Etikettarkiv: henning mankell

Bonus för Wallander-älskare

Publicerat av

Va? tog inte serien slut med ”Den orolige mannen”?

Jo. Det gjorde den. Så här ligger det till. I slutet på augusti släpps ”Handen” av Henning Mankell. 122 sidor av boken består av berättelsen ”Handen” som Mankell skrev på beställning för Holländsk publik för flera år sedan. Berättelsen utspelar sig 2002 vilket i  Wallander-tid innebär innan ”Den orolige mannen”. Då Handen redan var skriven, men aldrig utgiven i Sverige, och ett register över Wallanderböckerna och den världen var planerad lades berättelsen in i boken tillsammans med info och fakta om Wallanders värld. 

Handen

Jag har alltid haft svårt för noveller eller kortare berättelser. Man hinner inte komma in i handlingen förrän det är slut. Förklaringarna till varför personer handlar som de gör hinner inte etableras och vändningarna spänningsmässigt känns för långsökta. Det här är inget undantag. Storyn blir helt enkelt lite för tunn. Wallander får ett erbjudande om ett hus på landet och åker dit för att titta. På plats råkar han snubbla över en hand som sticker upp ur marken. Det visar sig vara två lik som är nedgrävda i trädgården och Wallanders dröm om ett hus på landet försvinner lika snabbt som en mordutredning startar. Liken visar sig ha legat i jorden 50 år och Kurt och hans kollegor får gräva i det förflutna för att hitta mördaren.

En komplettering till Wallander-samlingen

Jag blev lite besviken när jag förstod att det inte var en normaltjock deckare även om jag kan förstå vitsen med boken. Mankell berättar hur böckerna blev till, hur det började och slutade. Han berättar också lite mer ingående om Wallanders familj, kollegor och vänner. Halva boken består av ett register med alla karaktärer som är med eller nämns i böckerna, platser som förekommer i böckerna, Wallanders favoriter, och namn på alla kulturella yttranden i böckerna. Till exempel:

Person: Dulce da Silva, Carmen – Gift med Alfred Harderberg i början på 1980-talet. 4
Siffran på slutet visar vilken eller vilka böcker personen är med. Nr 4 är ”Mannen som log”.

Plats: Backåkra – Wallander sätter sig på en stenarna i stenringen på höjden och blickar ut över havet. 1.

Wallanders favoriter – Wilder, Billy. I hetaste laget är en av Wallanders och Monas favoritfilmer. 11.

Boken är ett måste för alla de som har alla 11 böckerna i bokhyllan. Har man det vill man säkert gärna ha den här också.

Kriminalromanens historia – del 6

Publicerat av

Under sommaren kommer jag i 10 delar (onsdagar) gå igenom kriminalromanens (Europeisk och Amerikansk) historia i grova drag från 1600-talet fram till idag. Jag kommer också att ge förslag på böcker, filmer och annat som representerar de olika tidsepokerna och kan vara intressanta att läsa/se/spela.

Del 6 – Polisromanen
Grovt sett så kan man säga att polisromanen som genre tar fart efter 2:a världskriget i USA . Den författare som som brukar nämnas när man talar om den första polisromanen är Lawrence Treat. Han skrev flera romaner som startade på bokstäver bl.a. D as in dead (1941) , O as in Omen (1943)men det är V as in victim från 1945 som nämns mest.

Dragnet
Något som hade en stor påverkan på polisromanens popularitet var Dragnet – ett amerikanskt radioprogram skapat av Jack Webber som sändes från 1949-1957. Från början var det ett amerikanskt radioprogram där man fick följa polisen Joe Friday och hans kollegor. Varje avsnitt behandlade ett nytt fall. Fallen baserades på verkliga polisfall i Los Angeles. Verkliga människor fick en inblick i hur polisen arbetade även om polisen var noga med att framställa polisen fördelaktigt.

Som ni kan se på bilden ovan så finns det drag från den hårdkokta deckaren. Jack Webber själv spelade Friday vars röst låg som en berättarröst över radioprogrammet. Friday noterade klockslag och plats och berättade vad polisen gjorde. Ibland utspelade sig ett avsnitt under flera månader och ibland i ”real tid” Man såg snabbt att programmet skulle kunna överföras till TV och 1951-1859 sändes Dragnet som TV-serie Även här spelade Jack Webb Friday. TV-serien återupptogs i slutet på 60-talet. Introt är en klassiker. Lyssna på det här! Det finns också en modern version av serien från 2000-talet som heter L.A Dragnet
Att se:L.A Dragnet

Ed McBain
Det fanns en rad författare som studerade polisens arbete och skrev romaner om det men den mest kända polisromansförfattaren är Ed Mc Bain (1926-2005) som egentligen heter Evan Hunter och från början hette Salvatore Albert Lombino. McBain skrev romaner under namnet Evan Hunter också men från 1956 – 2005 skrev han över 50 polisromaner om det 87:e polisdistriktet på den fiktiva ön Isola (som är misstänkt lik Manhattan) under namnet McBain. Han skrev även en mindre känd kriminalserie om advokaten Matthew Hope. I det 87:e distriktet finns en rad olika poliskaraktärer man får följa även om Steve Carrellaär en form av av huvudfigur. Det har gjorts ett antal filmatiseringar av serien bl.a. av den första romanen Cop Hater. Det finns en TV-serie från 60-talet och till och med en japansk version. På 90-talet gjordes NBC tre TV-filmer.
Att läsa:Alla bör läsa minst två EdMcBain romaner under sin livstid.

Dragnet och McBain har påverkat genren enormt och man kan se några enkla grundkriterier för polisromanen:
1. Fokus ligger inte på en enskild person utan polisen som ett kollektiv även om en polis oftast är mer framträdande. Därmed kan det också förekomma intriger poliserna emellan.
2. Man kämpar alltid för rättvisa.
3. Bevismaterial är A och O eftersom det inte bara gäller att ta reda på vem gärningsmannen/kvinnan är. Man måste också kunna fälla personen/personerna för brottet.

Efter 60-talet har genren bara blivit större och större och dominerar kriminalromanerna och framförallt kriminalserierna på TV. Det finns otaliga serier men några jag vill lyfta fram är Cagney och Lacey från 80-talet som handlar om två kvinnliga poliser vilket då var mycket ovanligt. Alla Law & Order serier är värda att ses (Det finns 5) NYPD blueCSI serierna har få säkert missat även om de fokuserar mer på tekniska detaljer. Den allra bästa polissserien hittils är enligt min åsikt Prime Suspectmed Helen Mirren som Superintendent Tennisson och jag tycker ni ska lägga skaparen av serien (Lynda La Plante) på minnet för hon har utöver Prime suspect även skapat serien Trial & retribution och Kommissarie Anna Travis som nyligen gick på TV här i Sverige. Annars är trenden att man gör TV-filmer av välkända och framgångsrika romanserier.

Sverige
På 1960-talet 1970-talet gjorde det svenska författarpar Sjöwall/Wahlöö genren stor med sina 10 romaner om kommissarie Beck och hans team Många säger att de var starkt influerade av McBain fast med en tydligt vänsterorienterad twist. Om det var så är osäkert men tydligt är att serien liknar McBains serie.

De flesta känner till Beck men frågan är om det idag beror på böckerna eller filmatiseringarna av dem som finns i en rad olika versioner. Den senaste serien är med Peter Haber som Kommissarie Beck och Mikael Persbrandt som hans hetsiga kollega Gunwald Larsson. På 90-talet gjordes flera Beck-filmer med Gösta Ekman som Beck. Den jag rekommenderar är dock Mannen på Taket från 1976 med Carl-Gustag Lindstedt som Beck, Sven Wollter som Kollberg och Thomas Hellberg som Gunwald Larsson. Den är fantastisk! Sjöwall/Wahlöö har påverkat författare som Henning Mankell och Håkan Nesser. Kända kvinnliga polisromansförfattare är Helen Tursten och Anna Jansson.
Att se: Mannen på Taket (1976)

Även i Sverige har polisromanen dominerat kriminalgenren. Idag finns det otaliga kriminalförfattare som skriver polisromaner.

Mördare utan ansikte

Publicerat av

Spenderade stora delar av gårdagen med att läsa Mördare utan ansikte av Henning Mankell (Läs Mis intervju med honom här…)

Handling börjar på en gård i södra Sverige där ett äldre par hittas brutalt mördade. Kvinnan avlider dock inte direkt, utan hon hinner yttra ett litet ord på sjukhuset innan hon går bort. Detta lilla ord ställer till det ordentligt för polisen… och leder indirekt till att ytterligare en person mördas…

+
Mankell skriver bra! Boken är lättläst och dessutom ovanligt kort (du läser utan svårighet ut den på en kväll).

–
Boken lider bitvis av kaffesjukan…

Boken är skriven 1991 och det märks väldigt tydligt. Det är helt otroligt vad världen har förändrats på 20 år! Jag fick en stark magkänsla av att gemene man är mycket smartare idag än för 20 år sedan… det är väl i och för sig inte så konstigt då Internet idag gör det möjligt för vem som helst att slå upp vad som helst på bara ett par sekunder.

Boken blev förövrigt utsedd till årets deckare 1991 av Svenska deckarakademin.

Update: Boken är självfallet skriven för 20 år sedan och inte 30 som jag skrev först 🙂

Hela intervjun med Henning Mankell

Publicerat av

Välkommen till Deckarhuset, Henning Mankell!

Vill du berätta lite om hur du inspirerades att börja skriva!

Min far var en bildad man som alltid uppmuntrade till läsning, så jag läste mycket. Jag hade en vild fantasi och lärde mig snart att fantasin kunde verka både som ett instrument för kreativitet och för överlevnad. Och jag tror att det är där jag är som bäst, när fantasins krafter får samma värde som verkligheten. Det var min farmor som lärde mig att skriva. Jag var då sex år och jag minns fortfarande den otroliga känslan av att kunna forma en mening, att kunna berätta en historia. Det första jag skrev var en sammanfattning av Robinson Crusoe. Den var en sida lång. Dessvärre har jag den inte kvar, men det var i det ögonblicket jag blev författare.

Du skriver i olika genrer – skiljer det sig något i själva hantverket?

Kanske är uttrycket något annorlunda, men jag gillar egentligen inte att göra genrebestämningar. När jag skriver försöker jag alltid beskriva, och bättre förstå den verklighet jag lever i, oberoende av litterärt uttryck.

Hur ser du på populariteten hos genren kriminallitteratur bland läsare, kontra motståndet mot genren hos många kritiker?

Kriminallitteratur har lästs och älskats av sina läsare i alla tider. Kriminalromanen är en av litteraturens äldsta traditioner. Kritikerna har tvingats mjukna på senare tid, och förhoppningsvis kommer de fortsätta i den riktningen.

Hur föddes egentligen Kommissarie Wallander?

Wallanderserien började med att jag ville skriva om den växande rasismen i Sverige på 80-talet. Rasim är för mig en kriminell åtbörd och det därför föll det sig naturligt att jag tänkte mig en brottsintrig. Det var efter det som tanken på en polisman föddes. Namnet Kurt Wallander plockade jag ur telefonkatalogen. Inte så spännande tyvärr, men sant.

Vad är som du ser det, det viktigaste för en riktigt bra kriminalroman?

Det viktigaste med en roman överhuvudtaget är för mig att den lär mig någonting jag inte visste. Jag vill gärna lära mig något när jag läser. En bra kriminalroman handlar inte bara om ett brott. Den är en psykologisk granskning av den verklighet den speglar.

Finns det någon författare som betytt något alldeles speciellt för dig?

Jag kan inte välja bara en, men min största inspirationskälla är de grekiska antika dramerna. Sedan är Strindberg och Carré stora förebilder, och Thomas Harris är en författare som jag har lärt mig mycket av. Bland annat att skriva modernt.

Afrika – hur kom sig din geografiska förflyttning, och varför Mocambique?

Jag fantiserade om Afrika redan som liten. Det var den mest exotiska plats jag kunde föreställa mig, och jag visste att jag en dag skulle ta mig dit. När jag steg av planet i Afrika för första gången hade jag en märklig känsla av att komma hem. Sedan dess har jag delat min tid mellan Sverige och Afrika, och det var arbetet på Teatro Avenida som tog mig till- och som höll mig kvar i Moçambique.

Du skriver om svensk miljö i dina kriminalromaner – hur går det ihop med att bo i Afrika?

Det går bra, om inte bättre.

Den här intervjustafetten bygger på att ”pinnen” skickas vidare mellan de intervjuade personerna. Debutanten Lars Rambe skickade den till dig, och hans fråga till dig är;

Vad var den största utmaningen med att skriva en kriminalroman igen efter flera år med – vad jag förstår – fokus på annat skrivande?

Det är samma utmaning som inför varje ny roman. Det kräver alltid hårt arbete och disciplin. Jag är alltid väldigt fokuserad när jag skriver. Ja, det är alltid samma stora utmaning…

Till sist – vem vill du skicka stafettpinnen vidare till, och vilken fråga tror du skulle intressera inte bara dig utan även Deckarhusets läsare?

Jag vill skicka pinnen till Åke Edvardsson. Jag har fått flera frågor om rädslor och rädslans tema i mina böcker, och skulle vilja fråga honom detsamma. Jag undrar hur Åke tycker att kriminalromaner förhåller sig till rädsla?

Vi på Deckarhuset är glada över att du tagit dig tid till att kommunicera med oss och våra läsare. Tack!