Läskramp och förlösande alster

 

Läskrampen efter mötet med Luciana har släppt. Igår kväll vid åttatiden. Och då blev det bråttom att hitta en ersättare. Företrädesvis en diametral motsats till Lucianas långsamma död, så att efterdyningarna får lägga sig ostörda.

Ibland känner jag mig lite stressad av att ha en stapel olästa böcker här och där i huset, men just igår var det lysande! Efter moget övervägande tog jag tag i Maria Ernestams Alltid hos dig.  Om just detta val var så klokt är tveksamt. Jag läste och läste och läste… Det här är en helt ny sida av Maria Ernestam! Boken är i och för sig spännande, men det är ingen deckare. Det är en mjuk och varm människoskildring. Ett släktöde i generationer som utspelas främst på Marstrand. Underbart språk, härligt precis och vasst. Jag undrar om det inte drar ihop sig till Maria bästa…

 

Busters öron

Historiens huvudperson, Eva, får på sin 56-årsdag en dagbok. När hon till slut börjar skriva i den, handlar det om hennes egen barn- och ungdomstid. En barndom fylld av konflikter med en otroligt egoistisk och komplicerad mamma. Mammans kyla och ointresse gör Evas uppväxt traumatisk.
Hon är inte gammal, kanske 7-8 år, när hon bestämmer sig för att bli en överlevare. Historien handlar denna relation mellan den elaka mamman, den mesige men omtänksamme fadern och deras dotter, deras rädsla för ensamheten, och ett liv där ett fruktansvärt hat växer. Evas tankar sysselsätter sig med att på olika sätt fundera över upprättelse. Eva behöver någon eller något som lyssnar, och det skaffar hon sig…

Plötsligt verkar allt avslöjas, och det av en ren slump. Gamla sår, och gamla rosenbuskar, rivs upp med allt vad det innebär.

Maria Ernestam skriver här en bok som väl egentligen inte är en deckare, men spännande ändå! Hon skriver lättflytande och väl sammanhållet, med ett rent och snyggt språk.