Djävulsdoften

image

 

 

De fem sinnena

Nu i oktober kom Mons Kallentofts Djävulsdoften som är den första boken i nya serien med temat de fem sinnena. Fast det där med ny serie är väl en sanning med modifikation. Temat är nytt men det här är den 10:e boken om serien om Malin Fors. Först kom fem böcker med temat årstider sen fyra böcker med temat de fyra elementen. Jag har inte läst alla böckerna om Malin utan bara ett par. Den sista klarade jag inte av att avsluta men det var nog inte författarens fel utan uppläsaren (lyssnade på den som ljudbok) Jag fixade inte hans röst helt enkelt. Nu har jag läst boken den här gången men skulle nog ha kunnat lyssna på den också för det är en annan uppläsare nu.

 

Förfall

I den här boken omplaceras Malin Fors till svenska ambassaden i Thailand i ett desperat försök av Linköpingspolisen att kanske kunna rädda hennes karriär och samtidigt få henne ur vägen då hon börjar bli en fara för både sig själv och andra. Det är som att hon är på ett uppdrag att förgöra sig själv i en stad där alla världens synder samlas och frodas. Drickandet spårar ur totalt, självkänslan ligger vid fotknölarna och hon äts upp av inre demoner. Det är plågsamt att läsa och blir lätt för mycket. Jag blir förbannad på henne, på hennes chefer och kollegorna för att de tillåter henne att fortsätta.

 

Trots sin destruktivitet tillåts hon arbeta och man hittar en svensk kvinna mördad i Bangkok. Malin kallas in som sambandsofficer men kan inte låta bli att lägga sig i för mycket. När sen en ung thailändare med koppling till den döda kvinnan hittas går det riktigt åt helvete eftersom Malin själv kände mannen. Det är nog bara i böcker en polis kan tillåtas göra så många dumheter och misstag och ändå, genom någon slags superhjältekraft, lyckas komma framåt i utredningen och klarar alla prövningar (dessutom kraftigt och konstant berusad). För mig tappar det i trovärdighet rejält och drar ner helhetsintrycket av boken. Men, det är trots allt spännande och som gjort för att bli film.

 

Lukt

Mons Kallentoft har verkligen lyft fram sinnena i boken även om det är rätt klyschigt och ja, speciellt lukterna är framträdande.  Nu har jag aldrig längtat till Thailand även om det ser underbart vackert ut på bild. Serien Bangkok Hilton (Nicole Kidman hamnar oskyldig i ett fängelse i Thailand) var en en skräckupplevelse för mig och har för alltid satt en fullständigt ologisk men hemsk tanke i mig  att det skulle kunna hända mig och därför har Bangkok alltid känns som ett big no no för mig. Den här boken gör inte saken bättre… Sjaskiga hotellrum, korruption, fylla, svett med doft av starka kryddor, som ger mig ångest och obehagskänslor.

 

”Kroppens alla porer öppnar sig, och hon svettas tills lakanet är ett hav under henne, ett stinkande hav, och hon kryper ut till toaletten, dricker det smutsiga vattnet direkt ur kranen…”

 

Gillar du Malin Fors och vill veta hur det går för henne, har varit i Bangkok och/eller gillar deckare med en rå och obehaglig ton i sig (inget för den som föredrar myspysdeckare) är det här en bok för dig.

 

 

Slutet på sommaren

Anders de la Motte är en unik deckarförfattare som kom med något helt nytt med sin Geim-trilogi 2011 – en actionspäckad/fartfylld thriller-serie men mimageed humor med den sköna unga killen HP som antar en mystisk utmaning han inte kan motstå. Flera av oss på deckarhuset har hyllat den serien! Sen kom MemoRandom följt av UltiMatum i en superhårdkokt thriller-serie utan minsta spår av humor. Med Slutet på sommaren har han verkligen bytt stil och genre.

 

Boken handlar om Veronica som kommer från en by i Skåne men som nu bor i Stockholm. När hon var i yngre tonåren försvann hennes lillebror Billy 5 år spårlöst och familjen slogs i spillror. Veronica är i allra högsta grad präglad och skadad mentalt av händelsen och hankar sig fram med ett jobb som sorgeterapeut som hon knappt klarar av att behålla. Hon arbetar under ”övervakning”. När en ny man i hennes sorgegrupp berättar om hur hans barndomsvän försvann spårlöst för många år sedan tvingas hon möta sitt förflutna och ett besök i hembygden blir nödvändig. Gamla sår rivs upp och många i samhället är inte så förtjust att hon gräver i det förflutna. Frågan är vad som egentligen hände med hennes lillebror…

 

Kanske blir en del besvikna efter att ha läst hans tidigare böcker men det finns en förklaring till stilbytet. Under sommaren har Slutet av sommaren gått som följetong i Sydsvenskan och i en intervju med dem förklarar de la Motte att boken kom till efter att hans far blev sjuk. Det satte igång tankar om barndomen och är nog anledningen till att den här boken är väldigt melankolisk. Den är enligt honom mer lik honom privat men mindre yrkesmässigt.

 

Boken behandlar obearbetade trauman, familjeförhållanden, nedärvda roller/synder. Saker som aldrig blev sagda och saker som aldrig borde ha sagts. Det är också en bok där stad och landsbygd krockar. För, som han skriver i boken, det finns två typer som växer upp på landet. De som stannar kvar och de som drar så fort de bara kan. Det är ingen svår gissning vilken typ Anders de la Motte är och det märks för det är inte direkt någon skönskrivning av landsbygdens även om vissa minnen så klart är är idylliskt fina.

 

Det här är absolut ingen dålig bok. Författaren har fått språkets gåva och de psykologiska skildringarna, miljöerna, familjeförhållande och konflikten mellan stad/land är välgjorda. Den melankoliska stämningen är det heller inget fel på men det är svårt att inte jämföra med hans tidigare böcker. Om man ändå försöker bortse från dem så är det här en bok med teman och karaktärer som känns väl igen. Tänker bland annat på Nele Neuhaus Snövit ska dö som är riktigt riktigt bra (Flickor i en liten by försvann spårlöst för många år sedan och ingen vet vad som hände) och halvneurotiska kvinnliga huvudkaraktärer finns det nu lite väl många av i svenska deckare… Om jag får önska så är det nog att Anders de la Motte återgår till sin unika nyskapande stil för där är han som allra bäst!

 

Det hemliga brödraskapet från Wien

Jag gillar konspirationsdeckaremen men det är en konst. Tricket är att  få läsaren att tro – i alla falimagel medan man läser – att det här skulle kunna  hända i verkligheten. Sen ska det vara spännande, smaskiga/äckliga detaljer, massa cliffhangers, intressanta karaktärer och en lagom komplicerad intrig. Jag måste säga att jag är imponerad. Det här är en riktigt bra konspirationsthriller. Norrmannen Ingar Johnsrud har gjort ett riktigt bra jobb!

 

På en gård, utanför Oslo, där en kristen sekt håller hus upptäcker man en massaker. Någon har skjutit ihjäl flera av männen men resten av sekten är borta, både män, kvinnor och barn. Massakern får extra mycket uppmärksamhet när man upptäcker att en av de försvunna är dottern och barnbarnet till en välkänd politiker. Misstankarna leder genast till en islamistisk grupp som sekten varit i fejd med, men är det verkligen så enkelt?

 

Temat är en politisk krutdurk med kulturella motsättningar. Det blir inte mindre spännande när storyn kopplas till rasbiologi från 1930-talet. Huvudpersonen polsen Fredrik är en lagom sympatisk man som tvingas samarbeta med Kafa från säkerhetspolisen.

CrimeTime

DSC_0034

Redan på färjan skymtades de första författarna på väg. Och bland övriga passagerare var deckarläsare väldigt frekventa! Färjan tuffade i hamn tidig eftermiddag och det gav mig och alla andra tillskyndande besökare av CrimeTime en möjlighet att lokalisera de olika platser där eventet kommer att hållas.

Vi verkar många som valt Strand Hotell och det är strategiskt helt rätt! Runt knuten finns Donnerska Huset där flera seminarier ska hållas, Ödins Trädgård ligger också precis intill liksom konferenscentret Wisby Strand.

En stunds vila av trötta fötter på hotellets takterrass bjöd på en stunds läsro och kanske ett litet litet glas av James Bonds favoritdryck!

Vem vill just DU veta mer om?

image_170007

Vem vill just DU veta mer om?

Det drar ihop sig till CrimeTime Festivalen på Gotland, och jag sitter och funderar på vilka författare som DU vill fråga om något. Ska jag gissa eller … NOPE! DU inbjuds att berätta för mig vad du vill fråga och vem du önskar ska svara. Vad tror du om det?

Gå in på CrimeTimegotland.se och kika på vilka författare som kommer, maila mig på mi@deckarhuset.se författarens namn och din fråga i så lovar jag göra mitt yttersta för att uppfylla så många önskemål jag bara hinner.

Har du önskemål om en djupare intervju med din favoritförfattare så låt mig veta det! Kanske…kanske…

Jag vill OCKSÅ skriva deckare!

Många av oss deckarnördar inte bara läser allt som går att komma över, vi när en dröm om att skriva själva. För de flesta av oss stannar det vid en önskedröm, men många gör slag i saken. Och det gör de rätt i!

Är du en av dessa? Då står en dörr på glänt vid CrimeTime festivalen kommande vecka!
Det erbjuds skrivarskola, där några av våra favoritförfattare står för coachningen.

Det handlar om två dagar, den 17/8 och 18/8, och författarna är Johan Theorin, Anna Jansson, Emelie Schepp, Marianne Cedervall, Sören Bondeson på onsdagen 17/8, och .torsdag 18/8 är det Denise Rudberg, Ninni Schulman, Malin Persson Giolito, Viveca Sten och Sören Bondeson som delar med sig av sina erfarenheter.

Låt oss ses där!

Snövit ska dö

snövitskadö

Mästerlig deckare

Vilken bra första bok på semestern! Det här är den första boken i en tysk serie av Nele Neuhaus om poliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein. Handlingen sätts igång när en man i 30-årsåldern blir frisläppt efter att ha avtjänat 10 år för mord på två unga tjejer vars kroppar aldrig återfanns. Att som straffad återvända till en liten by där något hemskt hände och där alla känner alla är som bäddat för trubbel. Men vad hände egentligen den där kvällen för 10 år sedan? När en tjej försvinner igen börjar häxjakten..

 

Nele Neuhauses största styrka är intrigen. Det är så många vändningar och oväntade händelser att det är sträckläsning som gäller. Och hon får ihop det väldigt skickligt. Persongalleriet är också väldigt bra. Det finns gott om personer att identifiera sig med, gilla, tycka synd, om och hata. Tack och lov blir ”skurkarna” aldrig Disneyskurkar. Det räcker så bra med småsinthet, girighet, egoism och avundsjuka.

 

Tur att jag kan tyska för jag funderar seriöst på att beställa hem serien från Tyskland istället för att vänta på att resten ska översättas. Att min tyska är lite ringrostig är nog rätt bra för då kommer boken vara lite längre.