Wolf Hadda…

…kom från ingenstans och arbetade sig till toppen. Han hade en vacker fru, en dotter, makt och obeskrivliga mängder pengar. En tidig morgon ringde polisen på hans dörr och visade upp en husrannsakan. Han anklagades för pedofili och i ett desperat flyktförsök blev han påkörd och allvarligt skadad. Kort sagt, tillvaron raseras.

Efter många år i fängelse, lämnad av dem han älskar och bespottad av medfångarna, lyckas en ung psykolog få honom att öppna sig och berätta om sig själv och om händelserna som ledde fram till hans gripande. Dessa samtal leder till att Wolf slutligen får lämna fängelset.

Efter frigivningen flyttar han tillbaks till de gamla hemtrakterna och lever som en eremit. Hans återkomst är inte populär bland stadens invånare och den ende som pratar med honom är den nyinflyttade prästen som bestämt sig för att ge Hadda en ärlig chans.

Wolf Hadda har nu bara en sak i tankarna – att hämnas på dem som förstörde hans liv.

Det bästa av Reginald Hill på många år!

Då jag fick boken och började läsa baksidestexten blev jag väldigt besviken. Reginald Hill är för mig Dalziel och Pascoe och jag minns hur trögt jag tyckte att det var att läsa hans senaste fristående roman, ”Främlingars hus”. Jag bestämde mig dock för att ge denna tegelsten en chans, och efter bara några sidor hade jag ändrat uppfattning. Vilken jäkla bra bok! Hill har en makalös känsla för ironi och sarkasm (vilket passar mig perfekt). På bara några sidor lyckas han bygga upp en förväntansfull stämning och läsaren svävar i en förtjusande ovisshet ända till slutskedet.

Tummen upp från mig!