

Barbarottisviten av Håkan Nesser

Håkan Nessers romaner om Gunnar Barvarotti är eleganta och samtidigt lätta i språket. Håkan är fenomenal på att hantera det svenska språket. Visst är det trevligt med en författare som behärskar sitt modersmål, till skillnad från den annars rätt mediokra samling författare som toppar försäljningssiffrorna i genren svenska deckare?

Alla böckerna om Barbarotti innehåller spänning förstås, och de är faktiskt både roliga och sorgliga samtidigt. Nessers texter är lättlästa och rena från tjafs, dessutom förekommer det titt som tätt ordspråk och metaforer som fastnar i huvudet. Inga gamla uttjatade, utan nya friska och roliga!

Barbarotti är en enkel och trevlig problemlösare. Man kan inte annat än gilla hans person. Ingen opera, inga alkoholproblem, men ändå förekommer hans egna funderingar kring existentiella frågor, medan han och kollegan Eva jagar mördaren och upplösningen närmar sig.

Har du inte redan stiftat bekantskap med Håkan Nesser och Gunnar Barbarotti, är det hög tid!

I Barbarotti-sviten ingår än så länge:

Människa utan hund

En helt annan historia

Berättelse om herr Roos

Jag väntar spänt på del fyra. Det var sagt att det skulle bli fyra delar och det nöjer jag mig med.

Barbarotti är en värdig efterträdare till den gamle Van Veeteren, men nu vill jag absolut få stifta bekantskap med en helt ny karaktär, Håkan! Vad har du att bjuda på?

Theodor Kallifatides

I den tredje boken med kriminalkommissarie Kristina Vendel vid Huddingepolisens rotel 6, har Vendel själv blivit ett offer.

Handlingen utspelas i Stockholm och Huddinge och det inträffar relativt tätt inpå vartannat ett antal mord i området som verkar hänga ihop. Hänger seriemorden ihop med det brott hon själv utsatts för?

Kollegerna på Huddinge-polisen undrar vad den oroliga blicken i ögonen kommer av. Vendel håller sig på sin kant. Hon tänker inte anförtro någon att hon är en vandrande brottsplats. Hon ruvar på hämnd.
De mord som begås i undre världen kräver hennes koncentration och hennes egna bekymmer får stå tillbaka. Fler och fler mord begås och det visar sig snart att spåren som rotel 6 undan för undan hittar, leder misstankarna mot något så ovanligt som en kvinnlig seriemördare.

Kristina Vendels personliga problem förenklar knappast utredningsarbetet och kollegorna undrar hela tiden var det för henne karaktäristiska smittande skrattet tagit vägen. Ingen begriper vad som hänt.

Är Theodor Kallifatides deckarförfattare? Jag kan tänka mig att de flesta deckarfantaster inte har en aning om att så är fallet. Hans sätt att angripa kriminalförfattandet är helt annorlunda från de flesta andras. Jag skulle vilja säga att han tillhör min favoritgrupp, pusseldeckarförfattarna. Kallifatides fantastiska språk som vi vant oss vid som rikt, rakt, stiligt och fullt av känslor, skiljer sig markant från andra deckarförfattares. Han skriver helt enkelt otroligt väl.

Samtidigt som Kallifatides deckare är tämligen okända här i Sverige, så har han gjort succé utomlands, bland annat i Tyskland.

”I hennes blick” är min tredje Kallifatidesdeckare. Njutbart välskriven. Ska jag vara helt ärlig så visste jag inte att han skrev deckare när min far gav mig den första av dem i present för snart 10 år sedan! Nu vill jag alltid ha en Kallifatides i närheten, för språket ger mig hopp. Hopp om att svenska kriminalförfattare till slut ska inse att det enda sättet att höja statusen på genren är att skriva väl! Som Kallifatides och Nesser.