Lars Rambe slår upp portarna kl 18 idag. För vad? För
www.strangnasdeckaren.se förstås!
Har du helt missat Lars och hans skrivande? Det råder vi på Deckarhuset snart bot på! En intervju med honom kommer på Deckarhusets sida i mitten av februari !
Etikettarkiv: deckare
Nattskärran – Kjell Eriksson
En taxichaufför på väg att gå av sitt arbetspass upptäcker att samtliga skyltfönster på en av gatorna i centrum är krossade och att gatan är full av glassplitter. Lokalradions reporter är snabbt på plats och mitt i direktsändning hörs ett skrik inifrån bokhandeln. En död man har hittats i butiken. En mördad man. Uppsalapolisen med Ann Lindell är mycket bekymrad. Vad är det som händer? En tonåring, Ali, vet vad som pågår men han tänker inte berätta vad han sett.
Ann Lindell får hand om detta fall som visar sig vara knepigare än hon trott.
Som vanligt blandas Anns privatliv in i detalj. En gammal beundrare hör av sig och så är karusellen i gång.
Just detta med hennes privatliv, är det som på något sätt bygger hela boken. Och för all del alla de andra också. Jag gillar dem, de är lagom långsamma och man hinner med i handlingen. Att det handlar om ett brott och en utredning kommer alltsomoftast i skymundan, ja, jag glömmer liksom bort den delen. Jag upplever det kanske mer som en roman om Ann Lindell, som bara av en händelse råkar vara polis. Är det det du velat uppnå, Kjell? Eller har jag fått serien om bakfoten? (Inte för att det spelar mig någon roll, men det kunde vara intressant att höra!)
Nattskärran skulle faktiskt kunna upplevas som ett inlägg i invandrardebatten. Viktigt, och dessutom snyggt gjort. Berättelsen om Ali, en olycklig och vilsen invandrartonåring som jagas av en galen mördare…
Svarta Sekunder – av Karin Fossum
En nioårig liten flicka, Ida, tar cykeln till kiosken för att köpa en tidning. Ida kommer dock inte tillbaka.
Ida kom inte ens så långt som till kiosken. Mamma Helgas värld rasar samman när hon inser att hennes dotter är försvunnen.
Polisen drar igång skallgång och draggar i älven, men Ida hittar de inte. För varje dag minskar hoppet om att hitta henne levande.
Det blir en otrevlig utmaning för Konrad Sejer och hans assistent Jacob Skarre. Det förefaller inte finnas någon uppenbar anledning till försvinnandet, och ingen indikation på mord. Seier och Skarre har helt enkelt ingenting att gå på. Vet verkligen ingen vad som hände med Ida? Någon vet, det är det enda kriminalinspektör Seier vet.
Historien är krypande otäck och skräcken att något liknande kunde hända mig driver mig att läsa vidare och att inte lägga ner boken förrän Ida kommit tillrätta. Ja, så tänkte jag. Hoppades jag. Det finns udda och lite obehagliga individer som dyker upp i historien då och då. Men – måste den skyldige till Idas försvinnande vara en ”byfåne”? En personen som på ett lite tragiskt sätt står utanför samhällets norm för normal ?
Hur otäck historien än är måste jag läsa vidare. Karin Fossum skriver fängslande, jag känner nästan att jag vill kika mellan fingrarna medan jag läser. När jag nått slutet, finns det som alltid frågor i Karins historier, som inte får något tydligt svar. Där av min hatkärlek.
Du Karin – kan du inte skriva en handfull helt fristående historier åt oss läsare som uppskattar ditt språk, ditt sätt att väva in trådarna, men som trots allt skulle vilja bli av med Seier & Co?
Nedräkningen är i gång
eller Oh heliga Bokrea…
31 dagar kvar…I år går startskottet för bokrean redan på tisdagen 24 februari – det vill säga dagen innan löningsdagen. Det är tur man har ett bokkonto som det är ajabaja att ta från om det inte handlar om just böcker. DET kontot har inget med lönen att göra, så det är bara att frossa! Vilka böcker som kommer att kunna botaniseras runt är dock inte klart. Hemma hos oss är det en tradition att gå till Gleerups bokhandel i Lund. Denna eminenta bokhandel har alltid en massa kul saker på rea som INTE ingår i katalogen. Det är förstås därför som vi alltid är hundratals som köar längs Stortorget och Kyrkogatan, långt förbi Domkyrkan, upp mot Allhelgonakyrkan till och med! Så passande kan jag tänka, denna viktiga natt är ju helig, det är klart och tydligt, det. Jag brukar roa mig med att studera karaktärerna, folket som står i kön är så olika! Pensionärer som vilar benen sittande på rollatorn, studenter som har filtar och termos med sig, för att inte säga en och annan Lundaprofil. Alla siktar på borden längst in – där materialet som inte finns i reakatalogen ligger! Förra året köpte vi ett dussin Lonely Planets reseguider från alla möjliga ställen i jordens hörn, Voltaire och Shakespear. Det är sällan jag hittar kriminalromaner jag inte redan läst, men för den som inte hinner med att läsa allt i samma takt de som ges ut är det en våt dröm…
En nyhet inför 2009 som jag personligen inte lider av, är att det inte kommer att gå att förhandsbeställa reaböcker. Jag tycker det är bra. I princip. Vill man ha del av de billiga böckerna får man vackert lulla iväg vid midnatt och roffa och knö med alla andra. Ingen gräddfil här inte. Man kunde i och för sig tänka sig att man mot medskickat intyg från läkare kunde få boka böcker. Så att alla på sjukhuset, alla gamla som inte kan ta sig ut och alla med influensa får en chans också.
Jag har hört ryktas att det kan tänkas bli den sista Bokrean, förresten! Nätbokhandlarna och de fysiska bokhandlarna tjafsar om reglerna redan för bokrean i år.
Håll sams, säger jag! Det här är en gammal god tradition. 100 år tror jag visst att det är. Maken och jag, hittar alltid några gamla bekanta i nattkön till Gleerups. Bekanta som vi fått i just denna kö, och som vi endast umgås med i denna kö! Basta.