Hej Lina! Välkommen till Deckarhuset!


Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

För den som inte läst dina böcker, vem är Charlie och vad handlar din nya bok Francesca om kortfattat. (Recensioner av båda böckerna finns här på deckarhuset)

Min huvudkaraktär, Charlie Lager, är en kvicktänkt kriminalkommissarie, en svagstark ung kvinna som lever efter sina egna ramar. Charlie växte upp med en psykiskt sjuk mamma minnen från uppväxten plågar henne. Hon hanterar sina barndomstrauman genom att självmedicinera, något som ställer till det för henne både privat- och i arbetslivet.

I Francesca återvänder Charlie till Gullspång (där hon själv växte upp) efter att hon fått höra talas om tonårsflickan Francesca som försvann därifrån för snart trettio år sedan. Något i det gamla olösta fallet påverkar Charlie och snart plågas hon också av märkliga drömmar om sin mamma Betty och diffusa minnen från uppväxten. Vad betyder drömmarna? Finns det en koppling mellan dem och Francesca? När vännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar att hon börjar gräva i fallet.

Du har ju minst sagt börjat din deckarkarriär på ett, nästan sensationellt sätt och fått flera utmärkelser och nyligen kom Annabelle som var din debut, på andra plats i ”Årets bok”. Vad tror du själv har varit framgångsreceptet för debuten?

Oj, det är så svårt att svara på. Det är nog en mix av tur, hårt jobb, satsning från förlaget och förhoppningsvis också att jag skriver på ett sätt som läsare uppskattar.

Hur ser en typisk arbetsvecka ut för dig?

Jag har ju mina barn varannan vecka så det ser lite olika ut. Nu är det ju också mer hektiskt än vanligt i och med lanseringen av Francesca. Oftast försöker jag skriva på förmiddagarna och ägna eftermiddagarna åt annat som hör författarlivet till, intervjuer, förbereda samtal på bibliotek och sådant.

Vad fick dig att börja skriva och framför allt hur kommer det sig att det blev just deckare?

Jag har skrivit berättelser sedan jag var väldigt liten, före skolåldern till och med, så jag minns inte vad som fick mig att börja. Det är bara något som jag alltid gjort.

Att det blev deckare var inte alls planen från början, då jag först skrev en fiktiv uppväxtskildring. Den räckte inte riktigt ända fram och det var när jag beklagade mig över det som en barndomsvän sa att jag borde skriva något åt spänningshållet istället. Och då gjorde jag det.

Kan du känna lite extra press på att dina kommande böcker (om det blir några) ska bli lika bra efter att du har fått så mycket positiv kritik på de Annabelle och Francesca? Och hur hanterar du i så fall det?

Jag är faktiskt förvånad över att jag inte kände mer press inför bok två för jag är tyvärr en lättstressad person med höga krav på mig själv. När jag började med Francesca var det svårt först. Jag började reflektera för mycket och tänka på vad folk ville ha. Efter en tid fick jag nog och tänkte att ingen kommer ju att dö om jag så aldrig mer skriver en rad. Jag ville inte förstöra skrivglädjen med en massa oro så jag försökte att tänka bort läsare och recensioner för att bara gå in i min fiktiva värld så som jag älskar att göra. Det fungerade.

Jag brukar vilja föreställa mig författare när de arbetar. Var sitter du när du skriver? Hur ser det ut? Är det olika platser eller flexibelt? Arbetar du koncentrerat och disciplinerat vissa klockslag eller när andan faller på?

När jag jobbar hemma sitter jag vid köksbordet, men jag kan skriva nästan överallt eftersom jag är van att ta varje tillfälle jag kan (sedan jag jobbade heltid som lärare). Jag försöker vara disciplinerad, men har inga krav på antal tecken eller så. Inte heller sitter jag i flera timmar i streck och skriver. Jag måste ha ganska mycket pauser.

Du är ju också lärare i svenska och psykologi och huvudpersonen i dina böcker – Charlie – har ju milt sagt ett och annat att ta tag i på det psykologiska planet. Jag funderar lite på om du har tänkt ut olika psykologiska fenomen och skapat karaktärer efter det eller skapade du karaktärerna först och så ”utvecklade” de sina problem eller vävde du in psykologin för att det skulle passa handlingen?

Allting börjar med mina karaktärer och jag tänker inte ut dem innan alls faktiskt. Inte heller tänker jag ut handlingen så mycket. Berättelsen föds när jag har fingrarna på tangenterna.

En fråga som jag ställde mig när jag läste Francesca var varför du inte nämnde Francesca i Annabelle? Det hade ju varit naturligt eftersom Francesca precis som Annabelle försvann mystiskt.  Den frågan ställer sig även huvudkaraktären i boken. Kan det vara så att du inte hade planerat boken Francesca när du skrev boken? Eller tänkte du inte på att du kunde plantera in det Francesca redan där?

Haha, jag hade inte planerat det. Det har också sina nackdelar att vara oplanerad.

Har du tänkt dig fler böcker om Charlie (snälla säg ja!) och vet du redan nu hur många?

Jag är snäll och säger ja. Det är en tredje bok på gång i detta nu. Sedan vet jag inte riktigt vad som händer med Charlie, men jag har kontrakt på en fristående bok också, en spänningsroman.

Här kommer 5 snabba frågor som du gärna får utveckla men du får bara välja ett av alternativen!

Pusseldeckare eller hårdkokt?
Mer roman med spänningsmoment. 

Sorterad bokhylla eller osorterad bokhylla?
Åh vill ha sorterad, men har osorterad tyvärr

Arbeta bara som lärare eller arbeta bara som författare?
Om jag måste välja, bara författare, men helst författare som hoppar in som lärare ibland på grund av att det är väldigt givande.

Streamingtjänst eller Tablå-TV?
Streamingtjänst

Brittiska kriminalserier eller amerikanska kriminalserier?
Brittiska tror jag

Om dina böcker någon gång skulle filmatiseras och du fick välja vem som skulle spela Charlie, vem skulle du välja då?

Oj, så svårt. Jag skulle helst vilja ha någon okänd talang, gärna med en  touch av västgötska i talet.

På sistone kan man nästan säga att det går en trend i deckarvärlden att man skildrar mindre orter som platser man helst vill fly från. Dina böcker innehåller också lite flyktlängtan från orten. Själv noterar jag att det är väldigt många deckarförfattare och andra kulturmänniskor som själva kommer från mindre orter men sen hamnar i storstäder. Är det något du reflekterat över och vad tänker du i så fall kring det?

Ja, det är verkligen något jag tänker på. Den här känslan av att inte riktigt höra hemma någonstans. En elev sa en gång att det är så väldigt mycket orten i mig, och det stämmer, samtidigt har jag ju påverkats av att bo i stan och leva en annan typ av liv än jag kanske skulle ha gjort om jag stannat. Jag tror att många känner som jag och att det hör till tonåringens psyke att vilja bryta sig loss var man än växer upp. 

Nämn en författare som…

…inspirerat dig
Sylvia Plath, Karin Boye

…du beundrar
Alice Munro

…du skulle vilja träffa
Selma Lagerlöf

Nämn den bok som…
…du önskar du hade skrivit
…som alla borde läsa minst en gång
…som påverkat dig allra mest
”Glaskupan” av Sylvia Plath

Vad läser du just nu?

”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg.

Om du ska läsa en bok och är ensam hemma en kväll vad läser du, var läser du, och har du något tillbehör i form av mat, dryck, musik osv?

I min soffa eller i sängen. Ingen musik och inget att äta, bara jag och boken.

Tack Lina!