Jag borde egentligen ha varit misstänksam från början, för jag har aldrig tyckt om böcker som börjar med en karta och en lista över huvudpersonerna. Den här boken var inget undantag. Den skulle kunna ha kallats ”Så slösar man bort en söndag.” 

Börjar fundera på varför jag egentligen köpte boken och hittar anledningen: en recension som säger ”Mord med sjöutsikt är en spännande och munter detektivroman av den gamla goda sorten. En sådan där bok som man kryper upp i favoritfåtöljen, med en pläd över fötterna, och bara myser med.” Håller inte alls med. Inser dock att jag förmodligen inte tillhör bokens målgrupp. Om du däremot har passerat åttioårsstrecket, använder ord som dagens ungdom inte skulle förstå, och inte har något emot en överdriven användning av adelsklingande namn som Severin Brattenskiöld så kanske den här boken är något for dig.

Det förbättrar inte situationen att huvudpersonen Erik Gyllenberg är en pensionerad bankdirektör som inte ens klarar av att koka ett ägg när hans hushållerska lämnar honom, använder galoscher och beskriver Konsum med följande ord: ”Jag kunde konstatera att dagens matvaruaffärer inte alls liknade dem jag kom ihåg från min ungdom. En elektronisk grind öppnade sig för mig när jag fortsatte in i detta matvarutempel. Jag gjorde på samma sätt som mannen före och tog en plastkorg från en stapel.” Om åtminstone handlingen och upplösningen hade varit någorlunda bra hade det kanske räddat boken, men inte ens här lyckas författaren.

Boken avslutas med en ordentlig cliffhanger, men trots det finns det ingen chans att jag kommer läsa uppföljaren.