Nummer 8 av Michael Connellys serie om Harry Bosch

Bokens baksidestext börjar; En hund hittar ett ben…

Inte helt originellt kanske, men icke desto mindre fångar det intresset hos mig.

 

Romanen börjar med meningen ;Den gamla damen hade ändrat sig i sista stund, men då var det för sent…

Det tycker jag är en utmärkt ”börja”, och jag är fast.

 

I stora drag handlar det om ett förmodat kallt spår. Liket av en 12-årig gosse hittas i trakten av Los Angeles. Liket är 25 år gammalt. Och så startar nystandet av trådarna, som leder till en dömd pedofil.

 

Vi som älskar Harry Bosch är vana vid ett rappt tempo, men här skiljer sig Dödens stad något från de andra. Den berättas i ett långsammare tempo, vilket är helt rätt, är inte precis bråttom när det handlar om ett cold-case.

 

Trots att jag inte har hjärtat i halsgropen när jag läser boken, är den helt klart en bladvändare. Jag bara måste få se hur det går. Bra jobbat som vanligt, Connelly.

 

Det är något som skiljer ut denna bok, nr 8 i serien, från de tidigare.

Inte personteckningarna och miljöbeskrivningarna, de är precis lika bra som alltid.

Inte polisarbetet och arbetsgången i det hela.

Jag funderar och funderar. Det ÄR något.

 

Så kommer jag på det!

 

Det finns ett par lösa trådar… DET brukar det inte göra i Michael Connellys romaner. Slarv? Njae, det tror jag inte. Cliff-hangers? Ja, kanske! Så vad är det som kommer att dyka upp i nästa bok, egentligen?

 

Föga förvånande har Dödens stad nominerats till såväl Edgar Award och Book of the Year, av New York Times. Välförtjänt.

 

Bokvärldens svar på teves DNA

En liten notering…

Jag har nu spenderat en hel morgon på att försöka hitta ett magiskt recept på hur man skriver den perfekta deckaren (för min medverkan i nanowrimo) självklart har jag inte funnit något sådant. Det är väl bara att inse att det är som med allt annat -det kräver hårt arbete… det ser alltså dessvärre ut som om november kommer bli en månad fylld av blod, svett och tårar.

Vad jag dock tycker mig se är en liten trend när det kommer till deckare i bokform… (Detta är säkert något som ni andra sett sedan länge, men för mig gick det upp ett litet ljus först i morse)… det är ”juridikens” intåg i storyn. För att ta en liten jämförelse med teve… allt sedan CSI började visas finns det inte en deckare med självrespekt som inte har minst ett 5 minuter långt inslag i något coolt labb (som väldigt ofta är ljussatt i blått ljus!?) där DNA tas fram ur ett dammkorn, eller där en liten fluga analyseras, atom för atom, för att sedan visa sig ha ätit av en bit salami som bara säljs i en butik i hela staden. Detta vetenskaps segment verkar ge lite kred till serien även om den produceras i hollywood och inte innehåller en skådis som har en enda rynka.  

I bokform verkar det lite svårare att få till den blåa ljussättningen 😉 så de verkar istället försöka få till lite kred genom att blanda in lite ”riktig” juridik. Läste precis den här artikeln på DN om Michael Connelly (vars böcker jag inte läst på flera år) som även han verkar ha tagit in en jurist i sina deckare som komplement till sin Harry Bosch.

Undrar hur länge det kommer ta innan Erica Falk skiljer sig och istället gifter om sig med en domare och sedan börjar nysta upp en mordgåta genom att analysera förarbeten till en lagtext?