En höstkväll försvinner en ung tjej spårlöst på väg hem från en kompis. Kompisen antyder att hon kan ha begått självmord, och så småningom avbryter polisen letandet. Några månader senare hittar några barn en arm begravd i snön. Det visar sig vara den försvunna tjejens arm och polisen tar itu med fallet igen.

Parrallellt med nutidens mordgåta får vi följa en familj på Sandhamn i början av 1900-talet, och kapitlen växlar mellan nutid och dåtid. Personliga relationer spelar en stor roll i bägge historierna och att de skulle flätas samman på slutet var knappast förvånande, men hur de hängde ihop lyckades jag inte lista ut.

I grunden utan skuld är Viveca Stens tredje deckare i  Sandhamnserien. På något sätt har jag missat de andra två, men nu kommer jag definitivt hålla utkik efter kommande böcker. Som jag nämnt tidigare är det vanligt för deckarförfattare att blandar nutid och dåtid och jag tycker författaren lyckas bra med det i den här boken.